Skarp kritik har riktats mot den vägledning som publicerades i somras angående hur länsstyrelserna ska tolka kattföreskriften, som säger att katter ska förhindras att föröka sig okontrollerat. Här svarar Jordbruksverket, SJV, på kritiken och öppnar upp för att förändringar kan vara på gång.
– Vi vill först vara tydliga med att vägledningen endast är ett hjälpdokument till våra föreskrifter, det är alltid våra föreskrifter som gäller. Syftet med vägledningen är att hjälpa kontrollmyndigheterna att förstå och kontrollera efterlevnaden av våra regler på ett likvärdigt sätt vilket är viktigt, understryker SJV:s djurskyddschef Helena Elofsson när vi ställer frågor kring vägledningen och hur den tagits fram.
Under ett föreskriftsarbete tar Jordbruksverket alltid in synpunkter och expertis från många externa experter, förklarar Helena Elofsson, och det gjorde de även i arbetet med hund- och kattföreskrifterna. ”När det gäller vägledningen har vi också tagit hjälp av en grupp av erfarna djurskyddshandläggare från länsstyrelserna som har läst och kommenterat innehållet. Innehållet är avstämt med jurist, med berörd enhetschef och med Jordbruksverkets djurskyddschef innan vägledningen slutligen beslutats av berörd avdelningschef.”
Kritik har lyfts mot att ni serverar oansvariga kattägare undanflykter att inte följa föreskriften, som genom skrivningen i vägledningen att om kattägaren vill att katten ska bli dräktig så har ägaren inte brutit mot föreskriften. Hur ser ni på kritiken?
”Vi bedömer inte att vi serverar några undanflykter till oansvariga kattägare. Vi både skärpte och förtydligade kraven på kattägarna och det ansvar de har för katten och kattens behov i de nya föreskrifter som vi beslutade 2020. I dessa anges också i 6 kap. 2 § att djurhållaren ska vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förebygga oplanerad, oönskad eller överdriven reproduktion av de djur som han eller hon ansvarar för. I det allmänna rådet till paragrafen står det att katter som rör sig fritt utomhus bör vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från att kunna föröka sig okontrollerat. Jordbruksverkets avsikt med den här skrivningen har aldrig varit att det ska råda totalförbud mot att släppa ut fertila katter som kan reproducera sig. Däremot syftar skrivningen i vägledningen till att trycka på det ansvar som ligger på djurhållaren om dennes katt får kattungar.”, svarar SJV.
Föräldradjur ska ha lämpliga anatomiska, fysiologiska och beteendemässiga egenskaper, vilka inte får riskera att påverka vare sig föräldradjurens eller avkommornas hälsa och välfärd, enligt 6 kapitlet 1§ i föreskrifterna för hundar och katter. Det handlar i grunden inte om vad resultatet av parningen blir, om ungarna ärver någon sjukdom, utan om att en ägare inte får ta risken. Hur kan den kattägare som vill att katten ska bli dräktig och släpper ut sin honkatt veta att hankatten honan råkar bli parad med är i god fysisk och psykisk hälsa? Bryter inte alla som låter sin katt para sig med okänd hane mot avelsparagraferna?
”Vi förstår att våra formuleringar inte blivit helt tydliga när det gäller detta och vi har därför påbörjat en översyn av dessa. Vi kommer se på formuleringarna i föreskriften och på de definitioner vi har för att tydliggöra vilket ansvar respektive djurhållare har. Vi återkommer när vi gjort detta.”
Flera katthem, djurskyddsföreningar och kattnätverksaktiva säger att föreskriften inte fungerar eller har i varje fall inte fått effekten att det blivit färre hemlösa övergivna oönskade förvildade katter. De vill att föreskriften i nuvarande lydelse ersätts med ett rakt krav på att om katten ska få gå ute utan uppsikt ska den vara kastrerad.
Kan Jordbruksverket ändra föreskriften så att det blir ett krav på att alla katter som rör sig ute utan uppsikt ska vara kastrerade?
”Vår bedömning är att det är för tidigt att säga om de nya kattföreskrifterna kommer att få önskad effekt eller inte, de har bara gällt i cirka två år. Den bild som länsstyrelsen har gett oss är dock att både de nya föreskrifterna och vägledningen fungerar bra och ger dem de stöd som de behöver i deras kontrollarbete. De har uppgett till oss att de har stöd i dessa föreskrifter för att kunna åtgärda de problem som de ser vid kontroller. Med det sagt så ser vi dock kontinuerligt över våra föreskrifter och justerar innehåll och formuleringar om det finns behov. Som nämnts ovan har vi fått in en del synpunkter kring sådant som inte är tydligt och vi har därför påbörjat en översyn av vissa paragrafer. Vi återkommer när vi är färdiga med denna översyn.”
Tror SJV att de oansvariga människor som i dag dumpar katter eller låter fertila katter gå ute blir färre i framtiden?
”År 2020 införde vi strängare föreskrifter på kattområdet i syfte att bland annat tydliggöra det ansvar man har över den katt man har hand om. Vår förhoppning är att detta kan leda till att fler tar sitt ansvar och att detta även ger länsstyrelsen det stöd de behöver för att få efterlevnad av reglerna.”
Det skulle behövas fler djurskyddsinspektörer som kontrollerar att föreskriften följs, anser flera kattskyddare, som är oroliga för att när nu ännu en ny bra lag införts, den om obligatorisk id-märkning och registrering av katt, så kanske inte den heller får tillräckliga resurser. Hur ska efterlevnaden kontrolleras om det inte tillförs mer resurser till länsstyrelsen?
”Detta är en fråga för regering och riksdag eftersom vi inte styr vilka resurser som länsstyrelsen har till sitt förfogande” svarar SJV.
Vi frågar landsbygdsminister Peter Kullgren om han kommer att arbeta för att avsätta mer resurser till detta och får svar från hans pressekreterare: ”Att ha ett husdjur är ett stort ansvar och det är djurägaren som ska se till att regler såsom märknings- och registerkravet efterlevs.” och att ”regeringen följer myndigheternas arbete årligen genom bland annat myndighetsdialoger och därutöver även genom den årliga nationella djurskyddsrapporten”.
Ordföranden i länsstyrelsens nationella grupp för tillsynsärenden, tillika djurskyddschef hos Länsstyrelsen i Stockholm, Joakim Johansson betonar att vägledningen är till hjälp för kontrollmyndighetens arbete, men ansvaret att följa föreskriften ligger hos kattägaren.
– Det är viktigt att lägga ansvaret där det hör hemma. Hos kattägaren, säger han.
Men öppnar inte vägledningen för att låta oseriösa kattägare bryta mot föreskriften genom att de bara kan säga att de ville att deras katt skulle få ungar?
– Vägledningen ska vara legitim, det kan inte vara större begränsningar i den än vad som står i föreskriften. Och föreskriften tar både fasta på att den vill stoppa den okontrollerade och oönskade förökningen. Vi som kontrollmyndighet får fokusera på de regler kring avel som sammantaget innebär att den blir okontrollerad, för unga föräldradjur, avlar på defekter, sjuka, skygga eller aggressiva katter, för många kullar för ofta, för många katter och samtidigt bristande djurhållning i allmänhet delvis på grund av att de är för många, skygga och ibland inavlade med defekter, svarar Joakim Johansson.
En del anser att ni djurskyddsinspektörer borde vara 100 till för att klara att utföra alla kontroller som krävs för att reda ut om föreskriften följs. Går det inte att via kontroller stoppa att det blir fler hemlösa katter?
– Det hade krävt ett omättligt behov av kontroller. Det är mot kattägarna ansvarsutkrävandet ska riktas. Och ansvaret faller huvudsakligen på honkattägaren. För det är honkatten som drabbas, det är honkatten som utsätts för riskerna och det är honkattens ägare som får kattungarna att ta hand om. Stora kattärenden är tids- och resurskrävande.
Hur ska föreskriften få den verkan att det föds färre eller inga oönskade katter?
– Antingen får man skärpa upp lagen så att katter som strövar fritt ute inte kan föröka sig okontrollerat, men då har vi kvar problemet med att katter kan också föröka sig okontrollerat inomhus. Det är ofta tidsödande ärenden för att få in all dokumentation. Vi har också problemen med ”hybridägare”, de som matar in katter och säger att de vill hjälpa dem men samtidigt inte ta något ägaransvar. Att höja kattens status och egenvärde börjar med de seriösa kattägarna.
Hur ser du på att ni inte fått mer resurser varken för att kontrollera föreskriften eller lagen om id-märkning och registrering av katter?
– Tanken är att lagen inte ska generera fler kontrollinsatser, vi ska inte ut och kontrollera enskilda katter som misstänks inte vara märkta och registrerade, utan vi kommer huvudsakligen att kontrollera märkningen i samband med andra djurskyddskontroller, till exempel i samband med okontrollerad kattavel och samlande. Det blir ett verktyg att ta till för att avgöra om katten har en ägare eller ej.
Kommer länsstyrelsen att upphandla fler uppstallningsplatser för de 100 000 hemlösa katterna som efter den 2 januari 2023 ska kunna skiljas från dem som har ägare?
– Nej, det är inte riktigt så lagen är tänkt att användas utan den är i första skedet tänkt att vi ska ha den för att kunna avgöra om och vem som äger en katt och har ansvar för tillsyn och skötsel. Däremot lättare att avgöra när en katt kan bedömas övergiven, svarar Joakim Johansson.
Text Katarina Hörlin & Jörgen Olsson
Foto Linda Bing
Djurhållare får inte låta katten föröka sig oplanerat, oönskat eller överdrivet
Den 15 juni 2020 trädde nya föreskrifter för hundar och katter i kraft. En av de stora nyheterna som förväntades göra stor skillnad för att få ner antalet hemlösa katter finns i kapitel 6, 2 §. Där står: ”Djurhållaren ska vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förebygga oplanerad, oönskad eller överdriven reproduktion av de djur som han eller hon ansvarar för.”
I de allmänna råden gavs exempel på hur detta kan gå till: ”Katter som rör sig fritt utomhus bör vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från att kunna föröka sig okontrollerat.”
Den kritiserade passagen i vägledningen
”Det finns fastslaget i domstol att det är tillåtet att släppa ut katter utan att ha full uppsikt över dem. Det innebär att om ägaren till en katthona vill att katthonan ska bli dräktig, eller accepterar att honkatten blir dräktig när hon släpps ut så behöver dräktigheten inte förhindras (skrivningen i föreskriften syftar ju till att förhindra oönskad reproduktion). Däremot måste ju ägaren vara medveten om risken att katthonan blir dräktig och ha en plan för att ta hand om ev. kattungar.”
Källa: Vägledningen från Jordbruksverket till länsstyrelserna.
