Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren har tillsammans med sin österrikiske kollega Norbert Totschnig enats om att verka för en ny handlingsplan för EU:s vargpolitik. Målet är att få bort vargens strikta skyddsstatus.
Förra veckan möttes de båda landsbygdsministrarna under European Forum i Alpbach i Österrike.
– Mötet ska ses som ett första steg i ett gemensamt arbete för att förändra vargens status i EU. Genom en gemensam skrivelse går vi nu fram med krav till EU-kommissionen och Europaparlamentet, däribland ett krav på att på nytt utvärdera vargens strikta skyddsstatus och möjligheten att flytta vargen från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet, säger landsbygdsminister Peter Kullgren i ett pressuttalande.
I skrivelsen slås fast att det i dag uppskattningsvis finns 19 000 vargar i EU. Vargpopulationen kan öka med 30 procent årligen, skriver ministrarna och lyfter fram olika skador som vargar kan orsaka:
”Särskilt lantbrukare och jägare påverkas negativt av denna utveckling, till exempel utsätts boskap eller jakthundar som blir tagna av vargar för ett lidande, dessutom tillkommer direkta och indirekta ekonomiska skador.”
Landsbygdsministrarna inleder skrivelsen med att hylla EU:s art- och habitatdirektiv för att det under de trettio år det funnits lyckats rädda utrotningshotade arter. Men nu anser de att det är dags att granska och ändra regelverket. Först och främst bör vargen förlora sin strikta skyddsstatus, som den har genom att finnas i bilaga 4 och i stället flyttas till bilaga 5.
I tidningen Svensk Jakt förklarar landsbygdsministern varför.
– Vi behöver göra den flytten för att få verktygen för en effektiv och adaptiv förvaltning av vargen, säger han till Svensk Jakt.
Ministrarna är överens om att fortsätta arbetet med en handlingsplan som ska läggas fram för EU-kommissionen och EU-parlamentet.
Djurskyddet Sveriges sakkunniga Anna Lundvall är kritisk.
– Det är tydligt att landsbygdsministern prioriterar jakten framför att arbeta för samexistens med vargarna. Forskning visar att det är just samexistens som är vägen att gå och vi hade hellre sett att våra politiker sett till vetenskapen och inte bara till jaktintressen. Samtalen kunde då handlat om vikten av att utbilda allmänheten om rovdjurens beteenden och fokus skulle även legat på förebyggande åtgärder för att skydda tamdjur mot rovdjur.
Även om vargstammen i Sverige ökat, så är inavelsgraden fortfarande hög.
– En ökad jakt skulle vara förödande för stammen, säger Anna Lundvall.
Text Katarina Hörlin
Foto Frida Bramstedt, Landsbygdsdepartementet & iStock
EU-kommissionen uppmanar till åtgärder
Under måndagen gick EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen ut med en uppmaning till nationella myndigheter att agera för att hindra vargangrepp mot boskap och människor, skriver Europaportalen.
– Koncentrationen av vargflockar i vissa europeiska regioner har blivit en verklig fara för boskap och potentiellt även för människor. Den nuvarande EU-lagstiftningen gör det faktiskt möjligt för lokala och nationella myndigheter att vidta åtgärder vid behov, säger Ursula von der Leyen, som till den 22 september vill få in rapporter om vargbeståndet och dess effekter från forskare och alla berörda.
Detta tänker ministrarna arbeta för
1. Skyddsstatusen för vissa stora köttätare i habitatdirektivet ska omprövas
”Med tanke på återhämtningen av den europeiska vargpopulationen under de senaste åren kräver vi en omvärdering av deras strikta skyddsstatus och möjligheten att flytta vargen från bilaga 4 till bilaga 5 i habitatdirektivet.
Det bör utvärderas om och i vilken utsträckning den nuvarande lagstiftningen är lämplig och genomförbar för att motverka det ökande hotet från stora köttätare mot betande boskap och eventuell effekt på bevarandet av den biologiska mångfalden rika jordbruksområden.
Tillse undantag från de strikta skyddsreglerna och eventuell reglering av djurtäthet i regioner för vissa särskilt drabbade områden där extensivt jordbruk traditionellt spelar en viktig roll (exempelvis i Alperna) och där skyddsåtgärder för besättningar inte är ekonomiskt försvarbara eller genomförbara.”
2. Inrätta en europeisk arbetsgrupp eller ett referenscentrum
En gemensam plattform behövs enligt ministrarna för att:
- utveckla utbytet av DNA-analys och metoder mellan EU-länder;
- dela och samla kunskap om utbredning, frekvens och relationsmönster för vargpopulationer;
- främja en bättre förståelse för krav som härrör från habitatdirektivet för att uppnå en gynnsam bevarandestatus ur ett överregionalt perspektiv som tar hänsyn till geografiska förhållanden.
- sammanställa faktablad om besättningsskyddsprojekt, för att möjliggöra en evidensbaserad kostnads-nyttobedömning och därmed genomförbarheten och gränserna för besättningsskyddsåtgärder;
- uppmuntra och lösa diskussioner om tekniska frågor (exempelvis stakethöjder);
- minska risken och antalet EU-överträdelseförfaranden med avseende på djurskyddsåtgärder i samband med vargattacker.
Källa: Skrivelsen från Sveriges och Österrikes landsbygdsministrar för att ”hitta lösningar för att mildra och motverka hotet från stora köttätare på jordbruk, skogsbruk och jakt”
Så fungerar art- och habitatdirektivet
För trettio år sedan införde EU art- och habitatdirektivet. Syftet är att hindra att arter utrotas och säkra den biologiska mångfalden inom EU. I direktivet listas arter som anses skyddsvärda i ett europeiskt perspektiv. De delas in i tre olika kategorier:
Arter vars livsmiljö ska skyddas, vilka tillhör bilaga 2
Arter som kräver strikt skydd, vilka tillhör bilaga 4
Arter som kan behöva särskilda förvaltningsåtgärder om det finns risk att de minskar, tillhör bilaga 5.
Källa: SLU:s sajt: EU:s art- och habitatdirektiv
