Jytte Guteland: Djuren får betala priset för krisen

EU-VALET. Tidigare EU-parlamentarikern Jytte Guteland (S) berättar om arbetet bakom kulisserna i parlamentet: om framgångar, motgångar och besvikelser för djurskyddet i EU.

Med ett strukturerat och pådrivande arbete för skärpta regler kring djurtransporter och en utfasning av djurförsök profilerade sig Socialdemokraternas Jytte Guteland under sina år i EU-parlamentet som en av de svenska parlamentarikerna med det mest uttalat engagemanget i djurskyddsfrågor.

Hon valdes in i EU-parlamentet första gången 2014 och var under flera år ledamot i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, ENVI. 2019 valdes hon in igen för en andra mandatperiod och blev då gruppledare för samma utskott. Genom åren har hon även arbetat med EU:s klimatlag och utsläppshandelssystem, samt med utrikesfrågor, särskilt kring Iran och Västsahara. Hösten 2022 lämnade hon parlamentet och gruppen S&D, Progressive Alliance of Socialists and Democrats, som hon tillhörde och arbetar numera i riksdagen.

Men det är djurskyddsfrågorna under hennes tid i EU-parlamentet vi ska koncentrera oss på nu. Särskilt arbetet i det tillfälliga ANIT-utskottet för skydd av djur under transport och i parlamentets intergrupp för djurvälfärd. ANIT tillsattes 2020 och gruppens förslag på regelskärpningar röstades det om 2022

Hur var det att arbeta med djurskyddsfrågor i EU under dina år i parlamentet?
– Jag har dubbla känslor kring det. När man ser hur illa djur blir behandlade kan även den mest engagerade tappa modet ibland. Men jag hittade väldigt många kunniga parlamentariker, NGO:s och experter som orkade kämpa och komma med konkreta förslag. Den delen av arbetet var väldigt inspirerande. Samtidigt upplevde jag motgångar. Vi hade behövt en djurskyddets motsvarighet till miljöområdets ”Green deal”, alltså en bred och genomgripande palett av skarpa reformer. Det var en sådan vi arbetade för och det var en besvikelse att EU-kommissionen inte levererade den.

Vilka är de största framgångarna du upplevde?
– Vi fick till en resolution om att fasa ut djurförsöken. Det kommer att bli ett jättearbete att förverkliga, men vi skickade en mycket tydlig politisk signal och det är jag väldigt glad för, eftersom jag jobbade hårt med resolutionen. Jag är också glad för att kommittén kring djurtransporter arbetade så genomgripande som vi gjorde. Vi tittade på alla delar och kom med en rapport som verkligen innehöll en rad tydliga förbättringar.

Bland de förbättringar som utskottet föreslog när det gäller transporterna kan nämnas en maxgräns på åtta timmar och att vissa djurslag inte ska få transporteras alls. Där fanns särskilda krav kring transporter av dräktiga och diande djur och ett förbud mot undantag från de nya regler som föreslogs.

– Jag hade velat gå ännu längre. Idealiskt ska vi egentligen inte transportera lantbruksdjur alls, vi ska transportera kött. Och tredjelandsexport, alltså till länder utanför EU, borde vi fasa ut snarast, säger Jytte Guteland.

Men när utskottets förslag passerat EU-kommissionen var det inte mycket kvar av de ambitiösa kraven och förbättringarna. Transportreglerna skärptes bara marginellt, till stor besvikelse för både djurskyddsorganisationer och engagerade EU-medborgare.

Är din kvardröjande känsla kring jobbet med djurtransporterna att ni misslyckades?
– Det blev inte alls den stora omställning som det skulle ha blivit. Samtidigt är varje liten förbättring någonting. Man ska inte fnysa åt små förbättringar, men helt klart återstår väldigt mycket av jobbet att göra.

Var ni i ANIT-utskottet på samma linje från början, så att alla ville genomföra skärpningar för djurtransporterna?
– Nej, så var det inte riktigt. Medlemmarna hade olika motiv för att sitta med. Den största delen var ju parlamentariker med engagemang för frågorna och det är vanligare att hitta parlamentariker från länder med högt djurskydd i den här typen av grupper, samt ledamöter från partier med mer djurvälfärd i sina reformprogram. Men där fanns också parlamentariker som arbetar med till exempel jordbruk och som inte var så intresserade av att skärpa reglerna. Så där var en del som var med för att se till att förslagen inte blev för ambitiösa, ur deras perspektiv. De hade en annan ingång till det hela.

Under sitt arbete tog utskottet del av otaliga vittnesskildringar om fruktansvärda missförhållanden för lantbruksdjur under transport. Såväl veterinärer som åkerianställda och bönder levererade vittnesmål som skakade om utskottsledamöterna.
– Jag tror att alla som satt med blev påverkade av det vi fick se och höra, oavsett vilken inställning man hade i frågan, säger Jytte Guteland, som berättar att hon själv aldrig kommer att glömma berättelserna från intet ont anande lantbrukare som trott att de skickat sina djur på en kort resa till slakt, typ till närmaste större stad.

– I stället hamnade djuren på vägarna i två veckor i trånga och varma lastbilar under vidriga förhållanden. De stannade till i Spanien där de fick äta upp sig lite, men sedan skickades de vidare med båt över Medelhavet. Det system vi har är så fullt av brister och efterlevnaden väldigt svår att kontrollera.

Hösten 2023 innebar en rad bakslag för djurskyddsfrågor i EU, inte minst i förhållande till vad som utlovats skulle ske när EU:s översyn av lagstiftningen på området var klar. Det blev inget förbud mot pälsdjursuppfödning, kraven i medborgarinitiativet End the Cage Age att inga lantbruksdjur längre skulle få sitta i burar uppfylldes inte och transportreglerna ändrades bara marginellt.

Varför går det så trögt med djurskyddsarbetet i EU, trots ett stort folkligt stöd för skärpta regler och ambitiösa förarbeten i kommittéer och utskott?
– Jag tror att de som har ekonomiska intressen av att inte ändra djurskyddsregler fick det lättare efter krigsutbrottet och Rysslands fullskaliga anfall på Ukraina. Prishöjningarna, krisen och kriget dominerade debatten inom många olika områden och gjorde det svårt att hålla uppe ambitionsnivån kring djuren. Tyvärr låg omröstningarna om djurskydd inom den perioden.

– Men man ska också veta att det inte var alla i kommissionen som ville ändra reglerna. Kommissionen kräver konsensus, alltså att alla är överens, och ett tryck liknande det som tidigare varit i klimatfrågan fanns inte när det gällde djurskyddet. Det blev ett bakslag för alla oss som ville höja ambitionen och framför allt blev det ett bakslag för djuren, säger hon.

Men dålig tajming är inte hela förklaringen. Lobbyismen är omfattande inom EU, inte minst på områden som berör jordbruk, livsmedelsproduktion och djurhållning. Starka intressen motverkar förändringar och vill helst att det mesta ska förbli som det är. Jytte Guteland lade också märke till en närhet mellan egenintresse och politik, som hon tycker är bekymmersam.

– Det är till exempel vanligt att ledamöter i jordbruksutskottet själva är jordbrukare. Så är det inte när det gäller till exempel industri- eller transportfrågor, där det mer är allmänintresset som styr. Att vi har så starka industriella intressen inne i politiken är ett strukturellt problem. Man kan fråga sig hur många skandaler med bland annat djurplågeri som kan passera innan det blir förändring. Medborgarna i EU vill ju ha förändring – det finns inga frågor som samlar så många namnunderskrifter som när det kommer till djurskydd, säger hon.

I en intervju i Eurogroup for Animals tidning 2021 berättade Jytte att hon fick en chock när hon förstod hur dåligt skydd mjölkkorna har i EU. Vad hade du velat ändra?
– Jag hade velat se en minimilagstiftning som skyddar kor i hela EU. Min bild är att medborgare runt om i EU tror att kor har bra skydd, bättre än till exempel fjäderfä, men så är det inte. Man lugnas av att det har kommit moderna stallar med bra ljusförhållanden, golv med svikt och fina mjölkningsmaskiner. Men det blir ändå en oerhört torftig tillvaro för korna om de inte får komma ut och trampa riktig mark och beta gräs. Rätten till utevistelse skulle behöva lagstiftas i hela EU.

Jytte Guteland har sett hur djurskyddsfrågorna tappat mark i EU-parlamentet under den senaste tiden. Men nattsvart är det inte. Hon knyter förhoppningar till den ”politiska pendeln”, det vill säga att när något gått tillräckligt långt åt ena hållet så kan motkraften bli väldigt stark. Det gäller, menar hon, att folk blir tillräckligt förbannade.

– När man har lagt ner så mycket tid och arbete som till exempel vi i kommittén gjorde, när man har lovat förändringar och kommer med en stor mängd lagförslag som sedan aldrig ens kommer upp på bordet… Sådant kan leda till en vrede. Det är en vrede som jag tror redan finns bland medborgare och organisationer och den kan leda till att djurrättsfrågorna så småningom blir större igen och kommer tillbaka med stor kraft.

Vi närmar oss ett nytt val till EU-parlamentet. Vad har du för råd till blivande nya svenska EU-parlamentariker som vill jobba med de här frågorna?
– Att rivstarta! Första sommaren är viktig, för då utses ju den nya kommissionen och de ledamöterna måste få godkänt av parlamentet. De intervjuas av berörda kommittéer och till exempel så ställs den kommissionär som ska få ansvaret för djurvälfärdsfrågor inför bland annat miljöutskottet och jordbruksutskottet. Passa då på att ställa de kritiska frågorna, så att den personen redan från början får med sig dem i sitt arbetsprogram för de kommande fem åren. Den som blir ansvarig måste känna att det finns en förväntan att leva upp till kraven och att komma tillbaka till parlamentet med lagskärpningar. Har du själv ett politiskt program med tre, fyra punkter och djurvälfärd är en av dem så ta dem direkt.

Har du själv några punkter inom djurvälfärd som du skulle vilja se att EU arbetade med nästa mandatperiod?
– Ja, det har jag och vissa av dem är rena hygienfrågor. Till exempel pälsdjursuppfödning som vi helt enkelt bara borde sluta med. Det är helt otidsenligt och orsakar enormt mycket lidande. Det är bara att ersätta de uppfödare som behöver hjälp till omställning och sedan vara av med den frågan i hela EU.

– Sedan hoppas jag att man följer upp de initiativ som medborgarna kommit med, till exempel när det gäller burarna. Vi har kommit en bit, men det gäller att jobba på och leva upp till det medborgarna förväntar sig och som uttrycks så tydligt genom End the Cage Age. Jag hoppas också att någon vill föra facklan vidare när det gäller skydd för korna.

– Sist men inte minst så är det såklart transporterna. Tidsgränser, kontroller och sanktioner måste skärpas och man måste kunna kräva tempererade transporter och ha möjlighet att utfodra djuren.

Hur ser dit engagemang för djurskyddsfrågor ut idag?
– Jag fortsätter vara engagerad. Jag är inte talesperson för frågorna i mitt parti, det är Sofia Skönnbrink. Hon är väldigt bra och jag samarbetar med henne. Jag använder mitt riksdagsuppdrag till att driva på och gör det när jag kan och arbetar tillsammans med andra ledamöter som brinner för frågorna.

Text Jörgen Olsson
Foto Pressbild