Höga veterinärvårdskostnader pressar många djurägare

TEMA: DJURSJUKVÅRDENS PRIS. Veterinärkostnaderna har ökat. Det sägs ofta att djurägarna kräver mer och mer avancerad vård åt sina djur. Men ibland kan det vara tvärtom: Ägarna får bromsa veterinären.

När Expressen gjorde sin stora granskning av veterinärvårdspriserna för snart ett år sedan trädde flera djurägare fram och vittnade om de enorma summor vården för deras djur landat på. En ägare berättade om fakturan på 85 000 kronor för en operation dagtid av hennes katts brutna bakben.

Tvister om veterinärpriser hamnar ibland hos ARN, Allmänna Reklamationsnämnden. Summorna skiftar från knappt tusen kronor upp till 100 000 kronor. Ofta handlar det om att djurägare inte anser att de fått rätt uppgifter om vad behandlingen kostar.

ARN beslutar sällan till djurägarens fördel. Under 2023 har ett 60-tal pristvister prövats. I tre av dem gav ARN djurägaren rätt. Ett gällde en kostnad för avlivning och kremering, men då katten inte kremerades bör de 600 kronorna för just detta betalas tillbaka. I ett annat fall hade kliniken inte svarat ARN som därför bara kunde gå på ägarens uppgifter och rekommenderade kliniken att återbetala de 5 450 kronorna för den, enligt ägaren, felaktiga behandlingen under narkos.

Men när en hund under tandrengöring plötsligt krampar och akut får föras till specialistdjursjukhus bedömer inte ARN att ägaren ska få tillbaka betalningen, då det inte kunnat visats att kliniken agerat felaktigt.

I ett fall som i skrivande stund väntar på att prövas skriver ägarna till en häst som opererades att ”det är orimligt att vi, utan veterinär utbildning, ska kunna förutse vilka insatser som kan leda till ökade kostnader. Det måste kommuniceras tydligt”. De hade fått förhandsuppgiften att operationen skulle kosta maximalt 56 000 kronor fast fakturan landade på 102 000 kronor.

Det är inte endast avancerad akutvård som ökat i pris. Enligt en uträkning som försäkringsbolaget Agria gjorde i fjol har även priset för en medelskada på katt i snitt ökat med 55 % hos Evidensia 2023 jämfört med 2018. Hos Anicura med 41 % och hos övriga aktörer med 25 %. För en medelskada på hund var ökningen 48 % hos Evidensia, 36 % hos Anicura och 27 % hos övriga kliniker i snitt 2018–2023.

Samma försäkringsbolag visade även i en enkät att nio av tio djurägare oroar sig över veterinärpriserna. En av tre undviker att söka veterinärvård av oro för att inte ha råd. I januari 2025 presenterade Agria i en ny undersökning att under åren 2019–2024 ökade deras skadekostnader per djur med 41 procent och priset på genom­snitts­premien med 39 procent. ”Det är fortsatt de två stora aktörerna AniCura och Evidensia som driver kostnadsutvecklingen, jämfört med övriga aktörer”, enligt Agria.

– Vi ser en fortsatt kraftig ökning av skadekostnader för djursjukvård. De två stora koncernerna står för de största kostnadsökningarna i jämförelse med övriga kliniker, säger Patrik Olsson, chef för Agria i Sverige, i ett pressuttalande.

2018 skrev Konkurrensverket i sin rapport ”Bättre konkurrens om fler byter djurförsäkring” att: ”Eftersom djurägaren är i ett emotionellt underläge gentemot veterinären när djuret är sjukt, måste det bli tydligare för djurägaren vad vården kommer att kosta och det bör ställas högre krav på veterinärer för att exempelvis avråda från fortsatt behandling i vissa fall.”

Vi har talat med djurägare som upplevt att veterinärer velat överbehandla deras djur. Ann Björklund är en av dem. I våras fick familjens katt Ceasar, 8 år, blåsor i öronen. Familjens vanliga veterinär rådfrågade en kollega.
– Sen kom han tillbaka och sa ”jag tror att Ceasar fått cancer”. Vi fick ju en chock och tog en second
opinion på ett djursjukhus.

På djursjukhuset sa personalen att de kände igen symptomen.
– De nämnde inte cancer utan startade en kortisonbehandling. När den inte hjälpte gjordes en laseroperation av öronen för 30 000 kronor, berättar Ann Björklund.

Ceasar fick mer kortison. Allt verkade bra den första veckan hemma. Men en kväll kom han inte inhoppande genom sin kattlucka som han brukade.
– När han väl kom var han som vanligt. Nästa dag hände samma sak. Den tredje dagen kom han inte alls och vi hittade honom till slut flera kilometer bort efter att efterlyst honom i en Facebookgrupp.

På morgonen föll han plötsligt raklång på sidan. Han låg sedan på golvet och skakade. De for till djursjukhuset. Veterinären misstänkte epilepsi och började med att ta ett blodprov.
– Innan svaret kom sa veterinären att nu ska Ceasars huvud magnetröntgas. Det kostar 25 000 kronor.

Eftersom nästan bara yngre katter får epilepsi misstänktes att Caesar kunde ha en hjärntumör.
– Vi sa att vi först ville få reda på vad blodprovet visade. Tyvärr gav det ingen förklaring.

När insikten att Ceasar trots allt faktisk kunde ha cancer sjönk in blev Ann allt mer förvissad om
att han inte skulle behöva gå igenom fler operationer eller behandlingar. Veterinären bokade in ett uppföljningsbesök hos en neurolog och de for hem med recept på mediciner. Ceasar fick fler anfall. Familjen räknade dem och ringde djursjukhuset som ville lägga in honom.

– Vi sa flera gånger att Ceasar är en utekatt och frågade om de kunde garantera att hans anfall skulle försvinna, vilket de inte kunde.

I familjen växte beslutet att det bästa för Ceasar, som nu inte längre kunde gå ut ensam om han skulle få ett anfall, var att få somna in.
– Han var van vid att vara fri och hade haft ett bra kattliv, säger Ann, som inte tycker att personalen respekterade deras önskan.

– En sa att mellan anfallen mår han bra och ville att vi skulle avvakta tills vi varit hos neurologen. När det bara gick korta stunder mellan anfallen ringde jag till veterinären och sa att nu bara måste Ceasar få somna in.

I bilen dit var han matt och svag.
– Jag lever med skuldkänslorna att jag inte följde mitt hjärta och lät honom somna in direkt. Nu fick han en hemsk sista tid. Personalen vid avlivningen var bra, det blev en fin stund. Men jag önskar att någon tidigare hade sagt ”Vet du, det här är svårt, men jag hör att du är inne på att sätta stopp nu. Jag tycker att du tagit det rätta beslutet för din katt. Det här är vad som är bäst för Ceasar”. Men ingen sa så.

En annan kattägare, som vill vara anonym, har haft katt i 28 år och alltid haft stort förtroende för veterinärer.
– En av mina katter var multisjuk, hon hade spondylos, blåsljud på hjärtat, sköldkörtelrubbning och FORL, så jag var van vid veterinärbesök.

En dag slutade katten att äta.
– Vi åkte in. De tittade i munnen och sa att det såg bra ut. Plötsligt sa veterinären att katten hade väsande tung andning. Jag hörde inte det, men min katt var rädd av sig, och alltid stressad i nya miljöer. Jag sa att det är nog bara för att hon är rädd, men veterinären ansåg att lungorna omedelbart måste röntgas.

– Jag blev ju rädd, säger de att det är allvarligt tror man på det. De tog henne till röntgen. När de kom tillbaka sa de att vi kan andas ut! Lungorna var friska. Men då hade de hittat en knöl i nacken som de ville att en onkolog skulle titta på, han var inte inne nu men vi skulle boka tid.

Ägaren kände redan till knölen, den hade varit där i tio år utan att förändras.
– Vi kom dit för att katten inte åt. Efter tre timmar hade de röntgat lungorna och ville boka in fler besök för något helt annat. Jag kände bara ”Nu får ni sluta. Ni letar ju efter fel.”

Efter att betalt för besöket och lungröntgen åkte hen hem med ordinationen att snarast boka in sig hos onkologen. Vid senare besök föreslogs att katten skulle byta sitt dagliga intag av ett smärtlindrande antiinflammatoriskt läkemedel mot en injektion på kliniken en gång i månaden.

– Eftersom min katt var så rädd var det ett projekt att åka till veterinären. Att göra det varje månad och betala mer för något som redan fungerade ville jag inte. Men jag upplevde att de tjatade, sa att om jag tog injektionen slapp jag ge läkemedlet varje dag. Men det var inga problem att ge henne det. Jag tycker att man får göra en cost-benefit-analys. Vad är bäst för en rädd katt? Jag fortsatte med hennes vanliga läkemedel, men hade en känsla av att jag var en dålig kattägare, säger hen och tystnar innan hen fortsätter:

– Jag vill vara balanserad. Klart att en veterinär ska undersöka fel. Men när de verkar letar efter fel kände jag att de bara ville att vi skulle göra fler undersökningar. Jag litar fortfarande på veterinärer, men jag är mer avvaktande nu.

Text Katarina Hörlin
Foto Ann Björklund & iStock

Fotnot: Delar av texten är hämtad ur Tidningen Djurskyddet nr 4, 2024, och detta är den första av flera artiklar på temat Djursjukvårdens pris som kommer att publiceras här på webbtidningen.

Så mycket har försäkringsbolaget Agrias skadekostnader ökat 2019–2024

Källa: Försäkringsbolaget Agria.