ALMEDALEN. De stora gårdarna med över tusen kor inom mjölkproduktionen står inför flera svårigheter vid en kris.
– När krisen väl kommer är det väldigt svårt att evakuera över 1 000 kor. De mindre gårdarna har också sårbarheter, men de kan ofta ha ett mer flexibelt arbetssätt, sa Lisa Ekman, veterinär vid VÄXA.
Under tisdagens krisberedskapsseminarium i Almedalen talade veterinären Lisa Ekman, vid VÄXA och Institutionen för kliniska vetenskaper, SLU, om krisberedskap för de kor som används i mjölkproduktionen. De stora gårdarna med många kor har andra sårbarheter än de mindre.
I dag finns cirka 2 500 gårdar totalt i Sverige som har kor för att producera mjölk. Medelbesättningsstorleken är 113 kor/gård. I denna snittsiffra finns både gårdar med över 1 000 kor och gårdar med färre än 75 kor. De senare klassas som små.
– När krisen väl kommer är det väldigt svårt att evakuera över 1 000 kor. De små gårdarna har också sårbarheter men de har ofta ett mer flexibelt arbetssätt. Om en mjölkmaskin strular så har man kanske ett annat sätt att mjölka korna. Det är lättare att hitta alternativ för 40 kor än för 1 000, konstaterade Lisa Ekman.
Antalet mjölkgårdar i Sverige minskar. Över 93 procent har lagt ner de senaste 40 åren. Men antalet kor har inte minskat lika mycket som antalet gårdar, eftersom många gårdar har blivit större och håller fler kor.
På 1980-talet fanns det 40 660 gårdar som höll kor för mjölkproduktion i Sverige. Väldigt få län hade då färre än 1 000 mjölkgårdar. I dag finns inga län med fler än 500. De flesta har 50-100 mjölkgårdar, med en tydlig centralisering till landets södra delar och slättbygderna.
– Fortsätter utvecklingen innebär det att gårdarna år 2053 i snitt har 470 mjölkkor/gård. Ur beredskapssynpunkt är det en mycket negativ utveckling. Vi tappar mjölkgårdar i stora delar av landet, främst i de norra, sa Lisa Ekman.
Hon visade en bild från en av landets största gårdar där 60 kor samtidigt mjölkas i en så kallad karusell.
– De väldigt stora gårdarna är mer beroende av teknik, insatsvaror, energi och arbetskraft. Storleken gör dem extra sårbara.
Om man ska generalisera kan de små gårdarna ofta ha ett högre kretsloppstänk, berättade Lisa Ekman, och de är inte sällan bättre på att utnyttja lokala resurser med lägre andel kraftfoder. De har också ofta en mer extensiv (att djuren hålls på större ytor som betesmarker) produktion.
– Det går åt mer resurser för varje kilo producerad mjölk, men det blir ett minskat behov av insatsvaror.
Små gårdar har ofta ingen personal, utan sköts av personen eller paret som bor på gården. De kan klara sig bättre vid en kris då de redan är på plats. De större gårdarna med anställd personal kan vid en krissituation få personalbrist, om anställda inte kan komma till gården.
– Men skulle man själv skada sig eller bli sjuk är den lilla gården riktigt illa ute, då finns kanske ingen som kan hjälpa en, sa Lisa Ekman, som underströk att det blir väldigt generaliserande att tala om små och stora gårdar.
– Varje gård har sina individuella sårbarheter. Men en bra beredskap handlar om att kunna lagra foder och få in vatten till djuren, kunna släppa ut dem på bete, ha maskiner och körvägar in och ut från gården.
Seminariet hette Krisberedskap för djur – vem bär ansvaret? Den frågan besvarades under föreläsningen med att det finns önskemål om en ökad tydlighet vad gäller ansvaret för lantbruksdjuren i beredskapsarbetet. Samtidigt finns tre principer som ska följas.
– Ansvarsprincipen gäller, alltså de som ansvarar för djuren i fredstid gör det även i så stor utsträckning det går under en pågående kris. Närhetsprincipen, att krisberedskapen ska skötas på så nära håll som möjligt, gäller också. Likhetsprincipen, att verksamheten ska fortgå så nära det normala, även under en kris gäller också, sa Lisa Ekman.
Lantbruksföretagen bör även ha en plan för hur de ska kunna ställa om sin verksamhet och myndigheterna bör underlätta en sådan omställning.
– Vid en konkret kris, som en brand till exempel, finns dock krav på att alla gårdar ska ha en insatsplan. Den ska sitta uppsatta på väggen och visa var det finns djur, hur utrymningsvägarna ser ut och om det finns explosiva varor.
Att mjölkbilen kan komma fram till gården är en annan viktig krisberedskapsfaktor.
– Lantbrukaren ska kunna hålla mjölken själv i tre dagar, men hämtas den inte innan dess får den hällas ut.
Ett pågående projekt som SVA leder tillsammans med SLU handlar om att undersöka möjligheten att inrätta ett katastrofmedicinskt centrum för djur. Svenska Blå Stjärnan är en av organisationerna som ingår.
– Tanken är att få expertis för att upprätthålla djurhälsa vid ett väpnat angrepp och olyckshändelser som medför spridning av CBRN, alltså kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva ämnen, berättade Lisa Ekman.
Här ingår även att utveckla expertis för att erbjuda sjukvård i kris och krig, masskadehantering, katastrofmedicinsk ledning och att agera rätt om det finns faror i foder och vatten. Projektet pågår i tre år.
Avslutningsvis underströk Lisa Ekman vikten av att behålla de små gårdarna för att få en robust och hållbar svensk livsmedelsberedskap.
– Det behövs en variation av små och stora mjölkgårdar spridda över hela landet!
Seminariet, som arrangerades av Djurskyddet Sverige och Svenska Blå Stjärnan, kan ses här: Krisberedskap för djur – vem bär ansvaret?
Text Katarina Hörlin
Foto Katarina Hörlin & Elsa Frizell
Jordbruksverkets krisberedskapsråd för djur i lantbruket
- Ha en plan för vattenbrist så att djuren kan få vatten.
- Tar du emot vatten: häll det inte i din egen brunn, utan hantera det på gården så att det fördelas till djuren. Skaffa ett antal IBC-behållare eller andra tankar som inte försämrar vattenkvaliteten.
- Det bästa djurskyddet är att flytta djur från fara, även om själva transporten och den tillfälliga placeringen inte är optimal.
- Ta fram en evakueringsplan.
- Hitta tillfälliga djurutrymmen.
- Vid en brand: Minimera risken för brännskador – ta av träns, insektsskydd och annat av nylon som kan smälta när det brinner och skada djuren.
Källa: Krisberedskap för dig som har djur
