ALMEDALEN. De stora gårdarna med över tusen kor inom mjölkproduktionen står inför flera svårigheter vid en kris.
– När krisen väl kommer är det väldigt svårt att evakuera över 1 000 kor. De mindre gårdarna har också sårbarheter, men de kan ofta ha ett mer flexibelt arbetssätt, sa Lisa Ekman, veterinär vid VÄXA.
Under dagens krisberedskapsseminarium i Almedalen talade veterinären Lisa Ekman, vid VÄXA, om krisberedskap för de kor som används i mjölkproduktionen.
De stora gårdarna med många kor har andra sårbarheter än de mindre. I dag finns cirka 2 500 mjölkgårdar med en medelbesättningsstorlek på 113 kor/gård. I denna snittsiffra finns både gårdar med många fler kor, över tusen, och gårdar med färre än 75 kor.
– När krisen väl kommer är det väldigt svårt att evakuera över 1 000 kor. De mindre gårdarna har också sårbarheter men de har ofta ett mer flexibelt arbetssätt. Om en mjölkmaskin strular så har man kanske ett annat sätt att mjölka korna. Det är lättare att hitta alternativ för 40 kor än för 1 000.
Antalet mjölkgårdar i Sverige minskar. Över 93 procent har lagt ner de senaste 40 åren. Men antalet kor har inte minskat lika mycket som antalet gårdar, eftersom många gårdar har blivit större och håller fler kor.
På 1980-talet fanns det 40 660 gårdar som sysslade med mjölkproduktion. Väldigt få län i Sverige hade då under tusen mjölkgårdar. I dag finns inga län i Sverige med över 500 mjölkgårdar. De flesta har 50-100 gårdar, med en tydlig centralisering till landets södra delar och slättbygderna.
– Fortsätter utvecklingen innebär det 470 mjölkkor/gård år 2053. Ur beredskapssynpunkt är det en mycket negativ utveckling. Vi tappar mjölkgårdar i stora delar av landet, främst i de norra, sa Lisa Ekman.
Hon visade en bild från en av landets största gårdar där 60 kor samtidigt mjölkas i en så kallad karusell.
– De väldigt stora gårdarna är beroende av teknik, insatsvaror, energi och arbetskraft. Storleken gör gårdarna extra sårbara. Det såg vi inom äggproduktionen när det för inte så länge sedan kom in salmonella på de stora gårdarna, och det blev äggbrist.
De mindre gårdarna har ofta ett högre kretsloppstänk om man ska generalisera, betonade Lisa Ekman, de är inte sällan bättre på att utnyttja lokala resurser med lägre andel kraftfoder och en mer extensiv produktion.
– Det går åt mer resurser för varje kilo producerad mjölk men gör också att det blir ett minskat behov av insatsvaror, sa hon.
Små gårdar har kanske ingen personal, utan sköts av personen eller paret som bor på gården. De kan klara sig bättre vid en kris då de redan är på plats. De större gårdarna med anställd personal kan vid en kris få personalbrist, om de anställda inte kan komma till gården.
– Men samtidigt; skulle man själv skada sig eller bli sjuk är den lilla gården riktigt illa ute, då finns kanske ingen som kan hjälpa en. Men det blir väldigt generaliserande att tala om små och stora gårdar. Varje gård har sina individuella sårbarheter. Men en bra beredskap handlar om att kunna lagra foder och få in vatten till djuren, kunna släppa ut dem på bete, ha maskiner och körvägar in och ut från gården.
Seminariet hette Krisberedskap för djur – vem bär ansvaret? Den frågan besvarades under föreläsningen med att det finns önskemål om en ökad tydlighet i ansvarsfrågan för lantbruksdjuren i beredskapsarbetet, berättade Lisa Ekman.
– Ansvarsprincipen gäller, alltså de som ansvarar för djuren i fredstid gör det även i så stor utsträckning det går under en pågående kris. Närhetsprincipen, att krisberedskapen ska skötas på så nära håll som möjligt, gäller också och likhetsprincipen, att verksamheten ska fortgå så nära det normala även under en kris, sa hon och konstaterade att även om det under de senaste åren kommit flera rapporter om krisberedskap finns ännu inte så mycket praktisk information om vem som har ansvaret och hur man ska göra.
MSB har informerat om att företagen bör ha en plan för hur de ska kunna ställa om sin verksamhet och myndigheterna bör underlätta en sådan omställning.
– Men vid en konkret kris, som en brand till exempel, finns dock krav på att alla gårdar ska ha en insatsplan. De ska sitta uppsatta på väggen och visa var det finns djur, hur utrymningsvägarna ser ut och om det finns explosiva varor.
Att mjölkbilen kan komma fram till gården är en annan viktig beredskapsfaktor.
– Lantbrukaren ska kunna hålla mjölken själv i tre dagar, men hämtas den inte innan dess får den hällas ut.
Ett pågående projekt som SVA tillsammans med SLU leder handlar om att undersöka möjligheten att inrätta ett katastrofmedicinskt centrum för djur. Svenska Blå Stjärnan är en av organisationerna som ingår.
– Tanken är att få expertis för att upprätthålla djurhälsa vid ett väpnat angrepp och olyckshändelser som medför spridning av CBRN, alltså kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva ämnen, berättade Lisa Ekman.
Här ingår även att utveckla expertis för att erbjuda sjukvård i kris och krig, masskadehantering, katastrofmedicinsk ledning och att agera rätt om det finns faror i foder och vatten. Projektet pågår i tre år.
Avslutningsvis underströk Lisa Ekman vikten av att behålla de små gårdarna för att få en robust och hållbar svensk livsmedelsberedskap.
– Det behövs en variation av små och stora mjölkgårdar spridda över hela landet!
Seminariet, som arrangerades av Djurskyddet Sverige och Svenska Blå Stjärnan, kan ses här: Krisberedskap för djur – vem bär ansvaret?
Text Katarina Hörlin
