Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att rapportera 170 vargar som nytt referensvärde för varg i Sverige till EU. Kritiken är stor.
Vart sjätte år rapporteras bevarandestatusen för arter som är listade i EU:s art- och habitatdirektiv till EU-kommissionen. För varg är dagens referensvärde 300 vargar i Sverige. I år ska ett nytt referensvärde rapporteras in och regeringen har beslutat att det ska vara 170.
Naturvårdsverket har tidigare konstaterat att en sänkning förutsätter att flera faktorer uppfylls, som att: minst 2-3 vargar vandrar in från öst och etablerar sig i Sverige vart tionde år, födslotal och dödlighet inte förändrats jämfört med i dag, en ökande grad av individbaserad och mer resurskrävande vargförvaltning, avseende bland annat genetisk provtagning och analys som grund för beslut. Skulle referensvärdet ligga i den nedre delen av intervallet, vilket regeringen nu bestämt att det ska göra, innebär ett ännu större biologiskt och juridiskt risktagande jämfört med i dag, skriver Naturvårdsverket.
I ett pressmeddelande förklarar regeringen hur sänkningen ska gå till:
– Minskningen av vargpopulationen behöver genomföras stegvis för att säkerställa att gynnsam bevarandestatus bibehålls och att skydds- och licensjakten kan fortsätta bedrivas. Ett första delmål är att vargstammen ska ned till 270 individer vid nästa licensjakt 2026, säger landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i ett uttalande.
Djurskyddet Sveriges sakkunniga Anna Lundvall är kritisk.
”Ur vargarnas perspektiv kan det bli mycket oroligt i en flock om den sociala strukturen rubbas. Det har visats att det till och med kan öka risken för angrepp på tamboskap om man skjuter rovdjur, istället för att vidta andra åtgärder för att hålla dem borta, eller skrämma dem”, skriver hon i en debattartikel som även lyfter det faktum att inom vargförvaltningen betraktas vargarna, liksom andra vilda djur, som en stam – inte som individer.
”Varje varg är en individ. Varje år utsätts dessa individer för en enorm stress vid licensjakten. Stressen att vara jagad, spårad och ha noll chans att komma undan är illa nog, men den stress det även blir för de individer som blir kvar i en söndertrasad familjegrupp eller flock, den pratas det inte om. Varför ser man alltid på de vilda djuren som en stam och inte som individer? Dessa komplexa varelser med strukturer lika våra, varför är det så svårt att se det?”
Den skarpa kritiken från flera djurskydds- och naturskyddsorganisationer mot det sänkta referensvärdet gäller även att det inte finns något vetenskapligt stöd för att referensvärdet kan sänkas från 300 vargar till 170. Vargen klassas redan som starkt hotad på rödlistan på grund av en liten population och sänkningen försvagar en redan starkt hotad art. I de små grupper av vargar som blir kvar är risken för inavel överhängande.
”Det finns inga garantier för att en minskad stam kommer att få djurhållare att känna sig tryggare. Det kommer alltid att finnas en risk att vilda djur tar tamboskap. Med en minskad vargstam kommer dessutom varje varg att bli än mer skyddsvärd och det kommer inte att kunna bli tal om skyddsjakt så som det är i dagsläget. Hur ska sådana beslut komma att tas om den genetiska variationen blir minimal?” skriver Anna Lundvall.
Text Katarina Hörlin
Foto iStock
Öppet brev till statsministern att stoppa sänkningen
I dagarna uppmanade Svenska Rovdjursföreningen statsminister Ulf Kristersson att stoppa sänkningen av referensvärdet för varg. Sverige kan inte sänka referensvärdet för vargstammen utan att bryta mot EU:s art- och habitatdirektiv, skriver föreningen i ett öppet brev, och hänvisar till EU-domstolens dom i ett estniskt fall, där domstolen slog fast att gynnsam bevarandestatus innebär att arten ska kunna fylla sin ekologiska funktion fullt ut i hela sitt naturliga utbredningsområde.
Denna dom slår fast att efter nedgraderingen av vargen till bilaga V i art- och habitatdirektivet kvarstår kravet att jakt endast får ske om arten har uppnått Gynnsam bevarandestatus. Om vetenskaplig osäkerhet föreligger ska försiktighetsprincipen tillämpas – vilket betyder att jaktbeslut inte får fattas förrän säkerhet kan visas, står det i det öppna brevet.
Domen slår fast att en gynnsam bevarandestatus innebär att arten ska fylla sin ekologiska funktion fullt ut i hela sitt naturliga utbredningsområde, förklarar Svenska Rovdjursföreningen, som konstaterar att ”Det räcker inte med en liten isolerad stam i mellersta och södra Sverige.” och att ”Sociala och ekonomiska hänsyn får inte sänka de biologiska skyddskraven. Bevarandestatus är strikt biologisk, inte politisk.”
Sverige har redan i dag svårt att visa att vargen har gynnsam bevarandestatus med en population på endast cirka 300 individer, särskilt då stora delar av artens naturliga utbredningsområde – Norrland – i praktiken är tomt på varg, skriver Svenska Rovdjursföreningen och kräver att regeringen ska ge Naturvårdsverket ett nytt uppdrag för att utreda en vetenskaplig och juridiskt hållbar referens-nivå i enlighet med EU-domstolens krav och gällande forskning, samt att ”föra en öppen dialog med civilsamhället och oberoende forskare i frågan”.
