Kattsnuva. Svåra infektioner. Svält. Katterna på den halländska gården utsattes för stort lidande.
”Vad är det som sticker ut ur ögat? En pinne?”
Gänget från Djurskyddet Norra Halland stannade till av bestörtning när den lilla kattungen kom fram för att äta av maten de strött ut. De hade äntligen fått tid att åka ut och kontrollera vad som stod på uppe på gården.
– Vi hade fått en film på en högdräktig katt som strök omkring och i höstas fick vi äntligen möjlighet att åka dit, berättar Karin Sundgren, ordförande i Djurskyddet Norra Halland.
De möttes av magra, svältande katter med infekterade ögon, omfattande öronskabb och sargade kroppar. Lidandet för katterna här hade pågått i generationer.
– Men det värsta var mötet med Klara. Hennes vänstra öga stack ut fem centimeter ur ögonhålan – svullet, varigt, täckt av ett tjockt lager smuts. Lukten från infektionen var frän och påtaglig.
Detta var inte en färsk skada. Klara hade gått så här i dagar – kanske veckor.
– Man kan ju bara ana hur ont hon haft. Det infekterade ögat hade tryckts ut ur ögongloben. Tack och lov var hon tam och lätt att fånga in.
Djurskyddsföreningen tog henne direkt till djursjukhuset i Slöinge.
– Veterinären sa: “Jag har aldrig sett ett värre öga.”
Klara blev inlagd akut. Infektionen måste först behandlas intravenöst innan ögat kunde opereras bort. Föreningen visste varken hur länge hon skulle behöva stanna på djursjukhuset, eller vad kostnaden skulle bli. Men, skrev de i ett Facebookinlägg, ”vi vet att Klara ska få all hjälp hon behöver. Hon ska inte bara överleva – hon ska få tillbaka sitt liv. Ett liv i trygghet, kärlek och omsorg. Vi kommer att anmäla djurägaren och se till att även de andra katterna får hjälp. Men just nu är vårt fokus på Klara – för hon kämpar för sitt liv.”
De avslutade inlägget med: ”Varning: Starka bilder i kommentarerna.” Där låg fotot på den långa smutsiga pinnliknande formation som var Klaras vänstra öga, (som vi publicerar här nedanför i texten).
Reaktionerna kom direkt. Någon skrev: ”Herregud!! Och hur kan man som `ägare´ se detta, kan man inte BE OM HJÄLP om man inte mäktar med själv. Att katten ens överlevt!! Infektionen är ju fruktansvärd för kroppen att klara.”
Många ville hjälpa, så många swishade att pengarna mer än väl kom att täcka veterinärvården. Överskottet samlar de till veterinärvård för andra katter i nöd. Samtidigt som Klara med veterinärernas hjälp kämpade för sitt liv började kommentarerna på Facebook bli alltmer hatiska mot ägaren. Karin Sundgren och de andra ideellt arbetande i föreningen fick ägna timmar åt att ta bort de mest hotfulla och uppmana att trots att Klaras öde väcker starka känslor hålla en god ton:
”Vi väljer kärleksfulla ord och hopp här på Facebook. Hat och ilska förändrar ingenting även om vi förstår att det inte bara är vi som är arga och förfärade. Vi lovar att gårdens ägare kommer att kontaktas av olika myndigheter för att detta ska ta ett slut en gång för alla. Först ska vi se till att
rädda katterna, och just idag kämpar vi för att klara Klara.”
– Det leder ingen vart att släppa ut all ilska och hat man känner mot den som gjort så här mot oskyldiga djur. Man dräneras. Kraften måste vi lägga på att ändra det vi kan, att ge katterna bättre liv och att den dåliga djurhållningen på gården får ett slut, säger Karin Sundgren.
Eftersom Sverige är ett rättssamhälle måste den rättsliga processen få ha sin gång.
– Självklart ska den som bryter mot djurskyddsbestämmelserna hållas ansvarig, och vi som ser så många katter fara illa önskar inget hellre än att olämpliga kattägare aldrig mer ska få ha djur och att samhället visar att det de gjort inte är rätt. Det är alldeles för låga straff och alldeles för få döms. Men som djurskyddsförening är vår uppgift att polisanmäla djurplågeri, anmäla djurskyddsärenden till länsstyrelsen och hjälpa myndigheterna så gott vi kan att utreda fallen. Inte att sprida hat.
Efter två dagar kunde föreningen hämta Klara på Slöinge djursjukhus.
”Hon är trött och dämpad, men vi finns vid hennes sida. Hon vilar helst på en varm dyna och sover mycket men hon är så tapper. Hon har en tuff tid framför sig, vi ger henne allt stöd vi kan” skrev de på Facebook, där följarna otåligt väntade på att uppdateras. Väl i jourhemmet nös hon så mycket att hon ramlade omkull, ur nosen kom stinksnor och efter några dagar var hon så matt att de fick åka till veterinären igen. Hon hade alldeles för många vita blodkroppar, lunginflammation och behandling sattes in.
Strax innan vi gör intervjun med Karin Sundgren har stinksnoret försvunnit och Klara är pigg. På Facebook skrev föreningen:
”Klara hade en ägare, men vi har tagit över henne och står för hennes vård och rehabilitering – för att hon ska få en chans att må bra igen. För att hon ska få ett riktigt fint liv i ett hem där hon är älskad och värdefull. Hon är inte ensam. På samma gård finns fler katter, magra och svältande, svaga och med öronskabb och infektioner, de möter nu höstens kyla. Vi vill hjälpa dem också. Vi ber om ditt stöd.
För Klara.
För de andra.
För livet.”
– Vi har fått in väldigt mycket gåvor och för det är vi så tacksamma, säger Karin Sundgren.
Klara är en söt kattunge med en förfärlig och väl synlig skada. Det väcker känslor. Det är mänskligt och inget ont i det, men en skygg svart äldre hane med extrema munsmärtor från trasiga tänder får sällan samma direkta sympati.
– Trots att den har minst lika ont. Jag menar inte att klaga på alla fantastiska människor som skänkt gåvor till Klara, utan det är mer en reflektion över hur vi människor är programmerade. Söta kattungar väcker varma känslor.
Hur har länsstyrelsen agerat?
– Vi har ett fint samarbete med Länsstyrelsen i Halland, ett ömsesidigt förtroende som byggts upp över tid. I det här fallet hade de förberett en kontroll på gården, men när vi efter att fått ägarens tillåtelse att ta med alla katter vi kunde rädda, sa Länsstyrelsen att de avvaktar tills vi är klara. Utöver Klara kunde vi bara rädda två extremt magra riktigt skruttiga tama ungar. Det fanns även cirka tio äldre katter i mycket dåligt skick, som vi inte hade plats för i våra jourhem. Hade vi haft ett katthem skulle vi kunnat hålla dem i karantän och se hur det utvecklades. Men kan man inte rädda alla får man fokusera på de man kan. Efter en vecka var vi klara och ringde länsstyrelsen, som åkte till gården.
Ägaren fick ett föreläggande om att åtgärda kattsituationen. Han valde att själv avliva samtliga katter direkt.
– Men vi har en bra dialog med länsstyrelsen och hade en gemensam kampanj 2018 om vikten av att
kastrera sin katt. Jag har alltid känt att de gör sitt bästa inom sina ekonomiska ramar och regler. Vi har olika roller, olika förutsättningar, men tillsammans kan vi lösa det för väldigt många katter. En respektfull dialog är grunden, säger Karin Sundgren, som är jourhem till Klara.
– Hon mår fortfarande fint. Det gör också de andra två som vi tog hand om.
I skrivande stund utreds ännu Djurskyddet Norra Hallands anmälan mot djurägaren av myndigheterna.
– Vi vet inte hur det går, men att det är ett brott mot djurskyddslagen är ju helt klart. Vi hoppas att det kan bli en dom för grovt djurplågeri och djurförbud för ägaren, säger Karin Sundgren.
Text Katarina Hörlin
Foto Djurskyddet Norra Halland
