”Världen förändras inte för att vi räddar ett djur. Men vi förändrar världen för det enskilda djuret vi räddar”. Det säger Barbro Palm, vice ordförande i Djurskyddet Kristinehamn.
Här passerar runt 200 katter och ett trettiotal hundar varje år. Lägg därtill papegojor, råttor, kaniner och marsvin. Alla hade de gått en oviss framtid till mötes – om det inte vore för föreningens djurhem.
– Människors grymhet gör mig inte bara ledsen, utan även riktigt förbannad, säger Barbro Palm.
Det började redan 1968. Efter flera fall av kattmisshandel, som lokalpressen skrivit om, bestämde sig tre damer att starta en djurskyddsförening i värmländska Kristinehamn. Syftet var att sätta stopp för misshandeln av katter och att mata stadens änder vintertid, samt att bygga en djurbegravningsplats. Barbro Palm, som varit aktiv i verksamheten sedan 2007 ser med stolthet att mycket av dessa grundläggande åtaganden än idag lever kvar, även om verksamheten har utvecklats åtskilligt genom åren.
I somras firades jubileet med pompa och ståt.
– Vi invigde vårt nya djurhem. Det stod klart redan 2016, men eftersom vi var inne
i en hektisk period just då så blev det aldrig någon officiell invigning.
Lotterier, tipspromenad, hundkavalkad, hantverksförsäljning, loppisbord och musik fyllde dagen.
– Glädjande nog kom också chefredaktören för Nya WermlandsTidningen, Staffan Ander, och invigningstalade. Han är själv kattägare och kåserar ofta i tidningen om sina katter, säger Barbro Palm.
Det nya djurhemmet är en historia för sig. Under många år drev föreningen sin
verksamhet i huset Barrliden. Ett hus som kommunen köpt in och lät Djurskyddet
Kristinehamn använda utan kostnad.
– Det skulle rivas eftersom det låg innanför bullerzonen från E18. Huset fyllde
länge en viktig funktion, men var ytterst opraktiskt som modernt katthem. Mer om
detta finns att läsa i vår jubileumsskrift som utkom i samband med jubileet, tipsar
Barbro Palm.
Efter att föreningen erhållit ett större arv kunde de köpa en egen tomt, och därmed
flytta verksamheten till modernare lokaler.
– Vi köpte en paviljong av landstinget. Med hjälp av snickare och många ideella
krafter rustade vi upp den och placerade på tomten, förklarar Barbro Palm, som idag
stolt kan visa upp en modern anläggning innehållande både katthem med plats för
40 katter och ett katthotell med sju burar.
Berätta lite om katthotellet!
– Det är som vilket kattpensionat som helst. Husse eller matte lämnar sina katter
där när de exempelvis ska resa. Katterna introduceras i den mån deras ägare önskar.
Ibland kommer de på besök någon vecka före, medan andra lämnar in dem direkt
innan de åker. Gemensamt för alla katterna är att de får god omvårdnad, god mat,
möjlighet till uteburar, och massor av kel och kärlek för att känna sig trygga fort,
förklarar Barbro Palm.
Under de elva år hon varit aktiv här har hon sett många djur bli räddade från misär,
och upplevt åtskilliga solskenshistorier. Men när vi ber henne att berätta om ett
speciellt minne blir hon tyst och betänksam. Hon förklarar att det ofta är de mörka
ögonblicken som fastnar på näthinnan och några av dem gäller hundar som
omhändertagits av polis och lämnats över till djurhemmet.
– Ibland får vi in hundar, vars ägare ska sitta i fängelse. Vi jobbar hårt med att i
första hand hitta ett jourhem, sedan ett nytt hem åt hunden, och en av våra anställda är känd för sin makalösa förmåga att lyckas med detta.
Men det har hänt att den förre ägaren plötsligt har blivit frisläppt och vill ha sin hund tillbaka.
– Det är verkligen hjärtskärande när man sett hundar sitta och ”gråta” bakom sin nya
husse eller matte och tvingats tillbaka mot sin vilja till en ägare som kanske misskött
eller misshandlat dem under flera år. Där önskar jag att våra djurskyddslagar vore
starkare så att man kunde förhindra detta, säger Barbro Palm.
Vad har du lärt dig under den tid du varit aktiv här?
– Jag har lärt mig att man inte förändrar världen genom att rädda ett djur.
Däremot förändrar man världen för det enskilda djuret man räddar. Om man till
exempel går lite försiktigare på stigen så kanske man inte trampar ihjäl just den där
lilla myran, då har man åtminstone räddat ett liv. Empati uppnår man av träning och
det är viktigt att alla människor tränar på att känna empati varje dag. Därför
känner jag oerhört starkt för vårt REDE-projekt, som jag själv är ansvarig för inom föreningen.
Katten Pia spanar ut.
Barbro Palm berättar vidare att föreningen arbetar på bred front: De samarbetar både med lokala veterinärer, som hjälper till vid enklare behandlingar, och med de större djurklinikerna, vid mer akuta ingrepp. Den stora utmaningen ligger i att hålla kostnaderna nere.
– Vi har ett bra samarbete med kommunens politiker och vi ansöker varje år om bidrag. I år begärde vi 58 000 kronor, och vi fick 40 000 kronor. Det är ett viktigt bidrag för oss. Vi anser att ett bra samarbete med kommunen och dess politiker är betydelsefullt för verksamheten, och gärna skulle vi se att fler politiker engagerade sig aktivt i vårt arbete. I dagsläget drar vi nytta av att ha en politiker i styrelsen. Men vi medvetna om att de har mycket annat att göra så vi jagar inte dem i tid och otid, förklarar Barbro Palm.
Vad tycker du är det viktigaste som hänt i föreningen under dessa 50 år?
– Vi arbetar på ganska stor bredd idag. Detta främst tack vare våra olika arbetsgrupper som är tillsatta av styrelsen. Varje grupp har en kontaktperson som en länk mellan styrelsen och arbetsgruppen. Bland annat har vi en aktivitetsgrupp, REDE-grupp, loppis-grupp, lotteri-grupp och grupper för yttre miljö och fågelmatning, säger Barbro Palm och tillägger:
– Vår loppisverksamhet är en stor och viktig inkomstkälla. Nytt är att vi även skapat en ”besök äldreboendegrupp” som jobbar med att besöka äldreboende med sällskap av några av våra djur.
Ett par gånger om året åker föreningen ut med katter och hundar till kommunens
äldreboende
– Det är enormt uppskattat och oftast kontaktar kommunen oss och ber oss att
komma, säger Katinka Ridde-Coffey, en av dem, som brukar åka ut.
– Vi turas om. Ibland är det några av våra volontärer, ibland några av våra
medlemmar som åker ut tillsammans med vår ordinarie personal.
På grund av allergirisken så hålls aktiviteterna i ett särskilt rum eller i entrén. De djur som får vara med är noga utvalda, förklarar Katinka Ridde-Coffey.
– Tar vi med katter från djurhemmet är vi noga med att det är stabila katter som tycker det är roligt. Ibland händer det att vi tar med våra egna privata djur.
Barbro Palm och Cajsa.
Sista ordet går till Barbro Palm, som säger att ytterligare två stora utmaningar
föreningen står inför idag är att fylla schemat med volontärer och att hitta
engagerade personer för styrelseuppdrag.
– Tyvärr har inte situationen för hemlösa katter förändrats märkbart under dessa 50
år, som vi varit igång. Den största skillnaden är att vi idag kan fånga in dem och
omplacera dem, annars är det lika många i omlopp därute!
Text Christer Persson
Foto Katinka Ridde-Coffey
Mer om Djurskyddet Kristinehamn
Grundades: 1968.
Antal medlemmar: Närmare 600.
Antal volontärer: Cirka 30.
Djur som tagits omhand: Katter, hundar, fåglar, råttor, kaniner och marsvin.
Antal omplaceringar: Cirka 200 katter och 30 hundar per år.
