Rovdjurspolitiken hindrar varg att etablera sig i renskötselområdet, som upptar Sveriges halva yta. Få vargar lyckas dessutom ta sig förbi renskötselområdet för etablering i mellansverige.
– Konsekvensen är att vi inte får den invandring av varg som behövs för att säkra stammens överlevnad, säger Sven Stenson, förbundsordförande, Djurskyddet Sverige.
Renskötselområdet kryper allt längre söderut. Enligt de senaste uppgifterna från regeringen upptar det 54 procent av Sveriges yta. Sveriges riksdags har beslutat att vargar inte bör etablera sig i renskötselns åretruntmarker men att invandrade vargar bör kunna accepteras under förutsättning att de inte etablerar sig i renskötselområdet.
Regeringen anger renskötselns åretruntmarker till drygt 120 000 kvadratkilometer och renskötselområdet till cirka 225 kvadratkilometer, varav en mycket stor del är vargens naturliga utbredningsområde. I praktiken tolereras inte varg någonstans i renskötselområdet.
Ett annat problem är att invandrande vargar från öst har en tendens att försvinna under vägen genom renskötselområdet på sin vandring till mellansverige.
– Det är ett jätteproblem att rennäringen stänger rovdjuren ute och att naturlig invandring från öst hindras. Man stänger vargarnas naturliga vandringsled in i Sverige, i renskötselområdet blir det stopp, konstaterar Sven Stenson, Djurskyddet Sverige.
Sven Stenson deltog för en tid sedan i ett seminarium om rovdjur i renbeteslandet, där också Sametinget och Svenska Samernas Riksförbund, SSR, fanns representerade. Målet för dagen var att uppnå någon slags samförstånd i rovdjursfrågan.
Stenson var besviken efter mötet:
– Vi har samma ravin mellan oss som tidigare. Samerna är helt obevekliga, varg vill de inte ha. Konsekvensen är att vi inte får den invandring av varg som behövs.
Enligt regeringen har cirka 2 500 av 20 000 samer i Sverige sin utkomst från renskötsel.
– Det är inte rimligt att 2 500 personer ska bestämma över en så stor del av Sveriges yta, säger Sven Stenson.
Beslutet att utesluta vargar från renskötselområdet är också något som EU-kommissionen ställt en rad kritiska frågor om till regeringen. Bakgrunden är den EU-anmälan av vargjakten som gjordes av Djurskyddet Sverige, Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen och Svenska Rovdjursföreningen.
EU-kommissionen skriver att detta förefaller kunna förvärra den svenska vargpopulationens isolering, något som strider mot direktivets artikel 12 om strikt skydd i hela Sverige.
När riksdagen i mars 2001 beslutade att stänga ute vargen från renskötselområdet var Naturvårdsverket och andra remissinstanser som Stockholms och Uppsala universitet emot beslutet. De framhöll det orimliga i att undanta 40 procent (som i dag uppges till 54 procent) av Sveriges yta från vargföryngringar.
Men både regeringen Persson och riksdagen bedömde att vargar och modern renskötsel inte går att förena. Sedan dess har myndigheterna gett flera skyddsjaktstillstånd i renskötselområdet, även från helikopter. Det skriver vetenskapsjournalisten Henrik Ekman i sin Augustnominerade bok Vargen – den jagade jägaren.
Och fortsätter:
”Det underlättar inte direkt för de vargar som någon gång ibland vandrar in från Finland för att förena sig med den svensk-norska stammen och bidra med nya värdefulla gener”.
Henrik Ekman skriver att samerna med stor beslutsamhet utrotat vargen gång på gång.
”Toleransen är inte större i dag, tvärtom. Dyker det upp varg bland renarna kommer genast ansökningar om skyddsjakt som brukar beviljas. Och blir det inget tillstånd försvinner vargen allt som oftast ändå”.
Hans förslag är att gå samerna till mötes i de riktigt tunga frågorna och höja rovdjursersättningarna kraftigt mot att de accepterar även varg inom sina områden. I dag utgår runt 30 miljoner kronor per år i rovdjursersättning, något som Ekman föreslås ska höjas till 300 miljoner. Han jämför med att Jordbruksverket varje år betalar ut sex miljarder kronor i gårdsstöd till lantbruket.
”Chansen att fler finska invandrare slinker igenom lär öka om varje vecka som ulven är kvar inom samebyn ger bra klirr i kassan. Och regeringen slipper hämta genetiskt friska vargar med flyg från Finland”, skriver han.
Det här är inget förslag som går hem hos Svenska Samernas Riksförbund. SRR.
– Nej, jag tror ingen renägare går med på att acceptera varg mot en högre ersättning, säger Jörgen Jonsson, ordförande för SRR.
Hur ska problemet då lösas?
– Det är ingen enkel fråga. Det är inga problem med varg om den är på ständig vandring. Men den kan bli kvar i renbetesområdet i flera månader och ställa till med mycket skada. Varg och renskötsel går inte ihop, säger han.
Varför försvinner vargar på väg genom renskötselområdet?
– Gör de? Bevisligen finns det vargar som lyckats ta sig hela vägen till Värmland. Och det torde väl komma fler.
Jörgen Jonsson är nöjd med den nya rovdjurspolitiken som innebär en frysning på 210 individer och inplantering av varg.
– En ny varg om året ger bättre genetik om man samtidigt skjuter ned vargstammen till runt 200 individer. Jag föredrar inplantering och en liten frisk stam framför 1 000 vargar, säger han.
