Minkarnas möjlighet att utöva naturligt beteende i den svenska pälsindustrins burar har flera gånger debatterats. Ena sidan säger: Jämför inte gårdsmink med vilda djur! Andra svarar: Orimligt att minken med sin korta domesticeringstid helt och hållet skulle ha anpassat sig till ett liv i bur.
Den 2 februari i fjol hölls en av de mer omfattande minkdebatterna i riksdagen. Riksdagsledamot Jens Holm (V) hade begärt svar av landsbygdsminstern Sven Erik Bucht.
– Det handlar om livet för ungefär en miljon minkar som lever på ett sjuttiotal pälsfarmer i Sverige. Minkar i det fria rör sig över stora ytor, klättrar, jagar och är duktiga simmare. Men på pälsfarmerna är de instängda i små nätburar, stora som en uppslagen kvällstidning. De har ingen möjlighet att exempelvis simma. Svenska veterinärförbundet har flera gånger konstaterat att den svenska pälsindustrin inte ger minkarna möjlighet till naturligt beteende, inledde Jens Holm (V) interpellationsdebatten ”Den svenska pälsindustrin”.
Han vill se en lag som ger minkarna möjlighet till naturligt beteende och frågade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht: Kommer hårdare krav på pälsindustrin att vara en del av förslaget till ny djurskyddslag?
– Jag kan inte exakt redovisa vad den nya djurskyddslagen kommer att innehålla. Den är under beredning och det är ett omfattande material. Men ett är säkert: Djur ska skyddas från onödigt lidande och sjukdom. Det är grundläggande i svensk djurskyddslagstiftning. Regeringen värnar även i fortsättningen om ett gott djurskydd för de svenska minkarna och följer frågan med intresse.
Om det kommer rapporter om att föreskrifter inte följs eller inte kan följas måste vi givetvis agera, men så är inte fallet i dag, sa Sven-Erik Bucht, som hänvisade till Jordbruksverkets föreskrifter om minkhållning från år 2012, vilka tillsammans med branschens frivilliga djuromsorgsprogram, Minkhälsan, enligt ministern lett till att ”djurskyddsnivån i minknäringen har höjts avsevärt under senare år”.
Jens Holm visade upp en golfboll, en träkvist och en plastmugg från talarstolen.
– Tycker ministern verkligen att en nivå till i burarna, alltså en så kallad etagebur, eller att man lägger in en golfboll, en kvist och en plastmugg för minken att kunna nosa på och leka med är tillräckligt för att djuren ska kunna ha ett naturligt beteende? Det är nämligen den stora skillnaden från och med 2012, då de nya föreskrifterna trädde i kraft, sa Holm.
– Alla djur som vi har i vår vård ska behandlas väl och ha det bra. Det gäller naturligtvis också minken. Det finns inga indikatorer på att det finns djurskyddsproblem inom djurhållningen i dag. Om det kommer att finnas måste jag som statsråd givetvis agera i frågan, svarade Bucht.
Till debatten anslöt sig riksdagsledamot Peter Jeppsson (S), tidigare vd för Sveriges Pälsdjuruppfödares Riksförbund. Han hävdade att flera påståenden i Jens Holms interpellation var missvisande. Ett av dem gällde minkar i bur och simvatten.
– I själva verket kan det vara farligt för minkarna med simvatten eftersom de är känsliga för lunginflammation. Med badvatten i anslutning till lyan kan deras hälsa och säkerhet inte garanteras, sa Jeppsson.
– Ny forskning pekar på att minkar är beredda att anstränga sig otroligt mycket för få tillgång till simvatten, svarade Holm.
Ett argument som återkom i debatten var att de minkar som pälsindustrin föder upp inte kan jämföras med vilda.
– Jens Holm jämför den domesticerade gårdsminken med vilda djur. Det är fel. Det råder mycket stor, för att inte säga total, vetenskaplig enighet om att den svenska gårdsminken är domesticerad. Skulle en uppfödd mink släppas ut i det vilda har den ofta liten eller ingen chans alls att överleva, sa Peter Jeppsson.
Tidningen Djurskyddet frågar Emma Brunberg, sakkunnig på Djurskyddet Sverige, om det stämmer att det är ”total vetenskaplig enighet kring att den svenska gårdsminken är domesticerad” på ett sådant sätt att man inte kan jämföra deras naturliga beteende med vilda minkars?
– Minken har hållits i fångenskap i drygt 100 år, vilket är en mycket kort tid ur domesticeringssynpunkt. Forskning visar att djur med en betydligt längre domesticeringshistoria till en mycket stor del har samma grundläggande beteenden och behov som sina vilda förfäder. Exempel på detta är höns och grisar, som domesticerades för ungefär 8 000 till 9 000 år sedan. Att just minken, med sin korta domesticeringshistoria, helt och hållet skulle ha anpassats till ett liv i bur är orimligt, säger Emma Brunberg.
Svensk Mink hänvisar på sin hemsida till en handbok om djurskydd utgiven av Jordbruksverket. I denna Djurskyddshandbok står på sidan 68 att ”Gårdsminken och räven är sedan ett stort antal generationer anpassade till ett liv i farmmiljö” och Svensk Mink skriver på sin hemsida: ”All jämförelse med minken i det fria är därmed irrelevant”.
Vi frågar veterinärförbundets Johan Beck-Friis om det är ett etablerat veterinärmedicinskt faktum att skilja ”gårdsmink” från annan mink.
– Begreppet ”gårdsmink” lanserades så vitt jag vet av Jordbruksverket i en rapport från 1995. Synen på och kunskapen om minkar var lite annorlunda 1995 än i dag, men Svensk Mink har hållit fast vid begreppet. De hävdar att svensk gårdsmink (Neovison vison) inte kan jämföras med vild mink (Mustela vison). Taxonomiskt anses dock Neovison vison synonymt med Mustela vison. Det är olika namn för samma djurart, där den vilda varianten härstammar från rymning/utsläpp från minkfarmer under det senaste århundradet. Eftersom det är samma djurart är djurens behov av naturligt beteende också samma, oavsett vilket latinskt namn man använder, svarar Johan Beck-Friis.
Se hela interpellationsdebatten här: Den svenska pälsindustrin
Text Katarina Hörlin
Foto Elsa Frizell och Melker Dahlstrand.
SÅ SÄGER DJURSKYDDSLAGEN
4 § Djur skall hållas och skötas i engod djurmiljö och på ett sådant sätt
att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Stereotypier hos buruppfödd mink
Stereotypi är en rörelse som upprepas om och om igen. Djur gör så om de inte kan utöva sitt naturliga beteende. Röra sig, undersöka, klättra och utöva jaktbeteende är naturliga beteende för mink. De behöver stimulans. Hos minkar i bur förekommer stereotypier som cirkulerande rörelser med huvudet och pendling över burbotten.
Berikning av miljön förebygger stereotypier. Rör, vattenbad och boll är lämpliga föremål att berika burar där minkar hålls, men djuren kan väldigt snabbt kan tappa intresse för vissa föremål och de bör då bytas ut, skriver Jordbruksverket i ”Vägledning för kontrollmyndigheter”, 2014.
Studien ”Behaviour in female mink housed in enriched standard cages during winter” från 2009 visar att under december–februari utövade avelshonor i berikade burar stereotypt beteende cirka tio procent av sin vakna tid. Nio av dessa tio procent var relaterad till utfodringen. Honor med ungar i buren utför sällan stereotypier.
