Varje år sker minst tjugo hissolyckor där hundar skadas eller avlider. Men mörkertalet kan vara stort, befarar Hissförbundet, som snart släpper en varningsdekal för att rädda hundliv. Bra anser Miltons matte Sandra Björkman, som räddade sin hund från att strypas när kopplet fastnade i hissen. Möt också frisören Hiwa Halaq som agerade blixtsnabbt när mopsen Zimba var sekunder från att kvävas i ett hisstillbud. Han klippte av selen och hunden klarade sig.
– Jag var i chocktillstånd en vecka efter händelsen, säger Hiwa Halaq.
Det var en helt vanlig förmiddag. Sandra Björkman i Tomelilla hade baxat ur barnvagnen ur hissen, kommit ut på den trånga loftgången och som vanligt tryckt ner hissen innan hissdörren slog igen. Hon skulle precis öppna sin ytterdörr när hon ser hur kopplet vars handtag hon håller i handen leder in i hissen. Därinne stod Milton, den nioårige papillion och chihuahuakorsningen. Kopplet satt fast i hans halsband, och nu var hissen på väg ner.
– Panik! Jag kände ren panik. Vi gör samma procedur flera gånger varje dag. Jag måste trycka ner hissen för att dörren ska gå igen och den här dagen hade Milton på något sätt lyckats ta sig in i den igen. Jag hade inte märkt det, säger Sandra Björkman.
Långsamt åkte hissen ner. Milton som satt fast i kopplet följde med upp mot hisstaket. Till slut stannade hissen när kopplet klämdes fast för hårt däruppe.
– Jag sprang ner mot bottenvåningen. När jag kom dit hade hissen fastnat mellan våningsplanen. Det var bara mörker när jag tittade in igenom fönstret.
Sandra rusade upp igen, det var lika mörkt i fönstret där.
– En mardröm! Det enda jag hörde var hur Miltons kropp slog i hissdörren, där han hängde i kopplet. Jag kunde inte tänka klart utan kände bara att jag måste få hjälp: Så jag sprang ner igen för att se om det fanns någon lapp med telefonnummer till någon som kunde rycka ut om hissen stannat. Det fanns inte. Då ringde jag 112 och sen min pappa.
Han bor i närheten och åkte direkt till henne.
– Först då insåg jag att jag måste ju klippa av kopplet, som Milton hängde i. Man hamnar i ett tillstånd av ren skräck och kan inte tänka riktigt klart. Jag sprang in och hämtade en sax.
Hon klippte av den spända linan, sedan ryckte hon i dörren för att försöka frigöra Milton som hängde på andra sidan och hörde en duns när Milton föll ner på hissgolvet.
– Sen blev det tyst. Jag visste inte om han levde.
Efter minuter, som kändes långa som år, kom Räddningstjänsten. De tog sig efter ytterligare några minuter som kändes ännu längre in i hissrummet där man kan reglera hissen. Därifrån vinschade de ner hissen till våningsplanet nedanför.
– När hissutrymmet syntes i fönstret ser jag Milton. Han stod upp och skällde! Han vaktade. Den lättnaden!
Allt som allt tog hela dramat cirka en halvtimme.
– Den längsta halvtimmen i hela mitt liv. Jag är så tacksam för att han klarade sig. Efter den här händelsen har jag hört om två andra hundar som råkat ut för liknande olyckor i hissar, den ena dog, säger Sandra Björkman.
– Min pappa har alltid sagt ”Var försiktig med Milton i hissen”. Det ska jag vara, har jag svarat, men aldrig förstått att det här skulle kunna hända: att Milton var i hissen och kopplet utanför. När jag ringde pappa och berättade att Milton fastnat i hissen förstod han direkt vad det var frågan om. Det handlar ju om liv och död.
Direkt efter att Milton äntligen kommit ut kände och klämde Sandra igenom honom.
– Han haltade lite, men det gick över fort. Redan nästa dag åkte vi hiss igen. Jag ville inte att det skulle bli ett trauma för honom – eller för mig – så jag tänkte att det är lika bra att komma i gång direkt. Och det gick bra.
Det är så mycket i vardagen som går på rutin, konstaterar Sandra. Just den här rutinen, dra ut barnvagnen, trycka ner hissen, stänga dörren, öppna sin egen dörr, hade Sandra gjort flera gånger, varje dag.
– Hunden aktar sig för barnvagnen, jag navigerar barnvagnen och eftersom Milton alltid annars gått bredvid den så räknade jag med att han alltid skulle göra det. Nu har jag en helt annan koll på honom och håller kopplet kort. Jag kollar hela tiden var han är. Katastrofen kan hända på en bråkdel av en sekund. Hunden skuttar ett steg fel och hissdörren slår igen. Nu var det jag själv som av gammal vana tryckte ner den men annars kan ju någon annan in huset ha tryckt på knappen så att hissen åker i väg.
Sandra Björkman, Miltons matte.
Milton hade halsband och flexikoppel.
– Som tur är har han väldigt mycket päls kring halsen så halsbandet sitter inte kloss intill halsen. Det kan ha räddat honom, plus att hissen stannade innan han dragits ännu längre upp i taket och klämts.
I dagarna kommer Hissförbundets nya varningsdekal som fastighetsägare kan sättas upp vid sina hissar. Den påminner om hur viktigt det är att hålla hunden i kort koppel nära sig när man går in i, åker och går ut ur hissen.
– Jag tycker att det är jättebra! Man behöver påminnas i stunden. Just när det kan hända så hemska saker som att ens hund kläms eller stryps i en helt vanlig vardagssituation så är all information som kan påminna en bra! säger Sandra Björkman och i bakgrunden hörs Milton skälla när någon ringer på deras dörr.
– Ursäkta, det var bara ett besök, säger Sandra och skrattar.
– Han mår väldigt bra, och verkar inte ens vara rädd för att åka hiss, heller. Vi hade verkligen tur. Och jag vill verkligen varna alla andra hundägare som åker hiss. Var försiktiga, håll hunden nära dig, alltid.
I Vällingby spelade en sax en avgörande roll när hunden Zimba inte hann in i hissen innan dörrarna drogs igen. Matten åkte upp med kopplet i handen. Inne i frisörsalongen precis bredvid hörde Hiwa Halaq som stod och klippte en kund en hund skälla högt i panik.
– Jag sprang ut, såg hunden som hängde i sin sele högst upp vid dörren och för varje sekund drogs selen hårdare åt. Det fanns ingen tid att vänta på hjälp. Jag rusade in och hämtade min sax och klippte ner hunden med saxen!
Han räddade därmed hundens liv. Ägaren har i tidigare intervjuer berättat att hissdörrarna plötsligt slog igen innan hennes hund hunnit in och hissen åkte upp. Knapparna blinkade och hon kunde inte stoppa den. Hon hade sinnesnärvaro nog att släppa kopplet och lägga det på golvet. Hissen fastnade två våningar upp.
Hiwa Halaq har också berättat historien flera gånger och blivit omskriven i svensk och internationell press.
– Jag är bara glad att jag kunde hjälpa till. Allt gick bra. Ni får gärna visa filmen och bilderna från när det hände, säger Hiwa Halaq, som efter händelsen var i chocktillstånd under en hel vecka.
– Min fru som heter Tara var väldigt orolig för mig, men hon hjälpte till ganska mycket och berättade för mig att jag har gjort någonting bra. Så småningom kunde jag leva vanligt, berättar Hiwa Halaq när vi talar med honom på telefon.
Mopsen Zimba hängde hjälplös i sitt sele tills Hiwa Halaq klippte ner honom. Efter händelsen hamnade Hiwa Halaq i ett chocktillstånd.
Slumpen att någon rådig person råkar finns i närheten som har tillgång till sax kan inte samhället förlita sig på. Därför går Hissförbundet i dagarna ut med sin informationskampanj för att öka säkerhetsmedvetandet för hundägare som åker hiss.
– Enligt vår uppskattning sker cirka tjugo hundolyckor med hissar varje år. Men vi misstänker att mörkertalet är stort eftersom det är upp till varje fastighetsägare att lämna en rapport. Dessutom är det sannolikt så att olyckor där en hund blir klämd i en hiss och klarar sig utan större skador inte ens anmäls till fastighetsägaren, säger Anne Geitmann, Hissförbundets generalsekreterare.
Det finns 126 000 hissar i Sverige. Olyckor där hundar är inblandade kan hända i alla typer av hissar, både gamla och nya.
– I äldre hissar, som exempelvis har saxgrindar, kan hundens tass eller svans klämmas mellan gallret. Men de flesta olyckor sker i helt vanliga nya hissar, där hissdörrens sensorer inte känner av de ofta tunna linorna som finns till exempel i flexikoppel. På ett ögonblick kan hunden ha skuttat in i hissen eller hoppat ur den, medan personen som håller i kopplet blir kvar på andra sidan när dörrarna stängs och hissen åker iväg. Om man inte hinner få loss kopplet kan hunden i värsta fallet strypas till döds, säger Anne Geitmann.
Anne Geitmann
Varje år avlider hundar till följd av att de kvävts eller klämts ihjäl av en hiss. Stora hundar drabbas lika ofta som små. Det vanligaste händelseförloppet är att hunden kvävs av sin egen tyngd då den blir hängande i halsbandet när hissen åker iväg. Inte sällan är flexikoppel, där en ofta tunn lina kan dras ut och bli flera meter lång, inblandade i hissolyckorna.
– Vi uppmanar faktiskt ägare att undvika flexikoppel vid hissåkning eftersom det är lätt hänt att hunden kan röra sig längre ifrån den som håller i kopplet och i ett obevakat ögonblick ta sig ut ur eller in i hissen. Dessutom klarar som sagt inte sensorerna att läsa av att kopplet är mellan dörren utan hissen startar trots det.
Hissförbundet har precis tagit fram en varningsdekal för fastighetsägare som kan sättas upp vid hissdörrar.
– Vi vill hjälpa hundägare. Det kanske räcker att se skylten för att bli extra observant på var man har sin hund. Det är högst sannolikt att antalet olyckor ökar nu efter pandemin, där så många köpt hund. Vi vill varna alla för riskerna, så att inga olyckor sker. Det är ju olyckor som lätt kan hända, men som också med en medvetenhet om hur man ska göra, lätt kan undvikas, säger Anne Geitmann.
Hissråd som kan rädda hundliv
Håll hunden nära dig.
Håll hunden i kort koppel.
Håll alltid hunden bakom dig när ni står i hissen.
Gå ur hissen samtidigt som hunden.
Se till att den är ute bredvid dig innan du stänger hissdörren.
Använd aldrig flexikoppel om du ska åka hiss. Om du trots det har ett så håll det intryckt på så kort koppel-läge som möjligt.
Text Katarina Hörlin
Foto Privat
Här är Hissförbundets varningsdekal
