Djurskyddet Sverige har överklagat beslutet att avliva Smilla och Smulan till förvaltningsrätten.
– Det är så mycket i handläggningen som är upprörande. Två katter har avlivats helt i onödan, Länsstyrelsen har använt en absurd rabiesrutin och kostat skattebetalarna pengar helt i onödan, säger organisationens sakkunniga Anna Lundvall, som stöttat Djurskyddet Säffle Åmål genom processen.
– Att Länsstyrelsen Västra Götaland fram till mars i år hade en rutin för upphittade hemlösa katter, där man snabbt tog beslut om att avliva dem med argumentet att omärkta och oregistrerade katter av okänd härkomst kan vara insmugglade – detta är orimligt! säger Anna Lundvall.
Särskilt eftersom det redan finns många hemlösa bondkatter i Sverige.
– De skänks bort, överges, hittas drösvis i vissa lagårdar och i kolonier. Att det då plötsligt skulle dyka upp insmugglade bondkatter i Västra Götaland är befängt!
Djurskyddet Sverige har nu överklagat avlivningsbeslutet för Smilla och Smulan till förvaltningsrätten.
– Det hjälper inte dessa katter, men för att inte fler ska drabbas vill vi att länsstyrelsens handläggning prövas. Myndigheter har en skyldighet att fatta beslut grundade på fakta och inte på ofullständiga utredningar, säger Anna Lundvall, som även är kritisk till att länsveterinären fattar beslut om vad som ska ske med katterna.
– Det krävs etologisk kompetens i första hand, inte medicinsk, för att bedöma skygga katter. Att katter är rädda i en ny miljö säger ingenting om deras sociala förmågor. Kunskap om djurs beteende är ett måste när beslut ska fattas om hemlösa katter.
Katter omfattas av djurskyddslagen, betonar hon. Ytterst är det en ekonomisk fråga att se till att katter får detta skydd.
– Varje år ska länsstyrelsen rapportera hur många kontroller de gjort i djurhållningar inom livsmedelsproduktionen till Jordbruksverket, som rapporterar till EU. Samtidigt ska även alla anmälningarna som kommer in kontrolleras. Det är ingen lätt uppgift att få till alla dessa kontroller och samtidigt hålla den krympande djurskyddsbudgeten, eftersom regeringen inte prioriterar djurskydd.
Hon anser att Länsstyrelsen i stället för rabiesrutinen borde ha erkänt att det inte finns resurser till de hemlösa katterna.
– Då hade kritiken hamnat där den är befogad: Regeringen måste skjuta till mer pengar. Men att i stället försöka vara duktiga inför Jordbruksverket och visa upp en städad statistik visar att länsstyrelsen har tappat fokus på vilka de egentligen arbetar för. Det är allmänheten, alltså det svenska folket, som våra myndigheter arbetar för. Inte Jordbruksverket eller EU, säger Anna Lundvall.
Vi frågar Länsstyrelsen Västra Götaland hur de ställer sig till kritiken att eftersom rabiesrisken är minimal för huskatter upphittade i Västra Götalands län, samtidigt som resurserna som djurskyddskontrollanterna får är så små att det inte går att upprätthålla ett rimligt djurskydd för hemlösa katter, verkar det som att Länsstyrelsen Västra Götaland genom att hänvisa till rabiesrisk hade det som en förevändning för att avliva herrelösa katter i stället för att försöka omplacera dem?
”Länsstyrelsen tillbakavisar bestämt påståendena om att det finns en dold agenda i sin helhet. Vår smittskyddsrutin baseras enbart på tillgängliga fakta och avvägda bedömningar där folk- och djurhälsa är vår högsta prioritet.” svarar enhetschefen för Veterinär och Djurskydd Niklas Gustenius, hos Länsstyrelsen Västra Götaland i ett skriftligt svar. Läs fler svar från länsstyrelsen här
Förvaltningsrättens dom har i skrivande stund inte kommit. Men fallet har skakat stora delar av kattsverige. Tack vare Djurskyddet Säffle Åmåls ägarefterlysning i februari begärde andra föreningar ut underlag från Länsstyrelsen Västra Götaland för att se om det fanns fler katter i samma situation.
Då upptäcktes katten Petunia. Hon hade hittats i en hopknuten plastpåse utomhus. En annars frisk och social katt, som Länsstyrelsen också fattat ett avlivningsbeslut för. Skälen var detsamma som för Smilla och Smulan; Petunia var en omärkt katt med okänd bakgrund och därför, resonerade Länsstyrelsen, var det möjligt att hon kom från ett annat land där det fanns rabies och att hon saknade rabiesvaccination.
Göteborgs Djurskyddsförening skrev om Petunia på sina sociala medier, överklagade beslutet och konstaterade att Sverige är ett rabiesfritt land och risken att en hemlös katt faktiskt skulle bära på rabies är nästintill obefintlig.
– Men vi fick avslag, eftersom vi inte är kattens ägare, säger Susanne André verksamhetschef hos Göteborgs djurskyddsförening.
Samtidigt engagerade sig veterinärer, många privatpersoner och organisationer i Petunias fall. De skrev både till Länsstyrelsen och Jordbruksverket och påtalade det orimliga i Länsstyrelsens slutsats att omärkta och oregistrerade bondkatter av okänd härkomst skulle betraktas som insmugglade och potentiella bärare av rabies. Snart stod det också klart att Petunia bott hela sitt liv i Sverige, och i samband med att Länsstyrelsen i mars reviderade sin rabiesrutin så att den inte längre skulle gälla illrar och katter, utan endast hundar, togs avlivningsbeslutet bort.
I dag lever Petunia i en ny familj.
– Det som hänt Djurskyddet Säffle Åmål är så tragiskt, men tack vare dem fick vi upp ögonen för vad som pågick. Det har varit fint att se detta enorma engagemang från allmänheten, veterinärer och organisationer. Inte minst känns det bra att vi föreningar kan samarbeta för katternas skull, säger Susanne André.
Text Katarina Hörlin
Foto Göteborgs djurskyddsförening & Andrei R. Popescu, Unsplash
