– För mig är det inga problem att avstå ägg, bara mina hönor mår bra, säger hobbyhönshållaren Marielle Hellström.

I dag lever Marielle med Åsbohönan Alice, blandrasen Blondie och en brun Leghorn vid namn Brunett.
– Höns är fina husdjur! De är så roliga att vara med, säger Marielle, när vi talas vid en tidig förmiddag i maj.
Hon är en av de uppemot 20 000 svenskar som håller höns för hobbyverksamhet.
– För mig är inte äggen huvudsaken, utan hönan som individ. Att få lära känna henne och vara med henne!

Höns är härliga personligheter. Marielle Hellström, som bor strax utanför Hässleholm, är full av historier om dem efter flera år som hönshållare. Lilla Doris, en Crested Cream legbar, tyckte väldigt mycket om blodpudding.
– När det tog slut tittade hon på mig och kacklade och visade att hon ville ha mer. Till slut bara vände hon på klacken och gick gallskrikande ut.

Den Skånska Blommehönan Kerstin struntade i hönsens rangordning och gjorde vad som föll henne in. Hon hamnade därför ofta i slagsmål, men fortsatte göra det hon ville. Hjälpa till att gräva i rabatterna ville hon ofta. När Marielle, enligt Kerstin, grävde för långsamt for hon dit, ställde sig med ryggen under Marielles mage och krafsade upp gropen med benen.

Men hönor kan drabbas av många sjukdomar. Fyraåriga Brunett har haft återkommande äggledarinflammationer. Hon har behandlats med antiinflammatorisk medicin som metacam och i fjol sattes ett litet suprelorinimplantat in under skinnet. Implantatet används egentligen till hundar och katter för att hormonet som styr fertiliteten ska avta. I Brunetts fall ledde det till att hon inte kunde lägga ägg och äggledarna fick vila.

– Det fungerade. Nu har implantatet slutat verka. Brunette gick in i vinteruppehåll i höstas och värpte ägg i februari. Jag är på tå och kollar henne hela tiden. Nyligen rann lite vit vätska ur baken på henne och jag ringde direkt veterinären. Det verkade inte komma från äggledarna utan från magen och var inget farligt. Nu värper hon igen.

Alla undersökningar har gjort Brunett, som i grunden är en höna med stor integritet, van vid hantering.
– Hon gillar inte att andra tar initiativ, men hoppar gärna upp i knäet på en när hon själv har lust. Där kan hon somna. För att hon skulle få i sig metacamen hade jag en speciell skål och blandade medicinen med brödsmulor i. Den fick hon äta ur när hon satt på pinnen. Det gick jättebra. Hon älskade det. Hennes kroppsspråk när jag kom in med skålen visade ren lycka: hon sidsteppade på pinnen – en lyckodans! Lika besviken blev hon när det var slut. Tittade med förvånad blick på mig. Va? Är det redan slut? Och slutade dansa.

Som hönsägare kände Marielle sig länge ensam när hönorna blev sjuka. En distriktsveterinär har varit till stor hjälp och det senaste året kom en veterinär till trakten med specialkunskap om höns.
– Det värsta är att det finns flera mediciner som kan hjälpa höns, men som inte får användas eftersom hönor räknas som produktionsdjur! Även de som hålls av hobbyhönshållare. Det skulle inte vara några problem för mig att införa en karens på 120 dagar då jag inte skulle äta deras ägg – bara mina hönor får den bästa behandlingen!

Hennes tre hönor hålls i en 70 kvadratmeter stor hönsgård.
– Vi har byggt om min mammas gamla lekstuga till ett hönshus. Runt detta har vi byggt rena Fort Knox!
Med höken svävande i skyn och rävar smygande inne på tomten är det nödvändigt med ett totalt skydd.
– Vi har grävt ner nätet i jorden runt om hönsgården, 40 cm djupt, och vi tog hjälp av snickare för att få det rätt på taket. Hade jag vetat hur dyrt detta skulle bli tror jag faktiskt inte att jag skaffat höns!

Fast säkerheten är A och O. Det ska inte vara hönsnät, eftersom det bara håller hönsen inne. Poängen är att hålla rovdjuren ute. Putsnät gäller. Rävarna är hungriga och de har till och med närmat sig när Marielle varit inne i hönsgården.
– Jag sprang ut och skrämde bort dem. Tack och lov har inga höns blivit tagna av rovdjur.
Genom åren har hon haft sju hönor. En del har dött knall och fall. En höna skulle flyga upp och sätta sig på sin pinne när hon krampade, stelnade till, och med kroppen bakåtböjd föll hon död ner.
– Det kan ha varit en hjärtattack.

Andra hönor har legat döda under pinnen på morgonen.
– Uttryck som ”trilla av pinn” kommer från dessa plötsliga dödsfall som drabbar höns. Jag vill veta varför mina hönor dött och har skickat in dem till SVA, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, för obduktion.

Det har visat sig att alla, även smala Doris, hade fatty liver disease, förfettad lever och fett mellan de inre organen.
– En veterinär sa att höns plötsliga dödsfall ofta beror på ett brustet blodkärl i levern. Jag önskar att det fanns mer information: Beror det på att de rör sig för lite? Eller att de fått sitt foder ur automat? Nu ger jag mina höns foderkoncentrat i en automat och sprider ut spannmålskornen i hönsgården så att de får gå och picka. Det hade varit intressant att veta om höns som får gå helt fritt på stallbacken också får fatty liver disease, säger Marielle Hellström.

Vi vänder oss till SVA, som har 200–450 fjäderfäobduktionsuppdrag varje år. Här ingår en till fem fåglar/uppdrag. De flesta är höns, både från hobby- och kommersiell uppfödning, men det kan även vara andra fåglar.
– Det finns ingen framtagen statistik om hur många höns med leverförfettning som är hobby respektive kommersiella, säger statsveterinär Liv Jonare, vid SVA.
– Vi välkomnar alltid hobbyhönsägare att skicka in fjäderfä till obduktion för fastställande av dödsorsak eller sjukdomsorsak.

Text Katarina Hörlin
Foto Jeanette Thelander