Kammarrätten avslår överklagan av licensjakt på varg i Västmanland

Det är uppenbart att gynnsam bevarandestatus förutsätter klart högre nivå än 170-270 vargar. Därför var det rätt att förvaltningsrätten inte gav tillstånd till licensjakt på 48 vargar. Det slår kammarrätten i Sundsvall fast i en dom som kom alldeles nyss.
– Det visar att regeringens vargpolitik är populistisk och saknar vetenskapliga argument, säger Anna Lundvall, sakkunnig hos Djurskyddet Sverige.

Regeringen vill minska antalet vargar i Sverige till 170. I ett första steg skulle antalet ner till 270 vargar och som ett led i detta beslutades om en licensjakt på 48 vargar, som skulle ha börjat 2 januari i år.

Men i en unik dom som kom i december stoppade förvaltningsrätten årets licensjakt på varg. Besluten från länsstyrelserna i Dalarna, Södermanland, Västmanland, Västra Götaland och Örebro där de 48 vargarna skulle skjutas upphävdes, eftersom förvaltningsrätten bedömde att länsstyrelserna inte kunnat visa att den planerade jakten inte skulle försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos vargpopulationen i Sverige.

Samtliga fem länsstyrelser överklagade och vid lunchtid i dag kom kammarrättens dom. Den slår fast att förvaltningsrättens bedömning att stoppa licensjakten av de 48 vargarna var korrekt.
– Besluten om licensjakt inte hade vetenskaplig grund. Det är bra att besluten prövats rättsligt. Det visar att regeringens vargpolitik är populistisk och saknar vetenskapliga argument, säger Anna Lundvall.

I domen får regeringens bedömning kritik. Kammarrätten skriver att 170 vargar är vad Naturvårdsverket anser vara minsta livskraftiga vargpopulation. ”I förarbetena till bestämmelsen om licensjakt efter varg bedömde regeringen att minsta livskraftiga vargpopulation var 100 vargar, vilket i sin tur låg till grund för bedömningen att gynnsam bevarandestatus låg mellan 170 och 270 vargar (jfr prop. 2012/13:191 s. 35). Det är uppenbart att gynnsam bevarandestatus förutsätter klart högre nivå än den för minsta livskraftiga population.”

Kammarrätten konstaterar vidare att det saknas utredning i målet som ger stöd för att med den beräknade nivån för minsta livskraftiga vargpopulation beräkna en så låg population för gynnsam bevarandestatus som 270 vargar.

– Nu hoppas vi att politikerna litar på vårt rättssystem och accepterar att vargstammen inte kan ha ett referensvärde på 170 individer. De pengar som avsatts för förvaltningen kan användas för aktiviteter som bidrar till samexistens, så som stängsling, men de även kan läggas på forskning och utveckling av teknik som underlättar för just samexistens, säger Anna Lundvall.

Text Katarina Hörlin
Foto iStock

Så resonerar kammarrätten

Den huvudsakliga frågan i målet är om den beslutade jakten kan ske utan att den försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus. Det är länsstyrelsen som har bevisbördan för att förutsättningarna för licensjakt är uppfyllda. Som underinstanserna konstaterat är det utan betydelse för prövningen enligt 23 c § jaktförordningen (1987:905) att vargen inte längre är strikt skyddad enligt Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (jfr rättsfallet HFD 2018 ref. 7).

Läs mer om kritiken mot regeringens vargpolitik