Överviktig, oförsäkrad och rädd för yviga gester? Eller tryggt mysliv med rutiner? Katter på äldreboende upplever båda sidor.
Studien utfördes på 29 boenden över hela landet år 2018 av Susanne Gaje. Den gör inte anspråk på att vara vetenskaplig och varje enhet kan ha haft mer än en katt, så svaren inkluderar fler än 29 katter.
Här följer ett utdrag ur Susanne Gajes studie. Termen äldreboende används för olika typer av boenden, som traditionella äldreboenden, demensboenden och korttidsboenden med flera. Honkatterna får heta Kattis och hankatterna Kissen.
Så kommer katterna dit: Många katter följer med när husse eller matte flyttar till
äldreboende. När de avlider kan katten få stanna. Andra har själv gått dit, några kom
via katthem och ibland kan personalen ha kattungar hemma och pröva om de skulle
passa in på boendet. Här är några berättelser:
”Kattis kom med sin husse till äldreboendet när hon var runt två år. Hussen dog efter en tid. Ingen på hennes avdelning var allergisk; därför erbjöd sig personalen att fortsätta ta hand om Kattis. Efter att ha hört med hussens anhöriga beslutade enhetschefen att hon skulle få vara kvar. bAnhöriga kom under flera år för att hälsa på Kattis och se att hon hade det bra.”
”En anställd nattpersonal hade på känn att det skulle vara bra med en katt på
boendet. Det diskuterades på alla nivåer och beslutades att nattpersonalens egen
kattunge fick komma. Kissen blev innekatt och den första äldreboendekatten i sin
kommun; andra boenden hörde sig för och nu har några skaffat egna katter.”
Så vänjer sig katten: Vissa vänjs in gradvis. För en del går det inte så bra. Några
berättelser:
”Kattmamman hade fått fyra kattungar, men tre av dem dog. Den fjärde, Kissen,
skulle enligt överenskommelse levereras till ett äldreboende. Men utan mamma och
syskon var det risk att Kissen skulle känna sig otrygg. Äldreboendets chef ordnade så
att han fick bo hemma hos henne och följa med till jobbet på morgonen. I början var
kattungen lite rädd. Efter en tid fick Kissen sova över på sin avdelning enstaka nätter,
sedan flera i rad och till slut blev äldreboendet hans hem. Då blev det mer undantag
att han fick följa med chefen hem.”
”Hittekatten var två år när han kom genom en personal. Den första tiden släpptes Kissen
inte ut alls; det var på hösten och dåligt väder. Han var så nöjd ändå där han satt i
fönstret och tittade ut. Vid jultid släpptes Kissen ut för första gången, glad och nyfiken.
Nu får han vara ute så mycket han vill. Ofta ligger han i entrén på sin fårskinnssits, där
alla som kommer förbi får klappa honom.”
En skygg honkatt som kommit till ett demensboende verkade inte ha någon bra tillvaro. De dementa personerna kunde bete sig lite yvigt och man såg att Kattis ville springa undan och inte bli klappad. På natten när det var lugnare och tystare så verkade Kattis mer harmonisk. Nattpersonalen kunde få klappa henne. Katten finns nu hemma hos en personal.
Så blir katten omskött: De flesta har rutiner för att katten ska få mat och friskt vatten ett par gånger om dagen. Risken var snarast att katten får för mycket mat och blir överviktig. När många tycker om att få besök av katten, så lockar man gärna med kattgodis. Åtgärder har prövats för att få bort överviktsproblem i de boenden jag undersökt:
• Göra ordning påsar med kattmat som skulle räcka hela dygnet
• Ge bantningspellets med lågt kaloriinnehåll
• Tala om för de boende som var för generösa amot katten att de måste sluta att ge mat.
”Från början var det inte så bestämt vem som skulle ge mat, vilket ledde till
att någon katt kunde få lunch tre gånger samma dag.”
”För en man som hade fått stroke blev det lättare att acceptera att bo på äldreboende
när det fanns en katt. Sittande i sin rullstol lockar han på Kissen som kommer
och sällskapar. Då tar han fram kattgodiset och det slinker ner en hel del i katten.
Hans fru försöker hålla emot eftersom Kissen är överviktig men det lyckas inte
riktigt.”
Så ordnas det praktiska: Ofta finns regler för när lådan ska göras ren, vanligen en
gång om dygnet. Något boende har rutinen att personal som sköter mathållning och
låda ska signera när uppgiften är utförd. Under semestertider är rutinerna inte alltid
så säkra. De flesta utekatterna föredrar att gå ut och sköta sina behov. I många fall
sköter chefen eller andra ansvarspersoner även veterinärbesök och fästingdroppar.
Alla katter har inte en försäkring. Vissa intervjupersoner visste inte. En hel del katter
var dock försäkrade.
”När Kissen en gång blev dålig så var det en personal som åkte hem efter sin egen
kattbur och skjutsade honom till veterinären. Pencillinbehandling ordinerades. Personalen skramlade till veterinärkostnaderna.”
”Varje gång Kissen är hos veterinären så vaccineras han mot kattsnuva och kattpest.
Men det går 1–2 år mellan gångerna. Kostnaderna betalas på plats eftersom det inte
finns försäkringar. Vi har pratat om detta många gånger och det kommer säkert att
bli försäkring nästa gång.”
I ett fall är det en lokal djurskyddsförening som äger katten och äldreboendet är
fodervärd. Där står föreningen för försäkring och veterinärkostnader.
Så ser kattens sociala liv ut: Nästan alla katterna hade favoriter bland de boende
och personalen. De som inte vill ha besök av katten har dörren stängd.
”Enligt reglerna ska den personliga katten hålla sig till sin lägenhet. Men det
har man tummat mycket på. Det fanns en period när Kattis gick till många andra och
särskilt en dam blev som reservmatte. Kattis lägger sig gärna hos boende. Hon kryper
till ryggen och är särskilt nöjd hos de som ligger still. En anhörig som matar henne
har blivit mycket populär. Bland personalen har Kattis också favoriter, till exempel
en person som ger henne skinka.”
”När en boende lyfte upp Kattis i svansen så bet hon. Enligt personalen var det enda
gången hon har bitit.”
De flesta katterna sitter tillsammans med de boende i soffan eller ligger i deras
sängar. Katten avgör själv graden av fysisk kontakt. Flera katter tycker att det är roligt
med rollator eller rullstol och låter sig skjutsas. Några är roade av leksaker som
metspön, tygmöss och bollar. De yngre pensionärerna använder laserstrålar som
katten får jaga. Klätterställningar eller klösbrädor finns ibland.
”Vanligen ligger Kissen i en barnvagn som kan skjutas av en person i rullstol. På dagtid
får Kissen gå runt överallt och han går ofta in till sin vän och ligger i sängen hos henne.
På nätterna vill man inte att han ska vara kvar i något rum eftersom dörrarna stängs.
Då ser nattpersonalen till att Kissen är i allmänna utrymmen.”
”Kissen väntar på bestämda tider vid entrén, där en anhörig som är kattens vän,
brukar komma varje dag. Kommer den anhöriga inte på sin vanliga tid sitter Kissen
och väntar väldigt länge.”
”När damen på boendet och hennes dotter går ut på promenad kan Kissen följa
med på promenaden hela vägen.”
När olyckor sker: Katter på äldreboenden råkar precis som katter i privata hem ut för
tillbud.
”Katterna gick gärna in på chefens kontor och råkade flera gånger bli kvar där när
dörrarna låstes. På natten ville de gå ut. Fem gånger hände det att larmet gick och
larmpersonal störtade in.”
”Förut gick Kissen ronden med nattpersonalen – det har han slutat med nu. En
nattpersonal hade haft med sig en stor hund. Kissen blev arg och rädd. Nu tar den
personalen inte med hunden längre.”
”Kissen dricker gärna vattnet i akvariet. En gång hoppade han ner i det.”
Två katters liv avslutades efter att de blivit överkörda i trafiken. De absolut flesta är glada för katten och känner att de får en bra tillvaro. Vid problem har personal vid flera boenden tagit hem katter.
En intervjuperson är tveksam till en ny katt:
”Med rätt katt kan det gå bra, men katten ska inte ses som ett medel för vården. Katten har ett egenvärde också och har rätt till ett värdigt liv”, sa personen.
Text Utdrag ur Susanne Gajes undersökning. Möt henne här: Hon kartlade kattlivet på äldreboende
Foto iStockphoto
