Hon räddade lille kaninen Stig som hittades i en container – fortfarande överges många kaniner i Sverige

Dumpningen av kaniner fortsätter. Trots all information om att kaniner är tamdjur som inte bara kan släppas ut har ännu fler kaninungar övergetts i kartonger utanför villor under veckan som gått.

I våras skrev Expressen om den lille kaninungen Stig som någon tryckt in i en pappersåtervinningscontainer i den skånska byn Strövelstorp. En av de som upptäckte kaninungen ringde sin granne Anna Adler Möller, som fick upp kaninen med hjälp av en håv och genom att locka med en morot
– Stig mår bra nu. Han och min kanin kommer så fint överens och de vilar ut med huvudena mot varandra och tvättar varandras öron. Det är fint att se, säger Anna Adler Möller.

Hon har både polisanmält dumpningen av Stig och lämnat in en anmälan till Länsstyrelsen om brott mot djurskyddslagen, som säger att man inte får överge djur.
– Jag har också efterlyst ägarna i olika Facebookgrupper, men ingen har svarat. Här finns många småbyar och det kan kanske vara så att någon som inte bor just här har kört in på miljöstationen och tryckt in honom i pappersåtervinningscontainern, säger Anna Adler Möller.

Stigs päls har nu vuxit och den lille magre kaninen som de håvade ut ur plåtfängelset har vuxit enormt.
– Pälsen är helt underbar. Mjuk och fluffig. Det är svårt att exakt åldersbestämma honom men utifrån hur öronen ser ut så skulle jag tippa att han varit en julklapp till någon, säger Anna Adler Möller.


Två klättrande kaninkompisar. Stig väntar in sin vän.
Vilken otroligt fin insats du har gjort, har du lång erfarenhet av kaniner?
– Jag har sedan tidigare en honkanin som vi sökte sällskap till så på så sätt kom ju Stig in bra i vår familj. Och vi hade turen att de accepterade varandra. Först stampade de i marken när de satt i varsin inhägnad och tittade på varandra, men det löste sig på bästa tänkbara sätt. Nu sover de ihop och turas om att tvätta varandra. Hon är steriliserad så det finns ingen risk att det ska bli ungar. Men jag har ingen specialutbildning, utan det handlar nog mest om att vara djurvän och ha ett grundläggande sunt förnuft och medkänsla. Jag kan fortfarande inte förstå hur man kan göra så mot ett djur som någon gjort mot Stig. Det är fruktansvärt. Samtidigt känns det så bra att se hur söta han och min tidigare kanin är tillsammans, säger hon.

Den tragiska trenden har tyvärr fortsatt. I veckan som gick har lådor med kaninungar i ställts utanför slumpvist utvalda villor i Kristianstad.
– Det är för enkelt att skaffa kaniner, när det går upp för vissa hur mycket arbete och omsorg de kräver gör de på detta helt förkastliga sätt, säger Jeanette Thelander, ordförande i Djurskyddet Snapphanen.

Hennes förening upprättar nu kontakter till de som kan hjälpa till att ordna tillfälliga hem åt ungarna. Vad tror du att den här tragiska boomen av övergivna kaniner beror på?
– Jag kan tänka mig att en del av de som gör såhär inte drivs av ren illvilja utan att det snarare kan handla om en djup okunskap. Många tror att kaniner är betydligt enklare sällskapsdjur än vad de faktiskt är, de kräver omsorg, berikning, motion, rätt kost och daglig skötsel.

Vila i sommargräset.

Flera andra smådjursräddare har samma erfarenheter ser vi när vi läser på hemsidor och i Facebookgrupper. Smådjurschansen hjälpte bland annat 320 kaniner, 8 råttor och 1 gerbil 2021. De senaste två åren har flera larm från olika orter i Sverige kommit om att övergivna smådjur hittats.

Johanna H Sjöstedt är smådjursansvarig hos Djurskyddet Västerbotten.
– Vi har haft en jätteökning av kaniner som hittats ute här i Umeå 2021. Det är svårt att veta exakt vad som ligger bakom. Det går ju inte att fråga personerna som dumpat dem, ägaren ger sig av så snart hon eller han övergett sina djur, säger hon, och fortsätter:

– Men jag har svårt att se att det är en slump att så många överges nu. Jag tror att det i vissa fall hänger ihop med att en del köpte kaniner i början av pandemin, utan att tänka igenom vad det innebär att ha kaniner. När man ändå arbetade hemma så passade ju många på att köpa djur.

I september i fjol fick Djurskyddet Västerbotten in sammanlagt 25 kaniner. Ett sorgligt månadsrekord. 15 var ungar. En av de övergivna kaninerna var dräktig och födde senare sex ungar.
– Folk som hittat dem kontaktade oss. Den första kullen, tio ungar och modern, hade dumpats i ett dike. Veckan innan hittades fem kaniner gömda en bit ifrån en skogsstig. En kartong med burar och material låg bredvid.

Båda kaninkullarna var jätteraser.
– Det var världens chock att se dem. Pälsen var bortfrätt på magen av allt urin de tvingats ligga i. En kanin, Bella, var i sämst skick av dem alla. Jag ville kunna hålla koll på henne själv, så jag tog med henne hem till mitt kök.

Varje ben i skelettet kändes.
– Jag trodde inte hon skulle överleva.

En framtass var bruten och den andra verkade hon ha ont i. Den ena baktassen bestod av ett öppet köttsår, ett trycksår.
– Tassen hade svullnat upp så den var dubbelt så stor som den skulle vara. Hon hade svårt att gå, ingen energi alls.

Johanna tog Bella till en veterinär.
– Jag var helt inställd på beskedet att enda utvägen var att avliva. Men veterinären bedömde att det skulle gå att behandla trycksåret och att kroppen skulle läka.

Tassarna visade sig vara gamla skador som läkt fel, så det såg ut att vara brutet men var läkt och hon hade inte ont. Veterinären sa att när Bella fått i sig mer näring och blivit starkare skulle hon kunna röra sig fritt igen.

En grind sattes upp i dörröppningen till köket så att inte Johannas andra kanin Cooter skulle hoppa in.
– Bella låg mest och vilade, ibland åt hon. Tur i oturen var att hon var så svag i början att hon inte satte ner baktassen, så trycksåret läkte mycket fort när det fick syre.

Såret hade kommit då Bella fått ligga i kiss, pälsen frätts bort och huden hade skadats.
– Troligtvis har de bott smutsigt innan de hamnade i skogen. De kan inte ha haft tillräckligt med mjukt underlag.


En stilla soffstund för Bella och Johanna H Sjöstedt
Två av kaninerna som hittades med Bella avled. De andra bor nu i jourhem i väntan på förevigt hem. Några har redan hittat det. Det är förbjudet att överge djur av tamdjursart, som det står i djurskyddslagens 2 kapitel 8 §. Straffet är böter eller fängelse i max två år.

– Jag tror att det hade hjälpt med hårdare straff. Människor som gör så här saknar ju uppenbart empati och utan empatin för levande varelser så finns det inget annat än just hårda straff som kan stoppa dem, säger Johanna H Sjöstedt och fortsätter:

– Samtidigt är det viktigt att tänka igenom beslutet att skaffa djur. Innan man skaffar dem. Att överge en levande varelse som är helt beroende av dig är aldrig ett alternativ. Skulle det värsta hända och du absolut inte kan ta hand om din kanin så kan en seriös uppfödare ha möjlighet att ta tillbaka kaninen, eller så får du vända dig till en seriös omplaceringsverksamhet.

I fjol tog Djurskyddet Västerbotten emot 32 kaniner, i förfjol 47 kaniner. 2021 tog de även emot fler hemlösa marsvin än tidigare.
– Folk som skaffar smådjur inser inte ansvaret. De vet inte hur mycket omsorg kaninen behöver. Den måste få mycket nytt hö varje dag och den måste ha plats att kunna röra sig – inte sitta i bur. Kaniner är inga burdjur. Inga djur är burdjur men för kaniner är det en väldigt vanlig missuppfattning att de kan hållas i bur.

Är det den vanligaste missuppfattningen om kaniner?
– Ja, det är det nog. Men det finns så himla många felaktiga föreställningar. Om vi tar den om buren först:
kaniner behöver röra sig över stora ytor. Det räcker inte att de släpps ut någon timme om dagen, de ska inte sitta 23 timmar per dygn i en bur. Det måste man vara beredd på, att kunna hålla kaninen fritt inne eller i stora hägn ute.

Ett annat missförstånd är att kaninen ska hållas ensam och mår bäst av det.
– De mår ju bättre av att ha en kompis. När Bella kom till mig hade jag redan Cooter, som sökte efter en ny kaninkompis. Bella var i köket hela första tiden med en grind för dörröppningen. Den dagen hon blivit tillräckligt stark för att ge sig ut i de andra rummen så lyfte jag bara bort grinden. De sniffade på varandra och sen skuttade de runt. Det är sällsynt att två kaniner blir kompisar bara så där, men så blev det!

Har det fortsatt lika bra?

– Ja, verkligen, och Bella är en riktig buse som alltid hittar på hyss! Ni ser ju på bilden hur svårt det är att få de här vildarna att posera fint framför kameran. Men hon tycker också mycket om att ligga i soffan och sova tillsammans Cooter.

Vad ger du för råd till alla som vill ha kanin?

– Man måste tänka på vad man själv kan erbjuda kaninen för att den ska få det bra! Ställer man den frågan till sig själv – egentligen ska man alltid göra det, oavsett vilket djur det gäller – så hamnar man ofta rätt. Vänd dig direkt till en seriös uppfödare! Eller ännu hellre; adoptera – det finns redan så många hemlösa kaniner – så börja med att söka hos omplaceringsverksamheter. Se till att beslutet är genomtänkt, råder Johanna H Sjöstedt.

Text Katarina Hörlin
Foto Anna Adler Möller & Privat

Cooter, Bella och Johanna H Sjöstedt.