Mer komplexa regelverk. Olika nivåer för olika djurhållare. Allt mindre transparens gentemot konsumenterna. Det finns flera farhågor kring kontrollprogrammen.
Kontrollprogrammen innebär att fler kontroller utförs, när både privata och offentliga kontroller genomförs på de anslutna gårdarna. Vid en första anblick verkar det bra, men Frida Lundmark, doktor i husdjursvetenskap vid SLU, påpekar att om samma regel finns både i djurskyddslagstiftningen och i ett kontrollprogram är det då säkert att dessa kontrolleras och mäts på samma sätt?
– Branschen påtalar ofta ett behov av regelförenkling men genom att skapa olika kontrollprogram och andra privata regelverk bidrar de till en mer komplex djurskyddsarena. Eftersom de privata kontrollerna ligger till grund för beläggningsgraden för kyckling och höns, krävs en mycket bra dialog mellan de privata aktörerna och länsstyrelsen då länsstyrelsens djurskyddshandläggare måste få veta vilka nivåer de ska kontrollera efter, säger Frida Lundmark.
Vi frågar Henriette Bonde, ordförande i Djurskyddsinspektörernas riksförening, DIRF, om de frivilliga kontrollprogrammen ställer nya utmaningar på arbetet som djurskyddsinspektör?
– Så länge inte det sker en lagändring eller finns en dispens från Jordbruksverket att frångå lagstiftningens krav så ställs samma krav på alla gårdar oavsett om de är med i ett kontrollprogram eller inte. På så sätt förändras inte vårt arbete. Alla dispenser skickas till berörd länsstyrelse för kännedom, så har någon gård fått dispens får vi veta det. Såklart blir det mer komplicerat med djurskyddskontrollen om det ges dispenser då vi måste hålla koll på dem också, konstaterar Henriette Bonde.
Ytterligare en risk Frida Lundmark ser handlar om lagstiftningen och den transparens processen har i Sverige. Lagstiftningen ska spegla samhällets syn på vad som kan vara den absolut lägsta nivån för hur djur får hanteras och hållas.
– Lagstiftningen kommer till efter samråd och remissrundor med olika grupper i samhället. Det finns en risk att de flesta medborgare inte har en aning om att dessa kontrollprogram finns och vad de innebär. På samma sätt som konsumenter idag har dålig kunskap om hur djur inom livsmedelsproduktionen egentligen hålls.
Dessutom säger EU:s kontrollförordning att ett medlemsland inte får delegera hantering av djurskyddsbrister till en privat aktör.
– Jag skulle vilja påstå att det är en gråzon eftersom deras kontroll påverkar både den offentliga kontrollfrekvensen – är du med i ett kontrollprogram kan du komma att få färre besök av länsstyrelsens djurskyddshandläggare – och vilken djurskyddsnivå som ska gälla, vid beläggningsgrad för fjäderfä och ligghall eller inte för nötkreatur. En privat aktör har inte alls samma krav på sig som myndigheterna att hantera djurskyddet rättssäkert, öppet och i enlighet med förvaltningslagstiftningen. Det kan diskuteras om denna utveckling mot privata aktörer enbart är bra, säger Frida Lundmark.
Text: Katarina Hörlin
Foto: Birgitta Wiberg
Fotnot: Artikeln har tidigare publicerats i Tidningen Djurskyddet, nr 3, 2016.
