Brott mot djur är väldigt lågprioriterade och därför fälls få för brotten. I lagstiftningen har djur status som egendom eller saker.
Har djuret utsatts för vanvård eller lidande betraktas det inte som ett brottsoffer. Till skillnad från vad som gäller vid andra våldsbrott finns det alltså ingen målsägande. Djuret och djurägaren är helt beroende av åklagarens bedömningar om någon ska kunna fällas för brott. Om det är djurets ägare som är skyldig till brottet, finns det ingen annan än åklagaren som kan starta en process om detta. Det här ställer höga krav på polisens utredningar.
När Stockholm nu fått en egen djurskyddspolis prioriteras utredningarna, vilket innebär större chans för fällande domar mot djurplågare. I större delen av landet ser det tyvärr inte lika hoppfullt ut.
Det är dags att djur får företrädas av djurrätts- och djurskyddsorganisationer i domstol. Miljölagstiftningen ger redan ideella föreningar talerätt, vilket innebär att organisationer på området har rätt att väcka talan och överklaga beslut för att tillvarata naturskydds- och miljöintressen. M
en också här saknas djuren, miljöorganisationer har till exempel inte rätt att föra talan mot jakt på hotade arter.
Moderaten Marietta de Pourbaix-Lundin har i en motion föreslagit talerätt för djurskyddsorganisationer. Den motionen röstades ned av riksdagen förra månaden. Miljöpartiet och Vänsterpartiet reserverade sig mot beslutet. Övriga partier tycker tydligen att det är i sin ordning att betrakta djur som saker – inte som levande varelser.
