Hon efterlyser vetenskapliga belägg för körspöets funktioner

TEMA KÖRSPÖ. Säkerhetsredskap. Ett sätt att få hästar att röra sig snabbare. Det är spöets funktioner. Men fungerar det?
– Vi vet inte, säger Renate Larssen, ordförande i Sveriges Akademiska Etologer, SAE.


Hästetologen Renate Larssen är ridskolechef hos Skanör Falsterbo ridklubb. Den första etologen i denna roll. Vi pratar med henne en sen eftermiddag i september när hon har en timmes lucka innan nästa lektion. Hon har följt fallet med Joakim Lövgrens spöförbud och läst att Svensk Travsport kommer att finansiera hans överklagande.

– Frågan är om det inte vore mer konstruktivt att finansiera fler studier för att utröna vilken effekt spödrivning faktiskt har på travhästars prestation? Det vore ett konkret sätt att bidra till bättre hästvälfärd och samtidigt visa allmänheten att man är beredd att ifrågasätta befintlig praxis utifrån ny forskning.

I somras skrev hon en ledare i Corren som utmynnar i frågan om det kanske är dags att vända på beviskraven. I stället för att veterinärer och etologer ska bevisa att hård drivning med körspöet orsakar lidande för hästarna kan Svensk Travsport få bevisa att spödrivning över huvud taget är nödvändigt.

– Jag saknade vetenskaplig fakta då och det gör jag ännu. Det finns så mycket slentrianmässigt användande av spö och annan utrustning, men vi måste ju basera det vi gör mot hästarna på en vetenskaplig grund. Är det så att spöet hindrar katastrofer, som kollisioner vilka i värsta fall kan kosta både häst och kusk livet, så köper hon helt och hållet argumenten för att behålla körspöet under lopp.

– Då är det befogat att ha spö för att upprätthålla säkerheten i de situationerna. Problemet är att vi inte vet om det är så. Vi vet inte heller om drivningar med spö ens leder till att hästen rör sig fortare. De studier som finns från travet och galoppen tyder på att hästar inte ökar farten efter spödrivning, och i vissa fall till och med saktar ner.

I grunden är det en avvägningsfråga. Vägs den negativa påverkan på hästarnas välfärd upp av eventuella prestations- och säkerhetshöjande effekter?
– Här finns en kunskapslucka som Svensk Travsport skulle kunna bidra till att fylla. Mirielle M Johanssons examensarbete är en bra ansats, som borde följas upp av mer omfattande studier. Travsporten omsätter stora summor pengar och en del av dem går till forskning. Vore det inte en bra idé att finansiera en studie för att ta reda på vilken nytta spöet gör som säkerhetsredskap eller för att öka hastigheten? Det finns säkert många etologer och veterinärer som gärna ställer upp. Jag anmäler mig direkt!

På bloggen Hippologiskt har Renate Larssen utifrån ett etologiskt perspektiv analyserat dagens ordalydelse i travreglementets § 60, att spöet får användas för maning, drivning eller korrigering.
– Vad skillnaden mellan dessa tre är framgår inte riktigt, men gissningsvis kommer en korrigering efter ett beteende som man vill få hästen att sluta utföra. Då är det rent vetenskapligt fråga om positiv bestraffning. Att bestraffa en häst är kopplat till många problem. Det är oetiskt, det förstör relationen till hästen och ofta kan rädsla eller smärta ligga bakom hästens reaktion.

– Vid maning och drivning blir spöet en signal för att få hästen att öka tempot. Spöet läggs på före beteendet man vill att hästen ska utföra och då är det fråga om negativ förstärkning. Att använda spö för att signalera till hästen att den ska öka tempot under ett lopp är jämförbart med att skänkla eller smacka under en hopptävling. Hästar kan lära sig att svara på mycket lätta signaler, så det finns ingen ursäkt att inte träna en travhäst att svara på en mycket lätt touchering av spöet i god tid innan ett lopp – eller en smackning eller annan signal – om det är syftet.

Ett rapp kan även trigga rädslosystemet och därigenom flyktbeteende. Hästen springer för att undkomma smärtan.
– Det är en naturlig reaktion hos ett flyktdjur som inte kräver någon träning.

Renate Larssen välkomnar reglementesändringen som införs 2022. Då ska det, enligt Svensk Travsports vd Maria Croon, ”framgå att körspöet inte ska användas för drivning utan endast för lätt maning och korrigering. En maning är kuskens lätta signal till hästen att nu är det dags att öka farten om du kan. En maning övergår i drivning när det handlar om flera slag, slag med kraft eller när hästen inte tillåts/hinner reagera. Och det är självklart kusken som ska ansvara för att den gränsen inte passeras”.

– En stor eloge till Maria Croon! Det är ett så bra steg och visar att Svensk Travsport hörsammar den kritik som riktats mot sporten, säger Renate Larssen, som samtidigt betonar att begreppen ”lätt maning”, ”korrigering” och ”lätta signaler” inte får bli eufemismer, förskönande omskrivningar. Ska det leda till verklig förändring måste reglerna vara glasklara.
– Vilken grad av maning ska tillåtas? En lätt maning, vad är det? Ett slag utan kraft, hur ska det mätas? Reglerna måste följas av en mätbar optimal nivå för att inte öppna upp för olika tolkningar.

Olika tekniska mätutrustningar har diskuterats.
– Det finns ju exempel på spö med sensorer längst ut som kopplas till en app där man direkt kan avläsa styrkan i slaget. Kanske följs de nya reglerna av ny teknik? Vi vet för lite ännu för att jag ska kunna säga något bestämt, men jag kommer att följa arbetet.

Att hästar känner smärta när spö används är belagt. Den kan vara tillfällig eller sitta i länge.
– Den gamla missuppfattningen att hästar inte känner smärta som vi gör är förlegad. Så man kan testa att ge sig själv ett rapp om man vill veta hur det känns.

Under sommar-OS utspelades fruktansvärda scener i Femkampen när hästen Saint Boy piskades inför publik. Självklart ska det fördömas, säger Renate Larssen.

– Men samtidigt stannar debatten ofta vid vad andra gör: ”femkamparna är inte som vi, de kan inte rida hästar”. Vi inom hästvärlden vänder blicken mot andra, men riktar den sällan mot oss själva. Jag skulle vilja se en större självrannsakan hos alla oss som sysslar med hästar: Har aldrig vi tagit i för hårt om hästen inte gjort som vi velat? Vi måste vara väldigt observanta på oss själva för att en riktig förändring ska ske.

På ridskolan arbetar Renate Larssen mycket med att förklara för eleverna utrustningens funktion och hur den ska användas på ett vetenskapligt korrekt sätt.
– Jag försöker hela tiden uppmuntra eleverna att skala bort utrustning och endast ta till verktyg som spö och sporrar vid behov.

Hon har sett sommarens diskussioner om farorna med att okritiskt marknadsföra färgglada ridspön som något kul och nödvändigt till ridskoleelever.
– Det är bra att vi börjar titta på alla delar av hästvärlden. Det är lätt att man fastnar i att använda utrustning av gammal vana utan att ifrågasätta dess funktion. En välutbildad häst ska du varken behöva spö eller sporrar på, och det måste vara målet med all ridning.

– Men, samhället förändras sällan över en natt och det leder ingenvart om vi stannar vid att fördöma vad andra gör. Alla vi som sysslar med hästar i vilken verksamhet det än må vara, dressyr, galopp, hoppning, trav, måste ha en självrannsakande blick.

Travsporten är utrustningstung. Som etolog finns mycket att säga kring det.
– Samtidigt är det inte realistiskt att tro att travsporten bara skulle upphöra och alla hästar släppas fria. När vi pratar om trav så måste vi se sporten för vad den är: Hästar som genom generationer av avelsarbete tagits fram för att röra sig i extrema hastigheter för att vinna lopp. Det är ju sportens grundidé. Varje litet steg som leder till förbättringar för hästarna är superbra. Nu vill jag se ännu mer forskning!

Text Katarina Hörlin Foto Privat

Artikeln ingick i Tidningen Djurskyddets temanummer om körspö, nr 3, 2021. Läs fler artiklar på samma tema här:

Djurskyddet Sverige: All spödrivning ska vara förbjuden

Unik studie visar stort mörkertal över otillåtna spödrivningar under svenska travlopp

Spöförbudet som skakade trav-Sverige

Spödrivning förbjuds i svensk travsport 2022

Tidningen Djurskyddet nr 3, 2021.