Med fokus på djurskydd: Djurvälfärd i EU:s korridorer. Det var temat för årets upplaga av Djurskyddet Sveriges djurskyddskonferens.
– Det går nästan inte att arbeta med djurskyddsfrågor i Sverige i dag utan att jobba via EU, sa Emma Brunberg, sakkunnig hos Djurskyddet Sverige, en av de många deltagarna, som delade med sig av sina erfarenheter under dagen.
Det som händer djuren i EU spelar roll för djuren i Sverige, påminde moderatorn Åsa Hagelstedt, generalsekreterare för Djurskyddet Sverige, när hon inledde årets konferens på ABF-huset i Stockholm.
– Ett aktuellt exempel är EU-kommissionens förslag att lantbrukare ska kunna få ersättning för att hålla sina mjölkkor ute på sommarbete, även om det redan är praxis eller lagkrav i det egna landet.
Därför kunde landsbygdsministern i fredags berätta att regeringen släpper förslaget på att dra in beteskravet för kor i mjölkproduktionen. Så snart EU-kommissionen formellt godkänt detta kommer svenska bönder att få höjd ersättning för att hålla sina kor på bete.
– Även de svenska korna är uppenbarligen beroende av EU, konstaterade Åsa Hagelstedt och välkomnade Andreas Erler, den förste talaren på årets djurskyddskonferens i ABF-huset i Stockholm, upp på scen.
– Tack vare den tvärpolitiska djurvälfärdsgruppen i EU-parlamentet har miljoner djur inte glömts bort i EU:s policies och lagstiftningar, sa Andreas Erler, seniorpolitisk rådgivare hos paraplyorganisationen Eurogroup for Animals och sekretariatsansvarig för EU-parlamentets tvärpolitiska djurvälfärdsgrupp och lyfte fram flera av de fall där gruppen haft avgörande betydelse för ett stärkt djurskydd i EU.
Ett av de mest aktuella exemplen är den nya EU-förordningen om hundar och katter som röstades fram i parlamentet i juni.
– Det fanns en stor risk för ett svagt resultat på grund av att jordbruksutskottet, AGRI, lämnat ett mycket svagt utkast. Då samlades den tvärpolitiska djurvälfärdsgruppen i en samordnad strategi: vi samarbetade för strategiska ändringsförslag till plenarmötet.
Resultat: de kunde säkerställa ett majoritetsstöd för sitt förslag och efter omröstningen stod en rad av förbättringar för unionens 72 miljoner hundar och 83 miljoner klart. Några av förbättringarna var att även unionens mindre uppfödare, med max två kullar/år, måste uppfylla vissa miniminivåer för djurskydd: Valparna och kattungarna ska ha rätt utfodring, rätt till veterinärvård och får inte utsättas för vanvård. Det införs också, enligt det framröstade förslaget, ett förbud för alla uppfödare att ställa ut extremavlade djur.
För de uppfödare som föder upp tre eller fler kullar/år tillkommer ytterligare krav, som att de måste anmäla och registrera sina anläggningar. En tredje viktig nyhet är att det blir förbjudet att sälja hundar och katter i djuraffärer.
Andreas Erler lyfte fram vilken betydelse den tvärpolitiska djurvälfärdsgruppen i EU-parlamentet haft sedan starten – i dag är den parlamentets näst äldsta tvärpolitiska grupp – och lyfte särskilt fram följande svenska parlamentariker som haft bärande roller för att stärka unionens djurskydd: Carl Schlyter, som då han företrädde Miljöpartiet i parlamentet var ordförande i djurvälfärdsgruppen 2009-2011. Folkpartiets Marit Paulsen, som satt i EU-parlamentet under elva år, stärkte unionens djurhälsolagar. Centerpartiets Fredrick Federley, som var verksam i parlamentet 2014-2020, förespråkade strängare användning av antibiotika till lantbruksdjur och var en stark röst som lyfte upp djurhälsorelaterade problem på agendan. Socialdemokraternas Jytte Guteland ledde 2021 års resolution om utfasning av djurförsök.
Just nu ingår Emma Wiesner, Isabella Lövin, Abir Al-Sahlani, Pär Holmgren, Evin Incir, Alice Kuhnke och Jonas Sjöstedt i den tvärpolitiska gruppen för djurvälfärd, som på engelska heter Intergroup on the welfare and conservation of animals.
– Gruppen är också viktig i det att den lyfter fram djurens välfärd som en politisk prioritet och skapar debatter om djurens välfärd. Den ger också kontinuitet och sätter alltid fokus på djurvälfärden, som säkerställer varaktiga framsteg för djuren! konstaterade Erler.
Minskad köttkonsumtion! Uppdaterad lagstiftning! Striktare kontroller! Artspecifika regler! End the Cage age/förbjud att hålla lantbruksdjur i bur! Förbjud pälsdjursuppfödning! Ökad fiskvälfärd! Lyft vegansk livstil! Utevistelse för boskap!
Det var några svaren på frågan vilken konkret åtgärd som var och en av de uppemot hundra åhörarna som följde djurskyddskonferensen trodde skulle göra störst skillnad för djurvälfärden i EU. Moderatorn Åsa Hagelstedt ställde samma fråga till deltagarna i panelsamtalet, som avslutade den fullmatade dagen.
Jordbruksverkets djurskyddschef Helena Elofsson svarade:
– Att EU-kommissionen lägger fram hela djurskyddslagstiftningspaketet! Alltså både uppdaterar och utökar den gamla djurskyddslagstiftningen. Det finns så mycket dåligt kvar. Det är det absolut viktigaste.
Johan Eriksson, ordförande i Sveriges Grisföretagare, hoppades på ungefär samma sak.
– Att vi kommer framåt! Strategin Farm to Fork i The Green Deal är ju taget av EU och mycket ligger i dem. Men det allvarligaste problemet är de långa transporterna av djur i EU, både på hav och land med långa omlastningar. Nu lever vi här i ett långt land, men med rimliga avstånd, det går varken livdjur till Sverige eller härifrån.
Djurskyddet Sveriges politiska sakkunniga Lisa Norström kunde inte endast välja en åtgärd.
– Det är mycket man vill få gjort. En revidering av EU:s djurskyddslagstiftning är helt nödvändig och djurtransporterna påverkar så många djur så negativt. Men jag vill också lyfta djurförsök. Vi skulle vilja att det fanns en ambition att övergå mer till 3R, alltså ersätta, reducera och förfina djurförsöken. EU har faktiskt tagit ett initiativ med sin nya politiska agenda där man lyfter upp ett fokus på att ersätta djurförsök i den befintliga formen när det gäller läkemedelsutveckling och medicinsk forskning. Det är väldigt positivt, och här saknar vi ett mycket starkare uttryck från Sverige som ju faktiskt har dragit tillbaka pengarna från Sveriges 3R-center, slog Lisa Norström fast.
Socialdemokraternas riksdagsledamot Jytte Guteland, tidigare EU-parlamentariker, instämde i alla de andras svar: översynen av djurskyddslagstiftningen, djurtransporterna och att minska djurförsöken.
– Jag tycker att det är för sorgligt att man slentrianmässigt arbetar med gamla metoder av ekonomiska skäl för att det är jobbigt att investera i det nya. Det är också sorgligt att man slentrianmässigt använder många djur i försöken stället för att reducera antalet djur.
Hon varnade också för riskerna att som land slå sig till ro och inte fortsätta driva djurskyddslagstiftningen framåt.
– När jag började i politiken uppfattade jag den svenska positionen som att ”vi har gjort så mycket och är redan på en bra nivå”. När man inte går framåt längre riskerar man att istället gå bakåt. Nu säger jag inte att vi gjort det än; frågan om betesrätten blev ju väldigt mobiliserad och ser ut att bli kvar.
– Men ibland har LRF attityden att ”svenskt bara blir dyrare och varför blir inte vi mer kompenserade för våra svenska djurskyddsregler?”. Ibland är dessutom deras budskap att de inte vill bli ekonomiskt kompenserade utan vill ha samma djurskyddsnivå som andra länder – även om de inte höjer sin nivå. Det gör mig bekymrad! sa Jytte Guteland, som undrade varför det alltid verkar gå att hitta ekonomiska skäl till att djuren ska betala priset genom försämrad välfärd.
– I många andra frågor säger vi: det här måste få kosta! Men när det gäller djurskydd landar det alltid på att just nu måste djuren backa lite. Jag är på väg att bli riktigt förbannad! Efter att följt djurskyddsfrågor under många års tid ser jag den här attityden hela tiden! Men jag tror ju att det finns konkurrensfördelar med ett starkt djurskydd.
Moderatorn frågade Johan Eriksson vad han tyckte.
– Man kan inte bara luta sig tillbaka utan måste hela tiden förbättra och utveckla. Oavsett vilken bransch kan inte målet vara att det är bra nu. Vi försöker i vår lilla bransch att motverka de problem som finns.
Hur är egentligen Sveriges djurskyddsroll i EU? Är vi det föregångsland som många länge ansett att vi är?
– Vi vill gärna vila på gamla meriter: hänvisar till Astrid Lindgrentiden istället för att se att vi behöver en Astrid Lindgren av i dag, sa Jytte Guteland och berättade att inom politiken är det så att om man inte aktivt går framåt kommer man definitivt att gå bakåt eftersom samhället förändras.
– Lantbruket förändras. Den som vill stärka djurvälfärden behövs i den här förändringen. Annars kommer stora områden att försämras. Även om vi har starka kampanjer för vissa frågor, som att få bort burarna i lantbruket eller få upp fiskvälfärden på agendan, finns fortfarande andra starka ekonomiska intressen. En förändring gäller beredskapen och en annan gäller hela EU:s jordbrukspolitik, CAP. Risken är att man monterar ner program för att stärka djurvälfärden i Europa, för nu är det andra frågor som är viktiga: som hur vi får in mer närodlat eller hur vi får in en krisberedskap. Då kan det bli så att man inte längre tycker det är viktigt att behöva trycka så starkt på djurvälfärden. Pendeln kan slå åt andra hållet. Det är därför det behövs att vi säger ”Nej! Vi vill framåt med djurvälfärden, vi är inte nöjda med hur det är. Vi ser att det fortfarande finns djur som inte ens har minimidirektiv på EU-nivå. Vi är fortfarande förbannade!” uppmanade Jytte Guteland, som underströk att det är av yttersta vikt att i den politiska miljö vi just nu befinner oss i aldrig tappa fokus på djurvälfärden.
– Sedan kan man vara strategisk och visa att djurvälfärd har ekonomiska fördelar eller beredskapsfördelar, men vi behöver också en EU-kommissionär som enbart arbetar med djurvälfärd som sin huvudportfölj, sa Jytte Guteland.
– Ja, och som kanske är mer engagerad i frågorna, fyllde moderatorn Åsa Hagelstedt i och frågade om Helena Elofsson sett att Sveriges roll förändrats på djurskyddsområdet i EU.
– Jag håller helt med det Jytte sagt! Det vi såg i arbetet med grunden för den nya EU-lagstiftningen för djurskydd, som nu är pausad men som ska komma, var att EU-kommissionen var väldigt mån om att Sverige skulle vara med i Gris-gruppen och Ko/kalvgruppen. För kommissionen såg ju att vi har ju lyckats: vi har ju fria suggor som inte hålls fixerade och vi har icke-svanskuperade grisar. Kommissionen ville visa att det ju trots allt går och att vi skulle lära av varandra. Så i de här frågorna har Sverige en viktig roll, men vi får ju inte stanna och låta andra länder gå om oss, för då har vi inte längre en ledande roll, sa Helena Elofsson och tillade:
– Samtidigt ska vi göra det på ett ekonomiskt bra sätt, vi ska ha friska grisar i en så effektiv produktion som möjligt.
Panelen lyfte den negativa utvecklingen i EU att alltfler djur i lantbruket hålls på allt större anläggningarna.
– Det kan inte vara vägen framåt, för du kommer att hamna i ett läge där individerna inte längre syns. Man ser inte längre hur individen mår eller om något djur har smärta. Vi kan inte ha som mål att alla måste bli så stora som möjligt. Det måste vara mer heterogent, och då måste vi ha ekonomiska incitament för det, sa Jytte Guteland.
Hur kan debatten vändas till att djurskydd måste få kosta?
– Skälet till att det går så lätt att låta djuren betala priset handlar ju om att djur har inga röster. Det är vi som får bära den rösten åt dem, påpekade Lisa Norström och fortsatte:
– Djurtransporterna var mycket på agendan under tidigare mandatperiod och om jag får spekulera lite så tror jag att stora delar av befolkningen, både i Sverige och andra länder, inte vet – eller väljer att inte veta – hur dessa transporterna är. Det är bisarrt. Men det man inte vet är man inte heller grundmotiverad att ta ställning för för att kunna motivera ett högre pris. Vi som arbetar med djurskyddsfrågor måste jobba med att väcka opinion – för det är helt klart att också politiker tar intryck av opinionen!
Text Katarina Hörlin
Foto Jessica B, EU Unionen, Wolfgang Hasselmann, Unsplash & Alec Favale Ivzo, Unsplash
Fler föredrag från konferensen
Det går nästan inte att arbeta med djurskyddsfrågor i Sverige i dag utan att jobba via EU. Det berättade Emma Brunberg och Anna Lundvall, båda sakkunniga hos Djurskyddet Sverige, när de talade om hur viktigt EU blivit i deras arbete för att driva fram en starkare djurskyddslagstiftning.
– Vi påverkas så pass mycket av EU:s lagstiftning att vi skulle bli totalt omsprungna både som nation och djurskyddsorganisation. Ska vi påverka djurskyddet måste vi både arbeta i Sverige och via EU. Det är en och samma ”marknad” nuförtiden så det är helt nödvändigt, sa Emma Brunberg, som arbetat mycket med förslaget till ny EU-lagstiftning för hund och katt.
Det är svårare att skriva remissvar till förslag som kommer från EU än från Sverige.
– EU-lagstiftningen är mycket knepigare, den är inte skriven på det sätt som vi är vana vid att svensk lagstiftning är. Sedan är det också en mycket större apparat i EU. Vi kommer in under olika delar av processen och får ge vår input. Här har vi jättestort stöd av Eurogroup for Animals, den europeiska paraplyorganisationen för djurskyddsfrågor, som har otroligt mycket kunskap. Vi är mycket glada över att vi är medlemmar där, sa Anna Lundvall.
Professor Linda Keeling, SLU, berättade om hur arbetet i EU-plattformen för djurskydd utvecklats.
– Det har inte alltid varit lätt under de åtta år som gått, konstaterade hon och beskrev initierat hur de inledande grupperna kring djurtransporter och grisar som kom i gång 2018, där gruppernas entusiasm och arbete var stort, men EU-kommissionen inte redo att ta emot förslagen. Gruppen om djurvälfärdsmärkning fanns 2020-2021, men inte heller då var kommissionen redo att gå vidare.
– Det har även funnits frivilliga grupper, kring hästdjur, där Märta North, från Jordbruksverket, ingick, hundar & katter, fiskvälfärd, där Albin Gräns var med och unghöns där Ann Andersson, från Jordbruksverket ingick. Rekommendationerna från dessa grupper var viktigt som underlag senare.
Tematiska grupper har funnits kring följande sex områden: djurtransporter, fjäderfä, grisar, kalv och mjölkkor, avlivning och märkning. Arbetsformen för att ta fram rekommendationerna har varit bra.
– Att de sedan inte beslutats om kan man egentligen inte klandra plattformen för, utan det handlar om politiska beslut.
Även Jordbruksverkets djurskyddschef Helena Elofsson, som representerar Sverige som offentlig aktör i EU:s djurskyddsplattform, talade om Jordbruksverkets roll kring EU:s djurskyddslagstiftning och samarbeten på djurskyddsområdet.
.
