Djurskyddet Sverige har hållit sin årliga djurskyddskonferens. Temat var: Hur når vi världens bästa djurskydd? Landets djurskyddsexpertis var på plats.
En stor del av landets främsta expertis inom djurskydd samlades under fredagen på Ingenjörshuset i Stockholm och talade om djurskydd för fisk, gris och försöksdjur. Regelverkens betydelse för ett gott djurskydd fick en grundlig genomgång och konsumenternas och handelns betydelse för djurskyddet belystes. Dessutom prisades Cirkus Brazil Jack: En nu helt djurfri cirkus.
– Djurskyddskonferens i Djurskyddets Sveriges regi är behövligt, viktigt och våra ämnen brukar irritera en del och vara givande för andra, inledde Djurskyddet Sveriges ordförande Linda Maria Vonstad konferensen.
– Idag har vi bjudit in flera forskare som ska berätta huruvida Sverige är bäst i världen på djurskydd och om inte vad vi ska göra för att bli det. Innan vi börjar vill jag säga att ämnet är oerhört komplext och så diversifierat forskningsmässigt att det inte går att ge några enkla svar som att vi är nummer ett eller nummer två eller 48. Det är också mycket etik och moral i det här med djurskydd, i grunden handlar det om vad jag känner är viktigt när jag ska välja mat i butiken. Jag otroligt tacksam att vi får arrangera den här konferensen med detta gedigna program, sa Linda Maria Vonstad och öppnade årets stora Djurskyddskonferens.
Linda Maria Vonstad, ordförande
Djurskyddet Sverige.
Först ut var Frida Lundmark Hedman, som under rubriken ”Hur ska vi få världens bästa djurskyddsregelverk?” resonerade kring regelverkens roll och dilemma.
– Vi har en ny djurskyddslag sedan fem dagar. Det finns ett nytt syfte, som slås fast i 1 kap. 1§ ”lagen syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och främja en god djurvälfärd och respekt för djur”. God djurvälfärd och respekt för djur är nytt. Det innebär att vi ska se djur som kännande varelser och med ett egenvärde oavsett vilket ekonomiskt värde de anses ha.
Frida Lundmark Hedman talade om
regelverk.
En annan nyhet i den nya lagen är att ett vidare begrepp har införts: nu ska djurens välfärd främjas, tidigare sa lagen att hälsan skulle främjas. Regelverk baseras på en miniminivå.
– Men kan man forska fram en miniminivå? Nej, det går oftast inte. Forskarna kan ta fram hur djurens välfärd påverkas i olika system, men det går inte att sätta en exakt gräns. Här måste regelskaparna dra gränsen och det är väldigt svårt. Det finns ofta olika tolkningar, etologer kan göra en tolkning av ett inhysningssystem medan veterinärer gör en annan.
Regelverken anpassas ofta efter hur verkligheten ser ut. Frida Lundmark Hedman tog exemplet med kaniner som sällskapsdjur i bur.
– Det är ju en tillåten djurhållning men vi skulle ju aldrig ha katter i bur på samma sätt. Det är väldigt viktigt att vi vågar ifrågasätta traditioner och ”så har vi alltid gjort” för att komma vidare.
Det har hänt att regelverket ändrats och därmed har verkligheten för tusentals djur förbättrats. Frida Lundmark Hedman tog upp hästföreskrifterna 2007 som sa att hästar inte får stå uppbundna i spiltor dygnet runt.
– Det uppstod nästan hatkampanjer mot myndigheten som tog fram föreskriften. Många var rasande. Men nu har många av dem tagit fram system för hästar så att de kan gå i lösdriftssystem! Så allt kan ändras. Ibland måste myndigheter kräva förändringar, men givetvis med rimliga övergångstider så att djurägare hinner ställa om.
Hon lyfte också risker och möjligheter med målstyrda regler. Är målen tydligt formulerade kan djurhållaren stimuleras att hitta egna lösningar som passar denne bäst för att nå målet. Det blir ett mer flexibelt regelverk. Men blir målen för luddiga, som att djuren ska ha ”tillräckligt” eller ”tillfredställande” med exempelvis utrymme kan det bli svårt att tolka exakt hur mycket utrymme det är.
– Rättssäkerheten kan äventyras med den här typen av skrivningar. Det blir svårt att göra lika bedömningar. Det läggs ett mycket större ansvar på den enskilde inspektören att sätta en regelnivå. Konflikter uppstår lättare i en kontrollsituation, och det är en risk för delvis urholkad lagstiftning. Det är ett dilemma just nu med de här målstyrda reglerna, konstaterade Frida Lundmark Hedman.
Regelverk är bokstäver på papper. Efterlevs
de inte är det inte ett bra regelverk.
Ett annat problem med för målstyrda regelverk är att det inte går att ingripa förrän det är försent.
– Ta avvänjningen av kultingar som exempel. Ett av villkoren att avvänja kultingar innan de är 28 dagar är att inga beteendestörningar, som flanksugning, uppkommer efteråt. Men det kan man ju inte veta förrän de uppkommit och då är ju kultingen redan avvänjd. Det går ju inte att inte avvänja den igen!
– Visst, för nästa kull kan man göra annorlunda, men djurskyddslagen ska ju gälla för alla individer, underströk Frida Lundmark Hedman och tillade att i en tid när det är så mycket tal om målinriktade regler eller inte:
– Kan man inte bara välja den typ av regel som bäst och tydligast uppfyller syftet med det som ska uppnås? Så tänker jag, men det kanske är jättekontroversiellt!
Dessutom, lagstiftning är i sig bara bokstäver på ett papper, betonade hon, ett regelverk kan aldrig vara bra om det inte efterlevs.
– Det krävs kunskap om regelverket, en acceptans för det och man ska veta vad regelverket innebär. Jag skulle säga att det finns vissa delar i vår lagstiftning där vi har tydliga regler men de efterlevs inte. Ett sådant område är extremavel, både för produktions- och sällskapsdjur. Vi får inte utföra avel som kan innebära lidande. Det är jättetydligt, men det pågår ändå.
Hur ska vi komma åt det? Det måste komma mer resurser till djurskyddskontrollen, konstaterade Frida Lundmark Hedman, som började sin karriär just som djurskyddsinspektör innan hon fortsatte som lärare och doktorand på SLU. För två år sedan tog hon sin doktorsexamen i husdjursvetenskap. I dag är hon anställd vid institutionen för husdjurens miljö- och hälsa på SLU i Skara och hon avslutade sitt föredrag med att säga:
– För att skapa världens bästa djurskyddsregelverk måste man beakta innehåll och nivå på reglerna, hur trovärdig kontrollen är, vilken efterlevnaden är, hur regelverket tillämpas och hur förhållandet är till andra regelverk. Alla kommer inte att bli nöjda, eftersom det kommer alltid finnas olika värderingar kring vad som är en acceptabel miniminivå och god djurvälfärd. Så vi får kämpa på!
Rebecka Westin talade om djurskydd för gris.
Framtidens grisuppfödning och hur Sverige kan bli bäst på grisskydd berättade veterinär Rebecka Westin, i dag verksam som forskare vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU i Skara efter att i flera år varit grishälsoveterinär på Gård- och djurhälsan, om.
– Just nu är Zero Zinc, zinkförbudet som införs år 2022 en stor fråga. Zink ges till smågrisar i samband med avvänjningen så att de ska slippa diarréer men från år 2022 blir det förbjudet av miljöskäl, det ska inte vara för mycket zink i åkermarken. Indirekt kommer det att få stora konsekvenser för djurskyddet, hur ska uppfödarna arbeta för att hindra grisarna att få diarré? Hur minimera stressen? Inte minst svenska foderföretag arbetar med detta.
Hon visar en bild på en grissvans med knorr. Den sitter på en svensk gris. Det är förbjudet med rutinmässig svansklippning i EU, ändå förekommer det i flera medlemsländer.
– Tittar man på antal grisar som får behålla sina svansar ligger Sverige på en första plats på grisskydd. Vi i Sverige är med rätta stolta över detta. Men allt fler länder följer reglerna. I Finland, Norge och Litauen får grisarna behålla sina svansar, och jag delar gärna förstaplatsen med så många länder som möjligt, så att fler grisar får behålla sina svansar, säger Rebecka Westin.
Studeras smågrisdödligheten per kull hamnar Sverige på femte plats i världen och tittar man på hur många grisar som dör fram till dess de blir avvanda hamnar Sverige på 10:onde plats. 16,9 procent av grisarna dör fram till avvänjning.
– De bästa besättningarna ligger på 12,4 procent och det är en mycket bra siffra.
Värme är centralt för smågrisarnas överlevnad. En kulting vill ha 33 grader och ofta lägger den sig på suggan för att värmas av hennes kropp.
– Vi undersöker nu hur hitta andra värmekällor och ett enkelt sätt är att sätta ett tak över smågrishörnorna. Vi har hunnit besöka 130 besättningar, hälften har inte tak. En enkel sak som hade förbättrat djurvälfärden mycket. Inför ”tak-peng”! Vi har haft ”sugg-peng” och ”pung-peng”, nu är det dags för Jordbruksverket att införa ”tak-peng”.
2014 disputerade Rebecka Westin och i sitt doktorandprojekt undersökte hon hur tillgång till extra halm vid grisningen påverkar suggans och smågrisarnas välmående. På konferensen visade hon en bild av ett vågstall, där grisarna vägs in varje gång de går in i stallet och slussas utifrån sin vikt till rätt avdelning.
– Det här är en Krav-gård och här finns förutom mycket halm för grisarna att sysselsätta sig med även ett system för födosök, foderautomaterna är konstruerade så att grisarna får jobba för sin föda. Jag tror att vi får se flera sådana koncept i framtiden, sa Rebecka Westin och tipsade om en sajt för olika system för lösgående grisar Free Farrowing (se länk nederst).
– Min önskelista för bättre grisskydd är större marginaler för lantbrukaren, fokus på ”best-pratice”, inte ha miniminivå som riktmärke, och morötter till de som vill göra mer, som investeringsbidrag för de som förbättrar stallarna.
Albin Gräns talade om fiskars djurskydd.
Skilj på fisk och fisk. De är inte ett och samma djur utan komplexa varelser på fler än 30 000 olika arter, som skiljer sig sinsemellan.
– Samtidigt: Skilj inte på fisk och fisk när det gäller deras egenvärde som individer, underströk forskaren Albin Gräns.
Han är doktor i zoofysiologi. I sin forskning länkar han samman ekologi, etologi och fysiologi för att förstå hur djur hanterar svåra utmaningar och bedömer hur olika utmaningar påverkar deras välfärd och hälsa.
– Idag finns en stor grupp fiskar, putsarfiskar, som släpps ner i kassarna i de norska laxodlingarna. De används för att bekämpa lusangrepp, vilka drabbar laxarna.
Men putsarfiskarna får flera sjukdomar och en väldigt dålig välfärd.
– Ska vi bara offra dessa putsarfiskar? De blir slavfiskar. De mår inte bra, blir sjuka och dör. Miljontals nya släpps ner i kassarna. Här måste jag också ge en känga till KRAV som uppmanar att använda putsarfiskar i största mån, sa Albin Gräns, som också betonade vikten av att räkna fiskar i antal individer – inte i vikt och att sluta mäta välfärd i tillväxt.
Han gav hisnande siffror på hur många fiskar som fiskas varje år i världen. Den odlade fisken uppgår till 40–140 miljarder fiskar. De viltfångade uppgår till svindlande 2 400 miljarder. Att jämföra med det näst vanligaste djuret i livsmedelsindustrin, fjäderfä, som uppgår till 70 miljarder.
Ett av de stora problemen för viltfångad fisk är att de ofta långsamt kvävs till döds i luften när de dragits upp ur vattnet.
– För svensk fisk som dragits upp i våra vatten tar det mellan en och fyra timmar då de dör av kvävning i luften. Läggs de på is tar det ännu längre tid.
I de svenska fiskodlingarna finns ungefär fyra miljoner fiskar som slaktas varje år. Röding och regnbåge är de vanligaste. Alla djur som slaktas ska först bedövas. Majoriteten av fiskarna i odlingarna bedövas med koldioxid.
– Vi sammanställer en studie där vi ser hur fisken som växelvarmt djur påverkas av koldioxid. På vintern tog det upp till elva minuter innan fisken bedövats, på sommaren upp till fem minuter. Så man kan inte säga att det är en snabb bedövning, konstaterade Albin Gräns och tillade att de flesta fiskar som sänks ner i de koldioxidmättade vattenbaljorna gör allt för att försöka ta sig därifrån.
Han berättade också om en aktuell studie där han tillsammans med sitt forskarteam sett att hjärnaktiviteten i regnbåge pågår långt efter det att fisken visuellt ser bedövad ut.
– I värsta fall kan det dröja minuter innan hjärnaktiveten förloras från det att den ser ut att vara bedövad. Nu är också alltfler nya arter på gång att införas i odlingar, och om sanningen ska fram vet vi egentligen inte hur vi ska bedöva någon av dem på ett bra sätt.
Dessutom finns av tradition en föreställning att fiskar skulle sakna förmågor, både att känna smärta och att klara utmaningar. Inget kunde vara mer fel. Just putsarfisken, den blå putsarfisken, Labroides dimidiatus, har nyligen klarat det så kallade spegeltestet, vilket visar att den har självmedvetande. Något som förutom människan endast djur som sedan länge ansetts vara intelligenta, såsom apor, enstaka fåglar, valar och elefanter, har klarat. Att just den blå putsarfisken klarade testet förvånade inte Albin Gräns som under lång tid uppmärksammat dess finurlighet. Till exempel har studier visat att när andra fiskar står i kö fuskade putsarfisken inte med putsningen, men var det ingen kö så slarvade den med putsningen, eftersom ingen såg den.
– Men vad gör då en värld som ständigt motarbetar fisken när det visar sig att den blå putsarfisken klarar testet? Jo, testet förklaras inte fungera längre, sa Albin Gräns, som nu fortsätter sitt arbete inom FRESH, ett forskningssamarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Göteborgs Universitet som ska öka kunskapen om fiskars välfärd i odling.
Elin Weber belyste de inhysningsproblem som finns för
många möss och råttor i djurförsökslaboratorierna.
Fick jag bestämma skulle vi inte ha djurförsök alls. Men det är också under förutsättningen att det finns alternativ. Så sa etolog Elin Weber, expert på försöksdjurens beteende och välfärd, när arrangören bad henne presentera sig själv.
Elin Weber har länge forskat vid Stanford universitetet i USA och arbetar nu på institutionen för husdjurens miljö och hälsa vid SLU. Hon tog upp konkreta, till synes grundläggande saker som skulle förbättra välfärden för den största grupp däggdjur som används i djurförsök: möss och råttor.
– Möss är nattaktiva bytesdjur. De lever i gångssystem och en stor del av deras vakna tid går åt till födosök. Sättet de hålls på i djurförsökens laboratorium är totalt onaturligt för dem: De har begränsade möjligheter att söka skydd, de hålls i rum med ljus belysning, ingen möjlighet att gräva gångar, de störs på dagarna när de ska sova och de har fri tillgång till foder – det blir inget födosök, sa Elin Weber.
Minimihöjden för en råttbur är 18 cm på laboratorierna. För en råtta är det en viktig del i dess naturliga beteende att stå på bakbenen och sniffa upp i luften. En tre månader gammal råtta gör detta 178 gånger/dygn, en äldre råtta gör det 73 gånger/dygn.
Att hantera möss rätt är viktigt för att
minska deras stress.
En råtta som står upp på bakbenen blir cirka 26–30 cm lång. Det borde alltså varit minst en decimeter högre till burtaket för att råttan skulle kunna få möjlighet att utöva sitt naturliga beteende. Elin Weber visar en filmsekvens på hur labb-råttor får möjlighet att röra sig utomhus och samtliga råttor börjar direkt sträcka sig upp.
– Det här är alltså något som alla råttor gör, säger Elin Weber (se filmklippet via länk i faktarutan nedan).
Hon berättade också om den skräck det innebär för ett bytesdjur att bli upphållen genom att någon tar tag i dess svans. Det är exakt samma grepp som en rovfågel tar ute i det vilda.
– Ofta kissar eller bajsar musen när de lyfts i svansen, och det känner de flesta till. Men på många ställen fortsätter man ändå med detta och konstaterar att så brukar musen göra. Men det är stressreaktioner, som visar att den är mycket stressad.
Genom att istället lyfta upp musen i sin kupade hand eller via ett rör skapas en låg grad av ångest och ofta går de djur som är vana vid att lyftas så självmant upp i handen. I de djurförsöksetiska nämnderna undersöks inte om personalen lyfter djuren i svansen och Elin Weber efterlyser en tydligare spridning av kunskap kring hur hantera djuren för att minska deras stress.
– I den etiska bedömning av djurförsök antas att best practice används, men görs det? Etiska nämnden ska inte godkänna försök om det finns alternativ som innebär mindre lidande. Att träna djuren inför olika procedurer, att utgå från vad som är minst stressande för djuren i den dagliga hanteringen och ha en inhysning som gör att råttan kan stå på bakbenen hade inneburit mindre lidande. Vi måste se att hela djurets liv är viktigt, inte bara de specifika försöksprocedurerna och ny kunskap måste implementeras i praktiken: Då får vi ett bättre djurskydd för försöksdjuren.
Jenina Dahlberg, Sveriges Konsumenter.
Coop Sveriges hållbarhetsstrateg Sofia Strandberg, Sveriges Konsumenters Jenina Dahlberg och KRAV:s marknads- och regelutvecklare Paula Quintana Fernández diskuterade djurskyddsfrågor ur sina respektive verksamheters perspektiv. Djurskydd är viktigt för konsumenterna, slog alla tre fast. Men mycket arbete återstår.
– Vår kartläggning av köttet i lunchmaten visar att många tycker det är lättare att fråga i en butik var köttet kommer i från, än på en restaurang. Det kan handla om att det är en obekväm fråga att ställa men också att personalen i många fall i vår undersökning inte var särskilt tillmötesgående, sa Jenina Dahlberg.
Se hela punkten med handel-och konsumentföredragen här: Djurskyddskonferens del 1
Trolle Rhodin var med på scen via länk.
Konferensen avslutades med att cirkusdirektör Trolle Rhodin via länk från Malmö där han skulle uppträda med sin Cirkus Brazil Jack fick Djurskyddet Sveriges hedersomnämnande. Det går till en kommersiell aktör som gjort särskilda insatser för ett starkare djurskydd.
Djurskyddet Sveriges ordförande Linda Maria Vonstad gratulerade och läste upp motiveringen:
”I januari i år blev det äntligen förbjudet att ha elefanter och sjölejon på cirkusar i Sverige. Cirkus Brazil Jack med 120-åriga traditioner har dock valt att gå ännu längre och visat på ett modernare synsätt. Sedan 2018 är nämligen cirkusen helt djurfri. Istället satsar man på duktiga människor som luftakrobater, lindansare, clowner, musiker och showartister. Och som Trolle själv säger: Cirkus Brazil Jack står för cirkus som en konst och en kultur, inte en djuruppvisning.
Djurskyddet Sverige anser att djur inte hör hemma på cirkus alls. Långa transporter, små ytor att leva på samt krav att prestera i föreställningar är inget gott liv för djur och Cirkus Brazil Jack visar genom sin inställning att cirkustraditionen kan leva vidare och utvecklas utan att djur utnyttjas.
För detta vill vi uppmärksamma Trolle Rhodin och tilldela honom Djurskyddet Sveriges hedersomnämnande år 2019.”
En mycket glad cirkusdirektör tackade och sa att de allra flesta varit positivt inställda till detta djurfria steg, även om några inte gillat det.
– Men hela Djurskyddssverige glädjs i alla fall, sa Linda Maria Vonstad och tackade därefter för en bra konferens.
Dagens moderator Djurskyddet Sveriges generalsekreterare Åsa Hagelstedt avslutade:
– Tack alla modiga forskare som vågar säga vad ni tycker, ni som experter ger oss inom djurskyddsorganisationerna väldigt mycket. Tack!
Åsa Hagelstedt, Elin Weber, Rebecka
Westin och Albin Gräns.
Text Katarina Hörlin
Foto Sandra Rönnsved & Katarina Hörlin & Frida Ekman (Goldenretriever på lagboken).
Läs mer om naturligt beteende för råttor, frigående grisar, hemligt kött och djurfri cirkus!
Se naturligt beteende för råttor i filmen av Manuel Berdoy vid Oxford universitet Ratlife
Läs rapporten från Sveriges Konsumenter här: Det hemliga köttet i lunchmaten
Ta del av olika system för lösgående grisar här: Free Farrowing
Möt Trolle Rhodin i en tidigare intervju i Tidningen Djurskyddet här: Cirkus Brazil Jack slutar med djur
Vill du höra och se allt som sades under Djurskyddskonferensen 2019? Alla de fina föredragen finns här:
Del 1
Del 2
Del 3
