Regeringen föreslår att ett nytt brott – grovt djurplågeri – införs i den nya lagstiftningen om brott mot djur. Förslaget välkomnas av många. Men vad ska räknas in för att djurplågeriet ska bedömas som grovt? Nu varnar insatta personer för att viktiga omständigheter håller på att missas.
Brott mot djur – skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem. Så heter regeringens
proposition 2021/2022:18, som lämnades in till riksdagen i höstas. På 152 sidor beskrivs
de ändringar i brottsbalken och djurskyddslagen som föreslås träda i kraft i sommar. Men först ska riksdagen fatta beslut, något den enligt uppgift ska göra i början av februari.
Ändringarna rör både brott som direkt begåtts mot djur och sanktionssystemet för
överträdelser av djurskyddsregelverken. Den största förändringen är att regeringen
nu vill införa en helt ny brottskategori: grovt djurplågeri.
Straffbestämmelsen om djurplågeri finns i 16 kap. 13 § brottsbalken. Här står att den
som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller
vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, döms för djurplågeri
till böter eller fängelse i högst två år.
Kritik har länge riktats mot att straffen är för låga. Det längsta utdömda straffet
hittills för djurplågeri är 15 månaders fängelse. Det dömdes en ung man till år
2011 efter att han under flera veckor torterat och till slut dödat en valp genom
att kväva den i plastpåsar.
Åklagare Jakob Holmberg var den som fick straffet utdömt och han har i en tidigare
intervju med Tidningen Djurskyddet sagt att:
– Om gärningsmannen hade utsatt en människa för samma tortyr, som han utsatte hunden
för innan han mördade den, hade han dömts till livstids fängelse. Straffsatserna speglar i
viss mån vår syn på djur.
Eftersom maxstraff för djurplågeri är fängelse i två år påverkar det väldigt starkt hur
långa straff som faktiskt döms ut och hur långa straff som teoretiskt kan dömas ut. Jakob Holmberg önskade se en ny brottskategori, ”grovt djurplågeri”, som innefattar de allvarligare misshandelsfallen, ett slags djurens motsvarighet till grov misshandel, synnerligen grov misshandel, mord och dråp.
– Då hade vi kunnat få upp strafflängden till, enligt min mening, en mer rimlig nivå, som speglar en modern syn på djur och djurhållning, sa han i intervjun 2016.
Nu kan det snart bli verklighet. I skrivande stund är riksdagsdebatten och beslutet planerat att ske den 2 februari 2022.
Straffet för grovt djurplågeri föreslås vara fängelse i minst sex månader och högst fyra år.
– Mycket bra förslag att införa grovt djurplågeri som ett nytt brott! Vi har länge arbetat
för att höja straffen, säger Åsa Hagelstedt, generalsekreterare Djurskyddet
Sverige.
Många välkomnade förslaget att införa ett grovt djurplågeribrott i lagen visar remiss-
svaren. Dock var en del organisationer med anknytning till lantbruks- eller rennäring
negativa under remissrundorna.
”Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, Svenska Ägg, Svenska Fåravelsförbundet, Sveriges Grisföretagare och Sveriges Nötköttsproducenter anser att dagens straffskalor och gradindelning av brott mot djur framstår som relativt välfungerande och i enlighet med svensk rättspraxis och anser att det saknas skäl för en generellt skärpt syn på djurskyddsbrotten. Organisationerna anser i och för sig att det behövs en tydligare åtskillnad mellan påföljderna för olika överträdelser men ser inte något behov av att införa ytterligare en nivå i form av ett grovt djurplågeribrott”, står det i lagrådsremissen.
För att djurplågeriet ska bedömas som grovt ska någon av dessa tre omständigheter
uppfyllas:
Gärningen ha inneburit allvarligt lidande för djuret. Den ska ha begåtts i större omfattning,
och/eller varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.
Handlingarna kan vara direkta, som fysiskt våld, eller kan handla om underlåtenhet, att någon låtit bli, underlåtit, att ge djuret det den behöver. Det kan röra sig om foder, vatten eller veterinärvård.
”För att straffansvar i fråga om vanvård eller annan underlåtenhet ska aktualiseras krävs att gärningspersonen har en garantställning, det vill säga en skyldighet att agera, i förhållande till djuret, till exempel i egenskap av ägare eller skötare”, förklaras i propositionen.
Ett ytterligare krav är att djuret ska ha utsatts för otillbörligt lidande. Detta krav ”har ställts
eftersom handlingar som förorsakar djur lidande i viss mån måste tolereras med hänsyn till legitima intressen, som exempelvis vissa forskningsändamål. I övrigt är det utan betydelse på vilket sätt gärningspersonen har orsakat lidandet. Det är således tillräckligt för ansvar att ett lidande faktiskt har tillfogats djuret”, står det i propositionen, som även innehåller förslag på hur sanktionssystemen kan bli bättre.
Nytt är att djurskyddskontrollmyndigheterna i vissa fall ska få besluta om sanktionsavgifter.
”Mindre allvarliga överträdelser ska mötas av en snabb och kännbar reaktion direkt från kontrollmyndigheterna”, skriver regeringen, som vill se ett förtydligande av kontrollmyndigheternas skyldighet att anmäla överträdelser till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten.
– Det är viktigt att vi värnar om den höga djurskyddsnivån vi generellt sett har i Sverige. Vi har många kunniga och duktiga djurhållare i Sverige men i de fall som djurhållare inte lever upp till kraven i lagstiftningen behöver samhället gripa in med både snabba och effektiva sanktioner. Vi föreslår därför vissa ändringar för att vässa systemet och ytterligare stärka djurskyddet, sa dåvarande näringsminister Ibrahim Baylan, i samband med att propositionen lämnades till riksdagen.
Ingen ändring i straffskalan för normalgradsbrottet av djurplågeri föreslås i propositionen. För detta brott blir straffskalan fortsatt böter eller fängelse i högst två år. Riksdagen väntas besluta om ändringarna den 2 februari.
Helena Striwing är jurist med djurskydd som specialitet och har skrivit flera fackböcker om djurplågeri och lagstiftning. Hon har jämfört regeringens proposition med utredningens förslag som lagrådsremissen, vilken skickades till Lagrådet för granskning byggde på. En viktig omständighet har tagits bort. Av utredningens fyra grunder för vad som gör djurplågeriet grovt finns endast tre kvar. Omständigheten att djurplågeriet ”har begåtts i syfte att nå ekonomiska fördelar”, som ingick i lagrådsremissen, tagits bort i propositionen.
– Denna kvalifikationsgrund är särskilt relevant för missförhållanden där produktionsdjur utsätts för allvarlig vanvård, säger Helena Striwing och fortsätter:
– Utredningen var mycket utförlig om denna grund i betänkandet. All vanvård är inte hänförlig till denna grund, men vissa fall av allvarlig vanvård ter sig svårförståeliga om man saknar insikt om varför den uppstår och dessutom, som utredningen underströk, att den riskerar att förvärras över tid. Utredningen uttalade: ”Att handla på det sättet torde nämligen vara bland det mest otillbörliga sätten på vilka man kan utsätta djur för lidande. Det finns också en överhängande risk för att djur utsätts för långvarigt eller annars allvarligt lidande i dessa fall eftersom gärningsmannen kan göra större kostnadsbesparingar ju längre missförhållandena pågår eller ju mer han eller hon frångår en god djurhållning.” Om ett brott ska klassas som grovt djurplågeri avgörs av en sammanvägning av samtliga omständigheter. En enda kvalifikationsgrund avgör inte detta, men en kvalifikationsgrund som inte längre finns med väger inte särskilt tungt, konstaterar Helena Striwing.
Vilka konsekvenser kan det få?
– Om lagförslaget antas utan att denna grund finns med kan förutses att i fall med allvarlig vanvård av produktionsdjur kommer den omständigheten att kvalifikationsgrunden togs bort under lagstiftningsarbetet att användas som ett argument för att bakomliggande ekonomiska kalkyler som genererat vanvården är av mindre vikt med följd att de också kommer att nedtonas.
Vilka grova djurplågeribrott kan missas?
– Om dålig djurhållning och icke-efterföljd av djurskyddslagens bestämmelser får pågå någon tid kan det temporärt medföra kostnadsbesparingar samtidigt som kostnaderna för att göra förhållandena godtagbara, ge vård åt sjuka djur, laga havererade utgödslingssystem med mera, kan förutses att med råge överstiga det värde som möjligen kan restaureras genom åtgärderna. Djurhållare i den belägenheten inser att det kostar mer att följa djurskyddslagen än vad djurens värde betingar. För en tid sedan visade Uppdrag Granskning en rad missförhållanden bland djurhållare som var KRAV-certifierade. En del av dessa kan misstänkas höra till denna kategori.
– Andra fall som kan förutses gäller sådana produktionsdjur som betraktas som mindre ekonomiskt värdefulla, som kycklingar, höns, får och grisar, där den goda djurhållningen kan eftersättas under lång tid, sjuka och skadade djur undanhållas vård och inte ens avlivas utan i stället lämnas att självdö. Även nötkreatur kan drabbas och då löper ungdjur och tjurar en större risk än mjölkkor i allmänhet, så länge mjölken kan säljas till mjölkindustrin, säger Helena Striwing.
Finns möjlighet att ändra tillbaka till lagrådsremissens förslag igen?
– Absolut, det är riksdagen som är lagstiftare.
Vad anser du bör göras nu?
– De olika riksdagspartierna borde snabbt och effektivt särskilt uppmärksammas på vad som håller på att hända. Här gäller att mota Olle i grind, svarar Helena Striwing och fortsätter:
– Den borttagna kvalifikationsgrunden kritiserades bland annat för att den formulerats i termer av det subjektiva rekvisitet ”i syfte att nå ekonomiska fördelar”, vilket direkt implicerar avsikt, vilket vissa kritiker ansåg vara en avvikande modell. Detta bör inte hindra att den så välmotiverade kvalifikationsgrunden återinförs och då kunde man överväga att omformulera den i objektiva ordval som till exempel ”om gärningen inneburit betydande ekonomiska fördelar för gärningspersonen” som Hovrätten för Västra Sverige föreslog, föreslår Helena Striwing.
Text Katarina Hörlin
Foto Frida Ekman
Ta del av propositionen här: Brott mot djur – skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem Prop 2021/22:18
Ta del av utredningen här: Brott mot djur – skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem SOU 2020:7
Då blir djurplågeriet grovt, enligt utredningen
Regeringen har angett tre grunder för att djurplågeriet ska betraktas som grovt. Men utredningen SOU 2020:7 föreslog följande fyra.
Gärningen ska ha:
• inneburit allvarligt lidande för djuret eller djuren (det bör kunna
räcka med att det går att konstatera att det är fråga om ett
lidande som har lett till irreversibla skador, vilka har en omfattande
effekt på kroppen. Med det avses en inverkan på kroppen
som innebär fysiska förändringar eller är den dominerande faktorn
i djurets liv, att djuret inte kan tänka på något annat än smärtan
och att rädslan och lidandet påverkar allt i djurets liv, som begränsad
rörelsefrihet eller möjligheten att äta. Om lidandet har lett
till döden eller inte behöver inte vara en indikator på hur allvarligt
djurlidandet har varit: ett överlevande djur kan ha utsatts för ett
mer utdraget lidande som är mer allvarligt ur djurskyddssynpunkt
än om ett djur avlider snabbt till följd av samma lidande)
• begåtts i större omfattning (exempelvis en lantbrukare som underlåter
att utfodra sin djurbesättning eller en person som håller ett stort antal
katter på ett sätt som orsakar katterna lidande. Även om lidandet i sig
inte varit så pass allvarligt att det ensamt skulle kunna kvalificera brottet
som grovt, så är det faktum att det drabbat många djur avgörande)
• begåtts i syfte att nå ekonomiska fördelar (till exempel om en
djurhållare optimerar antalet djur för att få så mycket ekonomiskt
stöd som möjligt, alltså bidragsoptimerar, och djur utsätts för
svält i syfte att nå ekonomiska fördelar, då djurhållaren inte har
plats eller möjlighet att utfodra djuren)
• varit av särskilt hänsynslös eller farlig art (exempelvis uppsåtlig
våldsanvändning som haft tydliga inslag av tortyrliknande eller
annars allvarlig misshandel).
Källa: Betänkandet Brott mot djur – Skärpta straff och ett mer
effektivt sanktionssystem SOU 2020:7
Därför tog regeringen bort ekonomiska fördelar
Den omständigheten att ett djurplågeribrott begåtts i syfte att uppnå ekonomiska
fördelar bör inte ensamt ”kunna motivera att ett djurplågeribrott bedöms som grovt,
om handlingen eller underlåtenheten endast har orsakat ett mer begränsat lidande.
Denna kvalifikationsgrund skulle annars få ett alltför stort genomslag i förhållande
till straffbestämmelsens skyddsintresse. Med hänsyn till Lagrådets synpunkter anser
regeringen att den föreslagna kvalifikationsgrunden inte bör omfattas av lagförslaget.
Det utesluter förstås inte att en sådan omständighet ändå kan beaktas i bedömningen
av brottsrubricering eller påföljd” står det i propositionen.
Källa: Propositionen (2021/22:18)
Artiklarna ovan har tidigare publicerats i
pappersversionen av Tidningen Djurskyddet
nr 4, 2021.
