Måtten i djurskyddslagen har kommit till för att djuret ska kunna ligga ned utan att bli fastlåst, det måste kunna resa sig igen. Att mäta handlar också om rättssäkerhet för djurägaren. Det säger Karina Burlin, före detta länsveterinär som nu sitter i Djurskyddet Sveriges förbundsstyrelse.
Karina Burlin har med sina 30 år som länsveterinär lång erfarenhet av djurskyddskontroller. Idag är hon ledamot i Djurskyddet Sveriges förbundsstyrelse. Generellt tycker hon att djurskyddskontrollerna fungerar bra men ser att vissa förbättringar behövs. Bland annat behöver de bli mer likriktade i hela landet.
– Till exempel står det i lagen att djuren ska ha tillräckligt med strö. Tillräckligt är väldigt olika för olika bönder och olika kontrollanter. Alla ärenden behöver hanteras lika. Det saknas också resurser för att göra tillräckligt med kontroller.
Behövs kontrollerna?
– Ja, absolut, för djurens skull. Det ser man på de anmälningar som kommer in och på de missförhållanden som finns. Kontrollerna gör att djuren får ett bättre liv. Utan de skulle många misärer fortsatt med döda djur som följd.
Karina menar att djurskyddsinspektören är där som allmänhetens ögon.
– Allmänhetens insyn är viktig därför att vi har en demokratiskt skapad djurskyddslag och där har allmänheten krävt att djuren ska ha en viss standard och då har man också rätt att veta att detta följs.
Är kontrollerna för petiga?
– Djurskyddslagen anger miniminivån. Minimikravet för en hästbox är i stort sett att hästen ska kunna lägga sig på sidan och inte fastna, så pass tajt är det. Det handlar också om rättssäkerhet, att jag inte bara med ögonen ska bedöma om detta är tillräckligt med utrymme för ett djur. Då måste jag ju mäta för att göra det rättssäkert.
Ska man inte kunna vara flexibel med någon centimeter?
– Man ska inte kunna vara flexibel under lagens minimikrav. Som kontrollperson har du heller inte befogenheter att ge dispens från lagkraven.
Är det rimligt att en lantbrukare ska behöva bygga om en ladugård?
– Ja. Som exempel kan jag ta en norrländsk gård jag besökte. Där hade de förut haft fjällkor som väger 450 kilo och sedan skaffat större koraser som väger uppåt 700 kilo. När jag kom dit kunde korna nästan inte pressa sig ned i båsen. Lantbrukaren satte sig emot att de skulle behöva bygga om ladugården men jag sa att det behöver du inte, du kan skaffa mindre djur. Det handlar om boxens storlek i relation till djurens. Djuren måste få plats!
Men om man ser att djuren mår bra?
– Vi har alla olika ögon om vad som är bäst för djuren. Det är därför lagen bygger på forskning om djurens behov. Såhär ska djur ha det och skötas för att det inte ska bli problem, de kanske ser ut att må bra just nu men fortsätter djurhållningen är det bara en tidsfråga innan djuren mår dåligt. Och djurskyddslagen är förebyggande. Alltså djurens ska inte behöva vara sjuka, det räcker med att det finns en risk att
de ska bli det. Man kan inte vänta tills djuren dör.
Vad tycker du om en målsstyrd lag?
– Jag tror inte på det eftersom man måste ha sanktioner mot det som är fel. Jag är helt för att det kan finnas djuromsorgsprogram som är målstyrda men lagen ska sätta miniminivån. Till exempel om man hade en målstyrd lag i trafiken så skulle det kunna innebära att man får köra i vilken hastighet man vill bara alla kommer fram helskinnade. Det fungerar ju inte. Det är många djur som måste räddas här och nu och då måste det finnas en lag som man kan agera utifrån.
