Redan i regeringsförklaringen lovade statsminister Stefan Löfvén att djurskyddskontrollerna ska bli bättre. Under 2015 kommer också de ansvariga myndigheterna, länsstyrelserna och Jordbruksverket, att få mer resurser. Ett samordningsråd ska också skapas för att stödja myndigheternas i deras arbete med att förbättra djurskyddskontrollerna.
Behovet finns. Fallet i våras med en hästägare i Skåne, som fick djurförbud och inte kunde ha kvar sina 70 hästar, är ett tydligt exempel. Fallet är ett av Sveriges största, ändå är det typisk för ett djurskyddsärende. Det finns en missnöjd djurägare, en upprörd allmänhet och en utskälld länsstyrelse. Länsstyrelsen beskylls både för att ha agerat för snabbt och för långsamt. Djurvänner är kritiska till att mannen inte fått djurförbud långt tidigare. Hästägaren själv anser att djuren mått bra och inte farit illa.
Det är djurägaren som är ansvarig för tillsynen och att djuren mår bra, inte länsstyrelsen. Men bedömningen om ett djur mår bra eller inte skiljer sig beroende på vem som gör den. Då är det bra att det finns en lag som utgår från forskning om vad som faktiskt är bäst för djuren och att det sedan finns någon som kontrollerar att den följs. För det är tyvärr ingen tvekan om att djurskyddskyddskontrollerna behövs. Så gott som dagligen läser jag nyhetsrubriker om djur som far illa: Ensamma hästar, femtio katter i en enrummare, hundar som levt i sin egen avföring, kor som inte får komma ut. Bilden bekräftas av de djurskyddsinspektörer jag talat med. Utan kontrollerna skulle många fler djur fara illa och dö. Kontrollerna behöver bli fler och bättre. Bara hoppas att statsministerns löfte om förbättrade kontroller blir verklighet.
