Villkorlig dom och dagsböter är vad de allra flesta djurplågare kommer undan med. Trots att fängelse på upp till två år finns med i straffskalan. I de få fall någon döms till fängelse för djurplågeri handlar det nästan alltid om några månader, som i fallet med kaninen som brändes till döds.
Ett annat av de värsta kända fallen i Sverige är ponnyn Silver i Dalarna. Hon sargades svårt i underlivet av ett vasst föremål. Veterinären fann att de inre skadorna, på bland annat tarmväggen och levern, inte var behandlingsbara. Veterinären, som tvingades avliva Silver, konstaterade att ponnyn utsatts för svårt lidande och att hon uppvisat tecken på mycket kraftig smärta.
Ett solklart fall där gärningsmannen, som nekade till brott trots att hans DNA fanns i boxen, borde dömas till två års fängelse, tycker man. Men åklagaren Kristofer Magnusson yrkade på att mannen skulle dömas till sex månaders fängelse.
Efter rättegången, som jag bevakade för Dalarnas Tidningar, frågade jag åklagaren varför han inte yrkat på ett högre fängelsestraff. ”Generellt säger praxis att man ska ligga ganska lågt i straffskalan när det gäller djurplågeri”, blev svaret. En enig tingsrät
t dömde så mannen till sex månaders fängelse. Gärningsmannen överklagade domen till hovrätten som dock fastställde straffet.
Juristen Helena Striwing som följde rättegången är övertygad om att mannen fått ett högre fängelsestraff om bara åklagaren vågat bryta praxis.
Nu är det hög tid att skärpa straffen och sluta dalta med djurplågarna!
