När katten Kängan försvann en sensommardag 2016 trodde matte Monica Romero och husse Patrik Lidström att de aldrig skulle ses igen. Även om de sparat alla hans saker, kunde de inte ana att de skulle återförenas ett och ett halvt år senare drygt 30 mil hemifrån.
Det var en dag i augusti som Monica Romero och hennes sambo Patrik Lidström i Järfälla märkte att Kängans ögon hade börjat rinna. De beslutade sig för att ta katten till veterinären.
– Vi hade bara haft Kängan i nio månader. Han kom till oss från kattstallet i Vällingby efter att ha varit förvildad i nästan fem år. Vi misstänkte att han hade fått en ögoninflammation, förklarar Monica, som då inte visste att Kängan några timmar senare skulle försvinna ur deras liv.
– När vi kom fram med bilen till veterinären gick grinden till buren upp och Kängan sprang ut. Vi trodde aldrig vi skulle få se honom igen. Det var fruktansvärt!
Sena kvällar och nätter tillbringade Monica och Patrik med att leta efter sin älskade Kängan, men utan resultat.
– Vi var jättetrötta och ledsna. Vi jobbade på dagarna och letade på kvällarna. Vi anmälde det till polisen och satte ut fälla, men Kängan förblev borta. Vi har haft så mycket sorg. Kängan var inte bara en katt för oss utan en familjemedlem.
Men plötsligt ett och ett halvt år senare kom ett telefonsamtal från Djurskyddet i Eksjö. Ett samtal som skulle förändra allt.
– De sa att det hade kommit in en kvinna med en katt efter att kattens husse avlidit. När de kontrollerat chipet visade det sig att katten tillhörde oss: Det var Kängan! säger Monica Romero, som först trodde att någon skämtade med henne.
I januari i år åkte Monica och Patrik de dryga trettio milen till Eksjö för att hämta
hem sin älskade Kängan. Mötet på djurhemmet Spinnhuset blev känslosamt.
– Nu går jag bara och ler hela dagarna det finns inget som kan göra mig ledsen mer, säger Monica, som gladdes åt att se hur Kängan efter den händelserika hemresedagen blev allt mer trygg i sitt gamla hem.
– Vi har sparat alla hans saker. Vi har inte tagit bort någonting under tiden han varit borta. När vi kom hem gick han först och gömde sig, men kom fram efter bara några minuter och började utforska lägenheten. Den första natten sov han på ett skåp, men redan andra natten sov han i sängen hos oss.
Har ni någon aning om hur han hamnat i Eksjö?
– Nej. Det är en gåta. Men vi vet att mannen som tog hand om honom har Stockholmsanknytning på något sätt.
Kommer Kängan att få vara innekatt nu?
– Det får han bestämma själv, säger matte.
Text: Christer Persson.
Foto: Djurskyddet Eksjö.
