En karps gälar rör sig rytmiskt på den smältande isen hos grossistfirman. Den filmades av en inspektör från Livsmedelsverket och filmen är ett av åklagarens starkaste bevis i den banbrytande rättegången om djurplågeri mot karpfisk.
Klockan 13.30 startade i går en unik huvudförhandling i Malmö tingsrätt. I fokus stod karpfisken vars gälar rytmiskt rörde sig på en film. Den hade tillsammans med flera andra karpar förpackade i frigolitlådor med is anlänt till grossistfirman i Skåne måndagen den 7 april i fjol. Dagen därpå upptäckte en inspektör från Livsmedelsverket, som var på plats för att göra en planerad kontroll av bland annat fiskarnas temperatur i kylrummet, att isen smält och att det låg levande fiskar i tre eller fyra lådor, enligt hans vittnesmål.
Karparna hade kommit levande från en uppfödning i Tjeckien till en leverantör på västkusten, där de enligt den åtalade skulle avlivas. Därifrån kördes de sedan i lådor omgivna av is till den skånska grossistfirman, som i sin tur säljer fiskarna vidare till olika restauranger. Just karp utgör bara en liten del av de fiskar firman köper in och den åtalade berättade att han bara vid ett fåtal tillfällen de senaste åren har köpt in karp från just denna leverantör.
Inspektören filmade den karp som låg överst och skickade filmen till Länsstyrelsen i Skåne. En handläggare kontaktade den ansvarige för grossistfirman och efter samtalet gjordes en åtalsanmälan för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen. Kammaråklagare Fredrika Svensson väckte åtal och i går samlades parterna i Malmö tingsrätt.
På filmen som spelades upp inne i sal 12 inför ordföranden, tre nämndemän och protokollföraren syntes hur gälarna rytmiskt rörde sig upp och ner på karpen som låg på den smälta isen. Filmen pågick i mindre än en minut, men inspektören berättade att han var på plats i 1,5 timme och under hela denna tid fortsatte gälrörelserna, både hos den filmade karpen och andra.
Den åtalade, som är ytterst ansvarig för grossistfirman var inte på plats under denna inspektion, berättade inspektören, däremot hade han varit det vid en tidigare inspektion då det också funnits levande karpar på smältande is, enligt inspektören, som efter inspektionen den 8 april skickade en anmälan till Länsstyrelsen i Skåne med filmen bifogad.
Länsstyrelsens handläggare ringde upp den åtalade. Under detta telefonsamtal, vittnade handläggaren, hade den åtalade berättat att han även vid tidigare tillfällen regelbundet tagit emot levande karpar från denna leverantör och att han sagt att fiskarna fick självdö på isen. Eftersom det inte är en acceptabel avlivningsmetod enligt djurskyddslagen åtalsanmälde Länsstyrelsen honom.
Ett missförstånd, hävdade försvaret under rättegången: Den åtalade hade inte alls sagt att fiskarna självdog utan endast berättat att levande karpar fraktats från en uppfödning i Tjeckien till leverantören på västkusten och att de där såvitt den åtalade visste hade avlivats innan de kom till den åtalades firma. I avtalet med leverantören stod visserligen inte uttryckligen att fiskarna skulle levereras avlivade, men eftersom det är branschpraxis och den skånska grossistfirman varken har bassäng eller slakteri var det självklart att karparna skulle vara avlivade vid ankomst. Grossistens ansvar var att se till att lådorna var hela, att fiskarna var täckta av is och höll rätt temperatur. Inte att kontrollera om de levde, förklarade försvaret. Det förutsatte den åtalade att de inte gjorde.
Den åtalade hade även en helt annan version om vad som hände under Livsmedelsverkets inspektion då karpen filmades: Han hade varit med. En karp, eller möjligen två, hade han själv sett vars gälar rörde sig. Enligt den åtalade hämtade hans personal direkt mer is för att täcka över fisken, men hann inte komma tillbaka med isen innan gälarna slutade röra sig. Uppskattningsvis rörde gälarna sig i cirka fyrtio sekunder, enligt den åtalade, vars bedömning var att fisken inte levde, utan de rytmiska gälrörelserna var muskelryckningar som kan uppstå på en död fisk.
I sitt avslutningsanförande frågade försvarsadvokaten vad mer hennes klient skulle kunnat göra? Han har gjort vad han kunnat, konstaterade hon och påpekade att hans firma tar emot tonvis av fisk. Skulle han öppna varje låda och kontrollera varje firre, undrade hon retoriskt och betonade att karparna inte levde, utan gälrörelserna som syns på filmen är nervreflexer och drog en parallell till det ”post mortem-tillstånd” som hönor vars huvud huggs av kan hamna i, där kroppen en kort tid efter att huvudet avlägsnats kan fortsätta röra sig.
Om rätten trots dessa argument skulle anse att ett fel föreligger har det i så fall begåtts av leverantören på västkusten som inte levererat avlivade fiskar, påpekade försvaret.
Kammaråklagare Fredrika Svensson anser att fiskgrossisten, genom att han visste vad som pågick och inte gjort något för att stoppa det, utsatt karparna ”för otillbörligt och onödigt lidande”.
I första hand gäller åtalet djurplågeri och i andra hand brott mot djurskyddslagen. I sitt slutanförande betonade åklagaren att den åtalade begått gärningen med uppsåt eller av grov oaktsamhet. Karparna har utsatts för onödigt lidande då de hållits utanför vatten i frigolitlådor i ett kylrum efter att de transporterats lång väg från Tjeckien till Göteborg och därefter till Skåne, ”vilket sannolikt inneburit ett stort stresspåslag för djuren som långsamt kvävs ihjäl i luft”. Förutom vittnesmålen från Länsstyrelsens handläggare, Livsmedelsverkets inspektör och dennes film, stöttade hon även åtalet på fiskforskaren Albin Gräns utlåtande (se delar av det nedan) om hur fiskar ska avlivas.
Djurskyddet Sveriges sakkunniga Emma Brunberg välkomnar att fallet nu prövats i tingsrätten.
– I dag utsätter vi fiskar för sånt vi aldrig skulle utsatt andra djur för, utan att någon ens lyfter ett ögonbryn. Just därför är det så viktigt att det här har gått till åtal, det måste bli tydligt att djurplågeri är oacceptabelt, oavsett art. Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan hur människor hade reagerat om det hade varit till exempel en hund hittades i en liknande situation, lämnad att självdö?
Dom faller den 18 maj.
Text Katarina Hörlin
Foto Frysbild från Livsmedelsverkets inspektörs film ur förundersökningen.
Detta rör målet
Djurplågeri: Fiskar har utsatts för otillbörligt och onödigt lidande genom att djuren hållits på ett otillbörligt sätt och genom att underlåta att avliva djur som påträffats levande vid leverans. Gärningen har begåtts med uppsåt eller grov oaktsamhet, hävdar åklagaren. Den åtalade nekar.
Lagrum: 16 kap 13 § 1 st brottsbalken
Brott mot djurskyddslagen: När djur förs till slakt eller när de slaktas ska de skonas från onödigt lidande och obehag. Ett djur som slaktas eller i annat fall avlivas genom avblodning ska vara bedövat. Innan djuret är dött får inte några andra åtgärder vidtas. Straffet för brott mot denna lag ska vara böter eller fängelse i max 2 år. Den åtalade nekar.
Lagrum: 5 kap. 1 § och 10 kap. 1 § djurskyddslagen (2018:1192)
Företagsbot: En företagsbot om 10 000 kronor yrkas på grund av att brotten ovan är begångna i utövningen av bolagets näringsverksamhet. ”Bolaget har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Brottet har begåtts av en person som haft ett särskilt ansvar för tillsyn eller kontroll i verksamheten.” Den ansvarige för företaget nekar.
Lagrum: 36 kap 23 § brottsbalken
Fiskforskaren:
Varken nedkylning eller luftexponering bör klassas som bedövning
Åklagaren har begärt in utlåtande från Sveriges främste fiskforskare, zoofysiologen Albin Gräns, vid SLU, kring avlivningsmetoder för fisk i allmänhet och karp i synnerhet.
Han skriver bland annat:
”Min personliga tolkning är att den beskrivna metoden – där karpar först läggs på is och därefter flyttas till en kyl eller frys där de dör, utan att avblodas eller använda någon bedövning – inte uppfyller de krav som anges i punkt 1 ovan. (Alltså att: ”Enligt djurskyddslagen ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. När det gäller skydd vid slakt av vattenbrukets fisk gäller 13 och 14 §§ djurskyddslagen. Den anger att `när djur förs till slakt och när de slaktas ska de skyddas från onödigt obehag och lidande´.
Detsamma gäller när djur avlivas i andra fall. Vidare står det att `Ett djur som slaktas eller i annat fall avlivas genom avblodning ska vara bedövat. Innan djuret är dött får inte några andra åtgärder vidtas.´)
Varken nedkylning eller luftexponering bör klassas som bedövningsmetoder, eftersom dessa processer är långsamma och leder till aversiva beteenden (Rahmanifarah et al., 2011) samt kraftigt förhöjda stressnivåer (Varga et al., 2014) hos karp.
Vidare tolkar jag lagstiftningen som att fisken vid slakt alltid ska avblodas (och därmed vara bedövad), vilket inte är fallet i den beskrivna metoden. Slutligen kan jag inte heller se att metoden följer reglerna för hantering av fisk, som säger att levande fisk inte får läggas på is eller i isbad.”
Om varför det inte är tillåtet att lägga levande fisk på is eller i isbad, enligt SJVFS 2019:6 gällande uppfödning av fisk 3 kap 16 §, skriver Albin Gräns:
”I många andra länder är nedkylning m.h.a is eller isbad en vanlig metod för att lugna, ’bedöva’ eller avliva fisk (Robb & Kestin, 2002). Metodens utbredning kan delvis förklaras av att den gör fiskarna lättare att hantera och att den positivt påverkar köttkvaliteten. Fiskar behöver dock inte kylas levande för att bibehålla kvaliteten; det verkar vara lika effektivt att kyla dem snabbt efter avlivning.
Att beskriva de generella effekterna av nedkylning på karp är svårt eftersom den temperatur fisken fötts upp i är avgörande för hur den påverkas av en sänkt kroppstemperatur vid nedkylning. Fiskar kan uppfatta mycket små temperaturvariationer, och det verkar vara temperaturskillnaden som avgör graden av stressrespons.
Det finns inga vetenskapliga studier som visar om karpar bedövas (d.v.s. förlorar medvetandet) när de läggs på is eller i isbad, eller hur lång tid det i så fall tar. Det är välkänt att en sänkt kroppstemperatur resulterar i förlust av både synliga tecken på medvetande och flyktbeteende hos fisk, medan den fysiologiska responsen tyder på att de fortfarande upplever situationen som obehaglig (Robb & Kestin, 2002).
Många fysiologiska processer påverkas av kroppstemperaturen, och en sänkt kroppstemperatur kan sänka hastigheten för frisättning av stresshormoner i blodet. Detta kan leda till att mätbara tecken på stress försvagas, även om fiskens upplevelse av situationen är oförändrad. Jämförelser av stressnivåer vid olika temperaturer är därför svåra att göra.”
Åklagaren om åtalet om djurplågeri av karp
Trots att lagstiftningen om djurskydd och djurplågeri i grunden är bra får få fall en rättslig prövning. Många inom djurskyddsrörelsen efterlyser engagerade åklagare som ser brott mot djur som viktiga och kan ta fram bevis som håller i en rättegång.
Vad skulle du, kammaråklagare Fredrika Svensson, säga är det avgörande – oavsett vad domen blir – för att du lyckats få detta fiskskyddsmål att prövas i tingsrätten?
– Det som legat till grunden för min bedömning om att väcka åtal är att vi hade en utredning från SLU som enligt mig visar på att karp i den här situationer upplever ett lidande, att händelsen upptäckts av en oberoende kontrollant, att det finns film på karpens gälrörelse och att det finns uppgifter som tyder på att tilltalad sedan tidigare vetat om att de fått levande fisk levererat och att inga åtgärder vidtagits med anledning av detta. Tilltalad förnekar däremot att han haft något vetskap om att fiskar tidigare levererats levande och det är tingsrätten som prövar vad som är visat.
Vad skiljer djurplågerimål mot fiskar från andra mål som rör djurplågeri och djurskydd?
– Om det är något som skiljer sig åt är det, enligt min personliga bedömning, att situationer med lidande fiskar är svårare att upptäcka. Många djurplågerimål uppdagas genom att en veterinär anmäler eller att grannar uttrycker en oro till polis eller länsstyrelsen, med fiskar är det svårare, svarar Fredrika Svensson.
