Någon försöker döda eller skada Malmös hundar. Vid minst 13 tillfällen har bullar, kycklingklubbor och köttbitar preparerade med glasskärvor eller spikar lagts ut i parker, vid rastgårdar och på trottoarer i olika delar av staden.
– Den som ägnar sig åt detta är inte nödvändigtvis någon som hatar hundar eller andra djur. Däremot är det en person som får en kick av maktkänslan det ger att ha kontrollen och av att människor är oroliga. Personen följer noga med i rapporteringen och njuter av att ha situationen i sin hand, säger psykologiprofessor Pär-Anders Granhag.
Sedan sent i höstas och fram till början av februari i år har polisen i Malmö fått in sammanlagt 13 anmälningar från personer som hittat mat preparerad med spikar eller glasbitar, uppenbart utlagd så att hundar ska hitta den.
– Det började med kycklingklubbor, men sedan handlar flertalet anmälningar främst om bullar med glas. Bullarna är av allt att döma hembakade och innehåller glasskärvor, säger Calle Persson, presstalesperson på Polisen region Syd.
på Hantverkargatan i Malmö.
Han beskriver utredningsläget som svårt. Att obemärkt släppa ifrån sig några preparerade bullar längs en stig i parken eller vid en hundrastgård är ett ögonblicks verk.
– I princip krävs det ett ögonvittne som kan tillkalla polis eller ett utpekande, det vill säga att någon vet vem det är som gör detta.
Pär-Anders Granhag, professor i psykologi vid Göteborgs Universitet, beskriver beteendet som ”toppen på ett isberg”.
– Den som agerar så här har nästan alltid underliggande personlighetsstörningar. Att planera och utföra attackerna kan vara ett sätt att reducera ångest och att tillfredsställa ett väldigt snedvridet belöningssystem. Det blir lönlöst att söka efter motiv i traditionell mening, utan den här typen av gärningar utförs av personer som mår väldigt dåligt även på andra sätt och de förmår kanske inte heller i alla lägen själva bestämma över sina handlingar. När sådana här gärningspersoner åker fast är det inte ovanligt att de är kända av psykiatrin sedan tidigare.
Brottet är inte som man skulle kunna tro djurplågeri, utan rubriceras i stället som ”förgöring”. Förgöring är ett allmänfarligt brott och kan ge böter eller två års fängelse, eller upp till sex års fängelse om det bedöms som grovt.
I Malmö är de flesta utredningar nedlagda. Men Calle Persson betonar att det bara är tills vidare:
– Skulle vi hitta en gärningsperson så öppnar vi såklart utredningarna igen och kommer att försöka knyta personen till så många av fallen som möjligt.
Än så länge har ingen hund i Malmö kommit till skada. Bullarna och den andra preparerade maten har hittats av antingen hundägare eller andra privatpersoner innan någon hund hunnit sätta i sig de potentiellt livsfarliga godbitarna.
För livsfarligt kan det vara. Det bekräftar Camilla Warnholtz, legitimerad veterinär på Evidensia Djursjukhuset i Malmö:
– Har hunden svalt något vasst vill man inte framkalla kräkning, vilket annars är väldigt effektivt om det rör sig om en förgiftning som inte är frätande. Det vassa föremålet kan skada matstrupen, som är väldigt känslig och svår att rätta till. Risken för allvarliga komplikationer är stor. Skär föremålet hål på tarmen är den enklare att sy ihop eller att ta bort en bit. Men det kan bli nog så allvarligt ändå – kommer hunden inte till behandling i tid kan den få bukhinneinflammation.
Att få in hundar som medvetet utsatts för attentat genom vassa föremål eller förgiftning är mycket sällsynt, framhåller Camilla Warnholtz.
– Oron för att det ska hända är obefogat stor i förhållande till antalet fall vi veterinärer ser. Kräkningar och diarré är ju jättevanligt hos hundar, men ägarens första tanke verkar numera ofta vara att någon har förgiftat hunden. Det är hemskt att det har blivit så.
Men hundar sätter ju i sig allt möjligt skräp ändå, som är farligt för dem. Valet av behandling och utsikterna att den lyckas beror helt på vad det rör sig om och hur snabbt hunden kommer till veterinär.
– Allting handlar om vad hunden fått i sig, hur stort eller hur vasst det är, hur stor hunden är med mera, så det är svårt att säga något allmängiltigt. Vi bedömer om det behövs operation eller om föremålet kan komma ut naturligt. I de senare fallen ger vi sparris, billig trådig sparris, som lindar in föremålet. Det är ett tips till hundägare: Ha alltid ett par burkar sparris hemma, säger Camilla Warnholtz.
Att katter sväljer vassa föremål eller mat som innehåller sådana är mer ovanligt. Katter är mer kräsna med vad de äter – men liksom hundar kan de förledas att äta eller slicka i sig glykol. Det är det allra värsta scenariot.
– Glykol smakar sött och gott för både katter och hundar och har ingen avskräckande lukt. Glykolförgiftning är ibland väldigt svår att diagnosticera och tyvärr är dödligheten hög, eftersom det räcker med så små doser.
För hundar ligger den dödliga dosen glykol på fem milliliter per kilo kroppsvikt. Katter är ännu känsligare – här räcker det med en och en halv milliliter.
– Djur som förgiftats av glykol verkar ”fulla”, de vinglar och kräks. Då går det fortfarande att hjälpa dem. Det luriga är att får man inte behandling då, så kommer en andra fas när de verkar vara på bättringsvägen. Men efter det, på andra eller tredje dygnet, kommer de svåra och kraftiga njurskadorna och då finns det tyvärr inte mycket att göra, säger Camilla Warnholtz.
I Malmö fortsätter polisen att arbeta med de utredningar som fortfarande är öppna. I något eller ett par fall har man kunnat snäva in tidsfönstret för när de glaspreparerade bullarna läggs ut. Det har skett genom att hundägare som gått samma runda två gånger i rad kunnat konstatera att det inte fanns några bullar klockan elva på kvällen men att de sedan låg där före klockan sju nästa morgon. Men längre än så har man inte kommit. Presstalesperson Calle Persson:
– Det här är som sagt mycket svårspanat, men eftersom anmälningarna har fortsatt att komma in så fortsätter vi att jobba. Alla poliser i yttre tjänst är medvetna om problemet och vi har ju själva många hundförare som är ute med sina hundar både i tjänsten och privat och de håller givetvis ögonen extra öppna. Dessutom är kännedomen och uppmärksamheten bland allmänheten god kring det här ärendet.
Text Jörgen Olsson
Foto Susanna Nilsson, Alexandra Alvlilja, Sarah Bernshed och privat.
