I dag föll domen i Malmö tingsrätt i den unika fiskrättegången där en grossist åtalats för djurplågeri efter att levande karpfiskar filmats på smältande is. Grossisten frias.
Trots en film som visade tydliga gälrörelser hos den karp som låg överst på den smältande isen och vittnesmål från både en Livsmedelsinspektör och en handläggare på länsstyrelsen om att levande karpar fått självdö på isblock hos grossisten friade i dag Malmö tingsrätt den åtalade.
Till Tidningen Djurskyddet säger åklagaren Fredrika Svensson att hon nu ska fundera på om hon ska överklaga domen eller ej.
Under rättegången framkom två diametralt skilda bilder. Enligt Livsmedelsinspektören och handläggaren på länsstyrelsen var den åtalade medveten om att fiskarna levde men lät dem självdö.
Den åtalade nekade.
Tingsrätten konstaterar i sin bedömning att:
”Fiskarna transporterades från Göteborg och låg på is tills de dog. Förfarandet som helhet måste, utifrån bland annat det som anges i utlåtandet från Sveriges Lantbruksuniversitet, anses ha inneburit visst lidande för fisken. Den fisk som levde transporterades på is och dog genom att ligga kvar där.
Av det som framgår av åklagarens bevisning i form av utlåtande från Sveriges Lantbruksuniversitet och de regler och föreskrifter som gäller på området avseende slakt och avlivning är detta inte en acceptabel metod och det kan ifrågasättas om det är det som definitionsmässigt är att anse som avlivning.”
Men frågan är, fortsätter tingsrätten, om den åtalade och dennes firma kan göras ansvariga för detta.
”Det måste i det här avseendet beaktas att det har rört sig om inköp av död fisk som har packats och transporterats på det sätt som, såvitt är känt i målet, är godtagbart för sådan fisk samt att firman och den åtalade inte har haft någon del i processen som gjorde att levande fisk hamnade i lådorna med is”.
”Företaget bedriver inte slakteri utan handel med död fisk. Det är ostridigt, eller i vart fall inte ifrågasatt eller motbevisat, att firman beställde död fisk och att verksamheten går ut på att packa om och sälja sådan fisk vidare till restauranger ( – – – ).
Verksamheten som sådan innefattar inte hantering av levande fisk och inte heller avlivning. Som den åtalade har uppgett under sitt förhör har verksamheten exempelvis inte haft bassänger och inte heller tagit emot fiskar i tankar.
Företaget har inte heller haft utrustning eller rutiner för avlivning och slakt, eftersom företaget inte bedriver sådan verksamhet”.
Tingsrätten går helt på den åtalades uppgifter om att denne inte tidigare vetat om att det hade levererats levande fisk, något som de båda vittnena under rättegången vittnade om att den åtalade känt till.
Tingsrätten anser att det inte är rimligt att kräva den åtalade eller dennes företag ”skulle ha kunnat hantera eller hålla levande fisk på ett korrekt sätt och eller att det skulle ha funnits beredskap för omedelbar slakt eller avlivning”.
I domen lyfts också fram att det ska beaktas att företaget, enligt den åtalades uppgifter, ”upphörde att beställa från företaget som hade levererat lasten”.
Den åtalade ”har således inte med uppsåt, av grov oaktsamhet eller av oaktsamhet agerat på ett otillbörligt sätt. Åtalet ska därför ogillas när det avser såväl påståendet som avser djurplågeri som påståendet om brott mot djurskyddslagen. Även talan om företagsbot ska ogillas.” slår tingsrätten fast.
Text Katarina Hörlin
Foto Montage bild från polisens förundersökning
