Kritik mot tyglade hästkrafter

trav utrustning på

Dela artikeln:


Metallstång i mungiporna och remmar från stången som drar den in i munnen. Det är det vanligaste sättet att styra en häst dit man vill. Men hur mår hästen?

Det finns en stor mängd utrustning till hjälp för att kunna behärska hästens krafter. Det vanligaste är att använda sig av remmar runt huvudet och ett bett i munnen. Det finns också flera bettlösa alternativ där remmarna trycker över nosryggen eller går korsvis under hästens huvud och på så sätt styr.  Gemensamt för dem är att de alla kan ge hästen skador om man inte varierar utrustningen och anpassar den till hästindividen. Det säger Torbjörn Lundström, som är leg tandläkare och en av forskarna bakom en internationellt uppmärksammad studie gjord på SLU 2008. Den visade att skador och sår i munnen på hästar som hade utrustning på var dubbelt så vanligt som på de hästar som inte hade någon. Såren hästarna hade i munnen var också större än för hästarna utan utrustning.  Undersökningen gjordes på ridhästar. Senare har samma studie gjorts på travhästar och man fick då ett liknande resultat. 
– Skador från utrustning är kanske det största hälsoproblemet för hästens munhåla om man ser till mängd. Många känner inte till att hästen har skador av utrustningen och det är inte så lätt att titta en häst i munnen, säger Torbjörn Lundström.

Ändå är det väldigt enkla åtgärder som behövs för att förebygga och få såren som redan finns att läka.
-Grunden till skadorna är att det blir för stor belastning på för liten yta under för lång tid.  Alltså måste man variera utrustning, var den sitter och minimera tiden den används. Det är som om någon går med för stora skor och får skavsår, då kanske man får pröva med mindre skor ett tag, säger han.

Torbjörn Lundström genomförde under sju år en undersökning med 44 hästar som alla fick en individuell plan hur deras utrustning skulle passas till. Till exempel kunde det innebära variation vilken sorts bett hästen hade, tränsets utformning och längden på tömmar. I övrigt var förutsättningarna lika för hästarna som alla reds under försöket.
-Resultatet visade att det totala behovet av behandling hos dessa hästar gick ned från 92 procent till 14 procent!, säger Torbjörn Lundström.
Det visar, menar han, att man inte bara ska titta på hästen om man har problem. Man måste också titta på hur man använder hästen.
– Man skyller till exempel ofta skador i munnen på att hästen har bettfel som överbett. Men hästen skulle aldrig haft det problemet om det inte var för utrustningen. Man måste istället ställa in utrustningen så att det passar hästens överbettet, säger han.

Men det finns en ovilja att förändra säger Torbjörn Lundström.
– Ibland också en attityd att man helt enkelt får ta att hästen får lite skador i munnen. Alla intresseorganisationer för häst går ut med att utrustningen inte får ge hästen skador. Ändå försvaras bett som alldeles uppenbart ger skador, säger han.

Torbjörn Lundström poängterar att han inte har några synpunkter på hur man tränar hästar på bästa sätt.
-Jag ger bara råd för att hästarna ska må bättre. Jag önskar en dialog om att det faktiskt är ett problem och hur man kan hitta lösningar. Om man åstadkommer skador så måste man agera och göra något åt det. Vissa tränare inom ridsporten har påtagligt svårt att förstå kritiken, säger han.

Även om de inte är många så är de förebilder menar Torbjörn och det gör det svårare att sprida kunskap om problemet.
-Vi vill att man ska ta hänsyn till hästens fysiska förutsättningar. Att få hästanvändare att inse det onaturliga för hästen att belasta tuggsystemet med betsel, säger han.

Elsa Frizell

Redaktör för Tidningen Djurskyddet.
Det här inlägget publicerades i Lantbrukets djur/häst/. Bokmärk permalänken.