Om kossan själv får välja

TEMA BETE: Då betar hon i timtals, har bra utsikt, en skön liggplats och hänger med sina bästa kompisar. Vi pratade med Jenny Loberg lektor vid Sveriges lantbruksuniversitet som forskat på kornas beteende.

Rent biologiskt är en ko utvecklad för att beta under det att de sakta rör sig, berättar Jenny Loberg. Kon vill leva i flockar och de skapar ofta nära band med vissa individer. I flocken finns ett rangsystem där ranglåga kor vill undvika ranghöga. Maten idisslar de under lång tid och då vill de ligga på en skön plats, gärna med uppsikt över markerna.

När kon går på bete har de större möjligheter att tillgodose sina behov jämfört med vistelsen i en ladugård, även om kon går i lössdrift.
– I lösdriften kan kon röra sig kontinuerligt men det är inte samma rörelsefrihet som på betet. I många stallar har korna ett halt underlag vilket gör att de rör sig väldigt försiktigt. Jag gjorde en studie på rastning av uppbundna kor på vintern. Den visade att det fanns ett uppdämt behov för kor att röra sig om det inte hade varit ute, och ju mer tid det gick mellan det att de fick komma ut, ju större var behovet.

Ett problem i lösdriften är att ranglåga kor kan få svårt att undvika ranghöga menar Jenny Loberg.
– På betet har kon större frihet att välja den sociala kontexten, vilket jag tror är positivt. En lösdrift är uppbyggd med gångar och det kan vara svårt att hitta varandra i detta system. Framförallt har kon lättare att undvika individer som hon inte vill vara nära och det är en viktig aspekt. I ett stall när en lågrankad ko möter en högrankad, då har hon ingenstans att ta vägen.

Att hitta en bra liggplats för kon är ett annat problem i lösdriftsstallet.
– Om en ranghög ko ligger på en plats och det är en båsplats bredvid, då är den inte ledig för en ranglåg ko. Hade den varit på ett bete hade den kunnat lagt sig en bit därifrån men nu kan det bli så att den ranglåga kon blir stående istället, säger Jenny.

Aveln, med målet att få kor som ger mycket mjölk, har lett till att kossan måste äta och idissla mer.
– Kor har en enorm ämnesomsättning. För att kunna producera den här mjölken krävs väldigt mycket av henne rent fysiskt. Eftersom all mat idisslas är en mjuk och bekväm liggplats prioriterad för henne. Så när hon istället blir stående får den kon en obehagskänsla och det skapar lägre välfärd.

Kons höga ämnesomsättning är också orsaken till att de ibland väljer att gå in ifall betet inte ger dem tillräckligt med mat ute.
– Äter de inte tillräckligt kommer de i en fysiologisk obalans och mår väldigt dåligt.
Kor är nyfikna säger Jenny Loberg. Ger man dem tillgång till nya områden så utforskar dem det. Samtidigt är de vanedjur.
– Om de är vana att ligga på spaltgolv så kan det bli så att de väljer det framför en madrass för att de är vana med det, fastän det är mer obehagligt för dem.

TEXT: Elsa Frizell