Tufft trav för Elektra

trav elektra på banan

Dela artikeln:


Regnet strilar genom strålkastarljuset. Hovarna smattrar i leran. Musklerna blänker och ångar. Idag tävlar treåriga stoet Elekta Sund på Solvalla. 2100 meter ska hon springa. Det snabbaste hon kan.

Ikväll är det kval till Sveriges största treåringslopp. De tolv bästa ska få tävla om en miljon nästa söndag. Elektra Sund är en av 133 hästar som tränas i Stig H Johansson stall och det är där jag träffar henne och hästskötaren Carina Söderlund. Det är eftermiddag, i stallet doftar det rengöringsmedel och svagt av hö och gödsel. Från boxarna hörs ett dovt tuggande från hästarna. Carina småpratar med dem medan hon gör klart det sista innan transporten kommer.
-Idag har Elektra promenerat en stund i skogen, sedan fick hon en dusch med schamponering och nya skor. Nu ska hon bara ta det lugnt i boxen tills vi ska åka, säger Carina.

Veckan inför tävling har sett ut som vanligt.
-Hästar vill ha rutiner, de är vanedjur. På förmiddagen får hon träning och får gå i hagen en stund. Två gånger per vecka är det hård träning, resten lugnare motionsträning. Klockan tolv går hon alltid in och äter lunch och på eftermiddagarna är hon inne och blir ompysslad.

Elektra sticker ut sitt nötfärgade muskulösa huvud ur boxen. Stå inte för nära varnar Carina och ler, hon kan nypas. Hingsten Stormysky ska också med till Solvalla idag, han och Elektra får duschade hovar. Sedan sätter Carina transportbandage, flätar luggen, sprayar på skinnet med glansspray och borstar manen.
-Jag tror att hon vet att hon ska tävla, att idag är det dags, säger hon och tillägger att hon vill att de ska se extra välskötta och piffade ut en tävlingsdag.

Björn stiger in i stallet. Han är en av de 90 som äger en del av Elektra Sund och han vill se henne innan start.
-Det är spännande att äga häst. Jag är delägare i tre hästar. En av dem blir säkert bra, säger han. Fast det är inte för pengarna han har häst intygar han. Det är för spänningen.

Den stora hästtransporten kör upp framför stallet. En ung häst som ska till Solvalla för kastrering på ATG kliniken vill inte gå på. Urban Blomquist som sköter transporterna tar en lina och föser på bakifrån samtidigt som hästen dras i grimman fram. En tredje man drar hästen i svansen. Hästen böjer bakbenen och spjärnar. Carina repar lite gräs och lockar, då går det.
-Den är så ung den här hästen, de blir snabbt vana. Oftast går de bara på transporten. Förr var det mycket mer dumma hästar. Nu har aveln gjort hästarna trevliga och folk behöver inte bli rädda och arga, säger Urban.

Carina leder på Elektra som snabbt går upp på sin plats.  Vi kör in på Solvalla och hästarna leds in i Stig H Johanssons eget stall. Elektra ställs i en box och får vatten. Hon är lugn men bland skötarna märks en annan intensitet. Det är dags att sätta på utrustningen inför dagens första uppvärmning. Elektra får på sig benskydd, selen och sulkyn spänns på. Huvudlaget, det vill säga remmarna runt huvudet och bettet fästs. Carina tar tag i tungan, pressar ned den och fäster ett så kallat tungband.
-Hästarna måste ha det annars kan de lägga tungan över bettet och då går de inte att styra, säger hon.

Från huvudet och till selen fästs en checkrem som gör att Elektra inte kan böja ned huvudet.
-Om hon böjer ned huvudet kan hon få svårt att andas förklarar Carina.

Svansen träs in i en ring med en tung pinne på så kallad svansgaffel. Runt pinnen spänns sedan svanen fast.
-Elektra pendlar så mycket med svansen annars eller lyfter den, säger Carina.

Till sist stoppar Carina in öronproppar som har långa snören fästa i.
-Då kan kusken dra ur propparna på upploppet så ger hästarna det lilla extra, säger hon.

Hon berättar att hon brukar vara snabb och sätta tillbaka öronpropparna sedan.
-Många hästar blir uppstressade när det är tävling, säger hon.

Elektra är klar. Hon känns liksom inlåst i all utrustning där hon står i mittgången mellan boxarna och tuggar frenetiskt på bettet. Hon slänger lite med huvudet.
-Nu är hon ivrig att få komma ut säger Carina och leder ut Elektra.

Tränaren Reino Liljendahl hoppar upp på sulkyn och kör ut på travbanan. Efter en stund kommer han tillbaka. Elektra ångar och är blank av svett. All utrustning tas av, hon duschas, får täcke på sig och lite havre i boxen.  
-Hästen ska behandlas som toppidrottsmän, säger Reino. De ska må bra, ha rätt träning, rätt kost och vila. Du kan aldrig tvinga en travhäst att springa, säger Reino.

Spöet tycker han är ett viktigt korrigeringsmoment, att bara visa spöet kan hjälpa.
-Men du kan aldrig driva med det så att de springer hårdare, säger han.

Han ser inga djurskyddsrisker med travet men välkomnar hårda kontroller och granskningar.  
– Jag är väldigt nöjd, det här är en seriös, säger han.

Elektra ska värmas igen. Utrustningen sätts på. Proffskusken Erik Adielsson kör många olika hästar idag. Han gör sista värmningen och sedan följer samma procedur för Elektra: Utrustning av, dusch, täcke, havre och vatten i boxen.
-Det går aldrig att tvinga en häst att springa, säger även Erik. Hästar älskar att tävla. Och de som inte har tävlingsinstinkt blir inga bra travhästar.

Det gäller att skapa ett förtroende hos hästen, säger han.
-Man kan inte kräva allt varje gång. Ibland måste de få ha ett snällare lopp. Det gäller att skapa ett förtroende. Att läsa hästens signaler. En häst som mår bra presterar bra.

Erik säger att han har förståelse för folk som blir upprörda över spöanvändningen.
-Det går inte att säga att det bara är lek, att vi inte kräver något av hästarna för det gör vi ju. Men spödrivningen kan se mycket värre ut än vad den egentligen är, säger han.’

Nu är det dags. Utrusningen sätts på igen och skorna på framhovarna tas av.
-Många hästar springer bättre barfota men det får hon bara göra under själva loppet, inte på uppvärmningen, säger Carina.

Hästarna kallas till banan för defilering. Ekipagen ska köra framför banveterinären som kan titta om någon häst haltar eller inte verkar må bra.

Glad marschmusik strömmar ur högtalarna och en speakerröst räknar ned tiden till start. 2100 meter ska Elektra springa. Det snabbaste hon kan. Så går starten. Regnet strilar. Kuskarnas vita galonbyxor blir allt prickigare av lera. Hovarna smattrar. Några av kuskarna snärtar två-tre slag med piskan. Elektra går upp i ledning och är först över mållinjen. Belöningen är stor, etthundratusen kronor. Munnen skummar. Svetten blänker. Det ångar från ryggen.

En stolt Carina tar hand om Elektra som får en dusch, täcke och en nedvarvande promenad. Än är det flera tävlingstimmar kvar på Solvallakvällen men för Elektra är det vila som gäller.

Jag går ut från stallområdet och in på arenans publikplats. På flera skärmar syns resultatlistor. Vid små bord fyller man i hur man vill spela. Här händer något, jag blir plötsligt åskådare. Hästarna springer därframme, de ska underhålla, avståndet växer.

 I dagens program för tävlingarna informerar Solvalla om nybörjarkvällar i trav. Ett citat fångar min uppmärksamhet. ”Du får introduktion till en underbar värld som innehåller både sport, spänning och spel.”

Elsa Frizell

Redaktör för Tidningen Djurskyddet.
Det här inlägget publicerades i Lantbrukets djur/häst/, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.