Vallningens mörka baksida

fårvallning med hund

Dela artikeln:


Att valla med hund är ett bra och skonsamt sätt att flytta får. Om hundarna är tränade och fåren vana. Men vallning har också en mörk baksida, där fåren stressas och hundarna blir slagna.

Om man har får som är vana vid vallning och som förstår vad hunden vill och om hunden har en bra attityd, då är vallning med hund en mycket bra metod, tycker Peter Nilsson som är vallhundsinstruktör med egna får. Det stressar fåren betydligt mindre jämfört med konventionella metoder som drev och fyrhjulning, säger han.
– Fåren läser av vad hunden vill och går inte upp i stress. När hunden stannar, stannar fåren. Min gamla erfarna hund kan ensam valla femhundra tackor med lamm. Han känner av om fåren är stressade och stannar längre ifrån och tar de väldigt försiktigt, säger Peter Nilsson.

Dessutom kan en vallhund spara tid motsvarande sjuttiotusen kronor för en bonde. Det hävdar Svenska vallhundsklubben som leder ett projekt som har som mål att utbilda arbetshundar till lantbrukare. Projektet pågår under 2012 och har fått pengar från länsstyrelsen. Åsa Ramberg är en av instruktörerna och hon berättar att det finns olika teorier vad gäller träning av vallhundar.
– Vissa släpper in hundarna till fåren och ser vad som händer, hur hundarna reagerar. Andra tränar grunder med hunden innan de får komma in till fåren. Så jobbar vi. Är det ägare som inte har kontroll på sin hund får de inte gå in i hagen, säger hon.

Hon säger att det var värre träningsmetoder förr, att det har blivit bättre. Ändå förekommer det att hundar blir slagna under träning och får ses som hundleksaker som bits av oerfarna hundar. Det berättar två kvinnor för Tidningen Djurskyddet. De har själva gått hundvallningskurser och vill båda vara anonyma, vi kan kalla dem Sofia och Lena och de tillhör en grupp som brukar kallas hobbyvallare som inte har egna djur.
– Två gånger har får brutit benen när de springer i vild panik och många gånger har fåren blivit rejält bitna. Ett par gånger har jag varit med om att fåren har dött av stress, säger Sofia.

Hon berättar om en kurs hon var på där fåren vallades en hel dag från åtta på morgonen till sex på kväll, utan vila och utan mat. Det var hela tiden nya hundar som vallade dem. Några av fåren var dräktiga. När Sofia frågade om de inte skulle få vatten svarade tränaren att ”nej fåren är så stressade att de äter ingenting ändå.”
-Folk tjänar pengar på detta, att hålla kurser och att hyra ut sina får till alla möjliga, säger Sofia.

Värsta sorten är folk som säljer biljetter för öppen vallning någon timme på sina får och där förarna vallar utan instruktör och utan att någon kollar att hundarna kan berättar hon.
– På ett ställe vi var på hade de ankor också och han som sålde biljetterna sa ” Ankorna kostar femtio kronor styck, så biter hunden ihjäl en anka får ni betala.”, säger Sofia.

Lena har varit på sådan öppen vallning.
– Det tas ingen hänsyn till fåren fast man ser att de är fullständigt panikslagna. Det kommer hundförare som inte har minsta kontroll på sin hund, det är som värsta vilda västern, säger hon.

Sofia och Lena ifrågasätter varför människor som inte är i behov av en vallhund ska få tillåtas valla. De tycker att vallning inte kan vara något man kan göra bara för att aktivera hunden. De är också bägge två kritiska till hur hundarna behandlas. Lena berättar om en vallningskurs hon var på.
-Instruktören skrek och kastade omkull hunden och slog den sedan med vallstaven. Då tog jag min hund och gick därifrån, säger hon.

Sofia gick en kurs i våras där instruktören sa till deltagarna att om hundarna inte lydde direkt på kommando så skulle de slå till den.
– Vi knäcker hundarna. Under en kurs blev en hund så illa slagen i huvudet under träningen att den fick epilepsi och fick avlivas. Den instruktören arbetar fortfarande med vallning. Sådana här historier hör jag hela tiden från folk som vallar, säger Sofia.

Hon hävdar att våldet normaliseras och man får läras sig av de auktoritära instruktörerna att man måste göra detta.
-På en av de första kurserna jag gick tog instruktören min hund och tog in den i en liten fårvalla. Sedan tog hon en vallstav och slog min hund i flera minuter. Hon sa att man måste göra såhär för att hunden ska lära sig. Och det konstiga är att jag inte bara tog min hund och åkte därifrån. Men det är som om man blir hjärntvättat. Nu har jag kommit till insikt och därför vill jag gärna berätta så att inte fler hundar och får ska råka illa ut, säger hon.

Vallhundsinstruktören Peter Nilsson bekräftar delvis den bild som Sofia och Lena ger.
– Det finns avarter inom detta. Instruktörer med ojusta metoder och människor som använder får endast som hobby för hundarna, säger han.

Han säger att fåren direkt känner av om det är en ovan hund, att de blir stressade. Vallning är ett enormt samspel mellan får och hund förklarar han. Vallhunden är den mest extrema arbetshunden, driften är så oerhört stark, det måste man förstå, menar han. Viktigt är att kunna sätta en gräns för hunden, annars går det ut över fåren. Peter Nilsson själv jobbar mycket med kommunikation och kontaktövningar och med att belöna bra saker.
– Då man inte har kunskapen då kommer övervåld ibland och då lär sig inte hundarna rätt attityd till fåren. Jag jobbar jättehårt med att arbeta bort de här metoderna. Mitt sätt är att bjuda in och berätta vad vallning går ut på. Om man stänger ute är risken stor att folk köper egna får och experimenterar på, säger han.

Han säger att det måste vara en god djurhantering i botten hela tiden och att de flesta instruktörer jobbar för att det ska vara på det viset.
– Det finns mycket goda krafter. Svenska Vallhundsklubben gör ett jättearbete för att påverka idag, säger han.

Själv leder han ett samarbete på Gotland med hobbyvallare och bönder.
– Bönderna hinner ofta inte träna upp vallhundar så istället får de låna hobbyvallarnas hundar som gärna kommer och vallar. Det vinner båda på, säger han.

Elsa Frizell

Redaktör för Tidningen Djurskyddet.
Det här inlägget publicerades i Lantbrukets djur/häst/. Bokmärk permalänken.