Nästan 300 000 namnunderskrifter för ett bättre liv för Europas mjölkkor. Där har ni det imponerande resultatet när kampanjen ”Supporting Better Dairy” gjorde bokslut i veckan.
— Men det kommer ta tid att få igenom det vi vill, säger Lise-Lott Alsenius på WSPA, en av organisationerna bakom kampanjen.
”Supporting Better Dairy” drog igång 2012. Syftet med kampanjen är att hjälpa Europas nästan 23 miljoner kor till bättre mat, hälsa och omsorg. Ett av de viktigaste kraven är att få fram ett EU-direktiv på området.
— Att det inte finns något EU-direktiv som reglerar hur mjölkkor ska ha det är skandal, då kan man behandla dem hursomhelst, säger Lise-Lott Alsenius på den internationella djurskyddsorganisation WSPA:s Sverige-kontor.
Nu i onsdags lämnade kampanjmakarna in drygt 293 000 namnunderskrifter, från folk från alla Europas hörn, till EU-kommissionen i Bryssel. En imponerande siffra.
— Men det kommer ta tid att få igenom det vi vill och vi tror inte att den här kampanjen räcker. Vi kommer fortsätta att arbeta på andra sätt för att få ett EU-direktiv. Det har visat sig att vi har ett publikt stöd – nu får vi jobba vidare med att påverka politiker, branschorganisationer, media och lantbruket i sig för att få upp frågan ännu mer på agendan, säger Lise-Lott Alsenius.
Bakom kampanjen står, förutom WSPA, den brittiska djurskyddsorganisationen Compassion in World Farming och glasstillverkaren Ben & Jerry´s.
En stor del av Europas mjölkkor far illa av dålig diet, av att de står inne året om och aldrig får komma ut på bete, av att de kedjas fast och tvingas leva i allt för trånga utrymmen.
— Sverige och Finland har lagstiftning som till exempel säger att mjölkkor ska få komma ut på somrarna. Men det finns inte i andra länder och vi ser att allt fler kor får vara inne året om. Och djur som står inne mår sämre, behöver mer antibiotika och blir ofta halta och får njurinflammationer, säger Lise-Lott Alsenius.
— Sen blir det också ett miljöproblem när fler och fler djur stängs in, eftersom det påverkar betesmarkerna och miljön i stort.
Text: Pontus Ljunghill
