Stenta gård föder upp 930 000 kycklingar om året. De får leva i 40 dagar innan de gasas ihjäl.
– Ska vi äta djur så lever mina kycklingar så bra som det går, säger Henrik Carlsson.
Stenta gård utanför Katrineholm har fem kycklingstall. Totalt lever 130 000 kycklingar åt gången på gården.
De små kycklingarna, av rasen ross, har aldrig fått träffa sin mamma. De kom från ett kläckeri i Östergötland när de var ett dygn gamla.
Kycklingarna i det ena stallet kom för fem dagar sedan. De springer runt på golvet, där 14 djur ska dela på varje kvadratmeter, sover eller äter pellets från foderautomater eller från papper på golvet. Sex timmar per dygn släcks all belysning, då är det natt för kycklingarna.
Mitt på golvet ligger en död kyckling som plockas upp av Henrik Carlsson. En bit ifrån sitter en kyckling som ser ut att kippa efter luft. Henrik Carlsson lyfter upp den lilla kycklingen och bryter nacken av den.
Sedan kycklingarna kom för fem dagar sedan har 60 dött eller avlivats på grund av sjukdom i det här stallet.
– Det kan låta mycket, men det kom 23 850 djur, säger Henrik Carlsson.
I nästa stall är kycklingarna ännu mindre – bara två dygn. Här syns inga döda djur.
– Det är först efter fem dagar som det börjar visa sig vilka som är sjuka, säger Henrik Carlsson.
När han och frun Susanne Carlsson tog över anläggningen 1991 var dödligheten före slakt 5-6 procent. Den ligger nu på 3,3 procent. Anledningen är att aveln inte längre bara fokuserar på tillväxt utan också på att djuren ska lida mindre.
– Ska vi äta djur så lever mina kycklingar så bra det går. De lider definitivt inte. De har alltid perfekt klimat, får alltid mat och behöver aldrig vara törstiga, säger Henrik Carlsson.
Ingen av de djur som hittills klarat sig kommer att bli vuxen. De små kycklingarna, som nu verkar så nyfikna och har så mycket spring i benen, kommer att gasas ihjäl med koldioxid när de bara är 40 dagar gamla.
Den mest ”humana” metoden, anser Henrik Carlsson.
Majoriteten av Sveriges kycklingar hängs i stället upp i fötterna vid fullt medvetande vid slakten. Deras huvuden förs genom ett elektriskt vattenbad för bedövning innan halsen skärs upp och de förblöder.
Henrik Carlsson känner inget speciellt när djuren går till slakt.
– De ska behandlas som djur, inte som ting. Men jag har inte känslor för dem som för katten hemma.
Johan Beck-Friis, veterinär och styrelseledamot i Djurskyddet Sverige, anser att kycklingarna i Sverige har det ”rätt hyfsat”.
– Det är positivt att de är frigående på stora golv. Problemet är att de växer snabbare än vad benen orkar med, det är där pengarna ligger. Men de senaste åren har uppfödarna tagit tag i tillväxtproblematiken, säger han.
För ett tiotal år sedan hade närmare 50 procent av kycklingarna någon typ av benproblem. I dag har kycklingarna stadigare benstomme och benproblemen har minskat till 10-15 procent.
– Kycklinguppfödningen är inte Sveriges största djurskyddsproblem, men det gäller att vara uppmärksam. Näringen vill öka beläggningen på grund av konkurrensskäl, trots att vetenskapliga studier visar att beläggningsgraden påverkar djurvälfärden, säger Johan Beck-Friis.
Fakta: Kyckling
– 75 miljoner kycklingar slaktas varje år i Sverige.
– De är avlade att växa mycket fort, vilket bland annat leder till benproblem.
– Kycklingarna får leva i cirka 35 dagar. Vid slakten hängs de upp i fötterna vid fullt medvetande. Huvudena bedövas i ett elektriskt vattenbad innan halsen skärs upp och de förblöder. De kan också gasas ihjäl med koldioxid.
– Sverige tillåter max 25 kycklingar eller 36 kilo per kvadratmeter. Inom EU kan beläggningen variera från 40-50 kilo per kvadratmeter.
– I dag finns inget krav på obligatorisk ursprungsmärkning för kyckling. Branschorganisationen Svensk Fågels blågula logotyp garanterar att kycklingen är kläckt, uppfödd och slaktad i Sverige.
– Ekologisk kyckling äter ekologiskt foder och har möjlighet till utevistelse.
– 30-40 procent av kycklingköttet importeras. I länder utanför EU är det vanligt att antibiotika tillsätts i fodret.
