Sverige har frivilliga kontrollprogram för djuromsorg. Meningarna om dem skriftar. För att förstå diskussionen måste vi börja med begreppet ”djurvälfärd”, säger Frida Lundmark, doktor i husdjursvetenskap.
Ett kontrollprogram innebär att de anslutna djurhållarna åtar sig att hålla djur på ett sätt som ”i vissa viktiga delar går utöver de minimikrav som finns i djurskyddslagstiftningen. Fler kontroller utförs av ett särskilt kontrollorgan, som kompletterar den statliga djurskyddskontrollen. De djurhållare som är med i ett kontrollprogram kan då genom särskild lagstiftning få hålla och sköta sina djur på ett sätt som annars inte är tillåtet. För att ett kontrollprogram ska godkännas ska det leda till ett bibehållet eller förbättrat djurskydd som helhet.”, förklarade Leif Denneberg, generaldirektör Jordbruksverket, i ett brev år 2015.
Djurskyddet Sverige har en mer kritisk hållning redan till benämningen ”frivilliga kontrollprogram för djuromsorg”.
”Det får det att låta som om det innebär en högre omsorg om djuren än hos de djurhållare som inte ingår i ett frivilligt kontrollprogram för djuromsorg. Detta ger således helt fel signaler till konsumenterna, rimligen torde benämningen istället vara kontrollprogram för djurskydd då det handlar om just olika typer av kontrollprogram i relation till djurskyddslagstiftningen och inte nödvändigtvis djuromsorg. Särskilt eftersom det att inte vara med i ett kontrollprogram innebär att man lever upp till hela djurskyddslagstiftningen utan dispenser och undantag.”, skrev Djurskyddet Sverige i sitt remiss-svar till förslaget ”Reglering i djurskyddsförordningen beträffande frivilliga kontrollprogram för djuromsorg”.
Bättre djurskydd, enligt Jordbruksverket. Inte nödvändigtvis högre djuromsorg, enligt Djurskyddet Sverige. För att förstå diskussionen kring kontrollprogrammen måste vi börja med begreppet ”djurvälfärd”, säger filosofie doktor Frida Lundmark, som i höstas disputerade med sin avhandling ”Mind the gaps! From intentions to practice in animal welfare legislation and private standards”
– Olika personer avser olika saker när de säger ”att djuren har en bra välfärd”, vilket i sin tur påverkar hur de anser att djur ska hållas, skötas och vilka krav ett djurskyddsregelverk ska bestå av, säger Frida Lundmark och förklarar att det finns tre sätt som är vanliga för att definiera djurvälfärd:
1. Biologisk funktion – djuren kan hantera den miljö de lever i, människan ska se till att djuren är friska och inte uppvisar onormala beteenden/stereotypier.
2. Subjektiv upplevelse – vad det individuella djuret känner avgör dess välfärdsnivå. Två djur som ser ut att ha en likvärdig välfärd kanske inte har det om de upplever situationen olika.
3. Naturligt liv – djuret måste kunna leva ut sina för arten naturliga beteenden.
De flesta är överens om att en del av alla variablerna – hälsa, känslor/upplevelser och möjlighet att utföra beteenden som djuren har en stark inre motivation att utföra – bör finnas med för att ett djur ska ha bra välfärd.
– Men hur dessa delar ska viktas är inte alla överens om, konstaterar Frida Lundmark.
Vissa anser att värphöns har det bättre i inredda burar eftersom de är friskare, medan andra anser att frigående höns har det bättre eftersom de kan bete sig mer naturligt.
– Om ett regelverk ska anses ”lyckat” så måste alla delar finnas med, både för djurens skull men kanske framför allt för att det ska accepteras av den stora samhällsmassan. Ett regelverk syftar ju till att spegla den djurskyddsnivå som samhället lägst anser sig kunna acceptera.
Landsbygdsminister Sven Erik Bucht sa i ett interpellationssvar till Jens Holm (V) att:
”Tanken med kontrollprogrammen är att minst samma djurskyddsnivå ska uppnås som vid tillämpning av ordinarie föreskrifter. Djurhållare som är anslutna till kontrollprogram måste därför uppfylla flera tillkommande krav och får även en ytterligare kontroll av sin verksamhet, utöver den offentliga djurskyddskontrollen som utförs av länsstyrelserna. På så sätt kan en större flexibilitet erbjudas duktiga djurhållare, samtidigt som vi värnar om ett gott djurskydd.”
– Vad är ”minst samma djurskyddsnivå”? frågar sig Frida Lundmark och svarar själv: Nej, vi kan inte uppnå exakt samma djurskyddsnivå, men vi kan uppnå en annan. Vissa kommer att anse att den har sänkts, andra att den förbättrats. Återigen handlar det om var olika intressenter anser att fokus ska ligga. Studier visar att i konsumenters definition av välfärd finns en övervikt mot ”naturligt liv”, där stora utrymmen och lösgående djur är viktigt. Vissa grupper inom djurnäringen, veterinärer och forskare har lagt större vikt vid hälsa och biologisk funktion. Dessutom: en ”flexibel lagstiftning” – vad är det egentligen? Lagstiftningen utgörs av miniminivåer, så länge du håller dig över dem kan du vara hur flexibel du vill, är du däremot under dem begår du ett lagbrott. Just nu är det ”inne” att använda ord som ”modern” och ”flexibel” lagstiftning. Vad exakt det innebär råder det dock delade meningar om.
I sin avhandling berör Frida Lundmark de kontrollprogram som drivs av Svenska Ägg och Svensk Fågel. Båda har lite mer tonvikt på ”biologisk funktion” än ”naturligt liv”.
– Det ser man bland annat genom att de får ha högre beläggningsgrad om de som i Svensk Fågels program kan uppvisa god fothälsa på kycklingarna: hälsan har fått företräde för utrymmesbehovet. Vore det inte bättre för kycklingarna om både fothälsan var bra och beläggningsgraden låg? Det är som att jämföra äpplen och päron när man försöker vikta hälsa mot utrymme. Men det finns inte bara negativa aspekter av kontrollprogrammen. Förr fanns problem med fothälsan hos slaktkycklingarna och det förbättrades i och med införandet av kontrollprogrammet. Ingenting är någonsin bara svart eller vitt.
Frida Lundmark ser dock risker. En är att minimigränser kan ruckas på. Är inte ett minimikrav ett minimikrav? För hur viktiga kan de vara om man kan få ”undantag” från dem?
– Ett oroande exempel är en förvaltningsrättsdom angående ligghallar till nöt. Där var det en lantbrukare som inte var ansluten till kontrollprogrammet för utegångsdjur men som ändå saknade ligghall. Rätten konstaterade då att detta med ligghall kan ju inte ses som ett absolut krav eftersom man kan få dispens från det. Om fler resonerar likt detta kring regler som omfattar kontrollprogram kan det urholka lagstiftningen, och djurskyddet, säger Frida Lundmark.
Text: Katarina Hörlin
Foto: Fredrik Hedman
GODKÄNDA KONTROLLPROGRAM
Jordbruksverkets godkända frivilliga kontrollprogram för djuromsorg drivs av:
- Svenska Ägg med två omsorgs-program för värphöns respektive unghöns.
- Svensk Fågel som har omsorgs-program för slaktkyckling och kalkon avseende fothälsa.
- Sveriges Nötköttsproducenter som har omsorgsprogrammet ”Utegångsdjur utan ligghall, nötkreatur”.
Fotnot: Artikeln har publicerats i Tidningen Djurskyddet, nr 3, 2016.
