Vårens skandal med hästkött i lasagnerna visade alltför tydligt att det är skillnad på vad som visas upp och vad innehållet är. Tycka vad man vill om medias nyhetsdrev, men de kan i sina bästa stunder tvinga makthavare att agera för att rädda sina ansikten och varumärken.
En annan bransch som nyligen fått bekanta sig med mediauppmärksamheten är den svenska djurparksbranschen, med Parken Zoo i Eskilstuna som stormens epicentrum. Ovädret växte och sög in Ölands djurpark och i förlängningen hela branschen. Snabb uppmärksamhet, snabba åtgärder krävs, och det med rätta – men hur djupt går de förändringar som görs?
Svenska djurparksföreningen vill i första hand bli bättre på att ”kommunicera medlemmarnas bevarandearbete”. Att faktiskt gå in och försöka påverka medlemsparkernas arbete med att bevara hotade arter till det bättre verkar komma i andra hand.
Både Svenska Djurparksföreningen och Parken Zoo saknar siffror över hur mycket pengar som läggs på bevarandearbete. Detta trots att just bevarandearbetet är ett lagstadgat krav för att få tillstånd att driva djurpark. Att det ändå saknas en sådan budgetpost visar på ett djupare problem – djurparkernas identitetskris, som Roger Pettersson från WSPA kallar det. Svenska djurparksföreningen har nu påbörjat en sammanställning, efter att Tidningen Djurskyddet ställt frågan till flera djurparker. Parken Zoo meddelar att sådan statistik kan vara intressant att ta fram – om det efterfrågas av allmänheten.
Efter den senaste kontrollen har Parken Zoo fått tummen upp av Länsstyrelsen. Parken har åtgärdat en lång rad punkter, och djurmiljön är nu på den nivå där den borde ha legat hela tiden. Det återstår att se om den nya nivån fortfarande hålls när mediadrevet dragit vidare till nya jaktmarker.
