Geten Lavendel gick från en tillvaro i misär till ett nytt lyckligt liv på ett välskött lantbruk i Skåne.
– Det satsas stora resurser på att rädda sällskapsdjur. Jag skulle önska att samma hänsyn togs när lantbruksdjur far illa – som det är nu går de oftast direkt till slakt, säger Katarina Lingehag-Ekholm, styrelseledamot i Djurskyddet Sverige och Lavendels nya ägare.
Gården som hade startat upp mjölkproduktion för att tillverka getost hade varken tillräckliga kunskaper eller resurser – och Lavendel och ett stort antal andra getter for mycket illa. Länsstyrelsen gjorde ett tillslag och djuren hamnade i Djurambulansens stall. Det arbetades för att skaffa nya hem åt så många av getterna som möjligt.
Catharina Lundberg, ordförande för Djurskyddet Malmö, engagerade sig i fallet och det var hon som ringde och tipsade Katarina Lingehag-Ekholm om Lavendel.
– Vi har ett lantbruk med gutefår och hade också tagit hand om en afrikansk dvärgget. Vi tänkte att dvärggeten kunde gå med gutarna, men det gick inte alls och då tänkte vi ”nej, han behöver en annan get som sällskap”, säger Katarina Lingehag-Ekholm.
– En dag ringde Catharina Lundberg och berättade att här är ett ärende med en massa getter, kan ni inte ta en därifrån?
Och på den vägen blev det. Lavendel hämtades från Djurambulansens stall. Efter avmaskning, klövverkning, rykt av getraggen och med rätt foder och mineraler återhämtade hon sig snabbt.
– Nu bor Lavendel ihop med Albin, den afrikanska dvärggeten, i en lösdrift och är ute året runt om vädret tillåter. Hon promenerar ofta lös i parken tillsammans med min dotter, berättar Katarina Lingehag-Ekholm.
– Lavendel är en stor personlighet. Hon har hög kognitiv förmåga och är expert på att lista ut saker. När hon fick en aktiveringsboll med foder listade hon ut hur hon skulle göra på mycket kortare tid än jag har hört någon hund göra.
Så slutade det hela lyckligt. Men tyvärr gör sällan den här typen av historier det.
– Ofta går lantbruksdjur som farit illa direkt till slakt. De flesta människor är djurvänner, men tänker oftast på sällskapsdjur i första hand. Jag skulle vilja vidga den här normen så att samma hänsyn visas lantbruksdjuren, säger Katarina Lingehag-Ekholm.
Text: Pontus Ljunghill
