Folkrörelse är det vackraste ord jag vet. Så sa en vän till mig häromdagen och jag kan bara hålla med. Kanske också lägga till: Ideell. Engagemang. Skulle inte vilja vara utan dessa. Det är överhuvudtaget något väldigt vackert med människor som samlas och arbetar för ett gemensamt mål.
Jag har trott att det ideella arbetet är på väg att bli omodernt. Men jag kunde inte haft mer fel. Forskning visar att det ideella engagemanget är precis lika stort idag som för 20 år sedan. Men visst, det sker en förändring. Framförallt finns det en tendens att ideella föreningar tar över arbetsuppgifter som förut tillhörde staten. Eller fyller tomrum där det inte funnits någon backup. Hemlösa, både människor och djur, tas omhand av ideella föreningar.
Utbildningsmaterial till barn om antimobbing, empati och djurskydd tas fram av det ideella och erbjuds skolorna. Men det gäller att se upp. Att göra någon annans jobb kan leda till att denne slutar ta ansvaret. Till exempel: För att långsiktigt lösa problemet med övergivna, hemlösa katter måste det till en lag om obligatorisk märkning och registrering av katter. Bara då kan ägaren ställas till svars. Om djurskyddsföreningarna räddar övergivna katter utan att samtidigt påminna den politiska makten om att lagen behövs, kommer det heller aldrig bli någon förändring. Problemet blir mer eller mindre löst ändå, krasst sätt.
Men slut inga kontrakt med samhället ni inte vill ha. Försök istället förhandla fram ett bättre. Inte det lättaste, jag vet. Men om djurägarna och staten tog sitt ansvar och tog hand om djur som far illa, då kunde djurskyddsföreningarna istället kunna ägna sig åt det mindre akuta. Nysta ihop det grovmaskiga nät som idag skyddar djuren. Ägna sig åt att ställa tuffare krav och höja ribban för djur som idag har en acceptabel tillvaro men inte mycket mer.
