Grisnäringen vill minska smågrisdödligheten och öka produktiviteten genom fixering av suggan. I själva verket finns ingen forskning som tyder på att det hjälper.
– Lösningen är istället en förändrad avel som ger minskade kullar, säger Karina Burlin, tidigare länsveterinär och ledamot i Djurskyddet Sveriges styrelse.
Med en miljon kronor i anslag från Jordbruksverket har branschorganisationen genomfört en pilotstudie på uppskattningsvis 100 000 grisar. Syftet säger man är både att ge grisarna bättre välfärd genom minskad smågrisdödlighet, mer uthållighet hos suggorna och att öka produktiviteten. I själva verket innebär försöket en tillbakagång till att bura in suggan, ha grisarna i trängre utrymmen och avvänja smågrisarna tidigare än vad lagen föreskriver.
– Vår djurskyddslagstiftning anger miniminivån för hur det ska vara. Denna vill grisnäringen underskrida med sitt så kallade djuromsorgsprogram, säger Karina Burlin.
Omsorgsprogrammet vill kunna fixera suggan i en järnbur där hon inte kan vända sig om och hon inte kan ta mer än ett halvt steg bakåt eller framåt. Anledningen säger man är att smågrisarna annars krossas av suggan
– Man löser inget problem på detta sätt. I Danmark har man världens högsta smågrisdödlighet och där fixerar man suggan. Problemet är att man avlat på stora kullar som ger svagare kultingar. Däremot visar studier att en sugga som ges en box på minst fem kvadratmeter innan förlossning får minskad spädgrisdödlighet.
Man vill också avvänja smågrisarna tidigare. Argumentet från näringen är att grisarna växer alldeles för fort så suggan blir urmjölkad och utmattad.
– Detta är också ett resultat av den hårda aveln som velat ha snabbväxande grisar. Att avvänja smågrisarna tidigare innebär att suggan utnyttjas mer under sin livstid eftersom hon kommer i brunst tidigare och får fler kullar.
Inom ramen för omsorgsprogrammet vill man också kunna stänga in de suggor som väntar på att gå i brunst i så kallade foderliggbås. Orsaken uppges vara att suggor som går fritt klättrar på varandra vilket kan ge frakturer. Ett foderliggbås är som en järnbur utan tak där grisen endast kan ligga eller stå och den får äta, ligga och skita inom samma yta. För att grisarna inte ska ställa sig på bakbenen har man lagt ett järnrör över skulderpartiet.
– Grisar är renliga djur. Dagens lagstiftning säger att grisar ska ha skilda ytor för att ligga, äta och gödsla. Det finns flera bra exempel på gårdar som klarar en bra djurhållning utan att stänga in suggorna.
Djurskyddet Sverige kräver att det så kallade djuromsorgsprogrammet stoppas.
– Djurskyddslagens krav på förbud mot grisar i bur ska fortsätta att gälla!, säger Karina Burlin.
Imorse sände P1 en debatt om metoden mellan Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet och Ingemar Olsson, ordförande branschorganisationen Sveriges Grisföretagare.
Lyssna här
