Pälstrenden är död – länge leve djuren!


Dela artikeln:


Någon måste ställa sig upp och skrika för djuren för att vi, kunderna, ska förstå. Och när kunderna förstått. Då förstår modehusen.

Kan man lära gamla hundar sitta? Kan man få de stora italienska och franska modehusen att ge upp de gigantiska pälsjackorna? Kanske inte, men kanske ändå.

Och kanske börjar revolutionen genom några hipsters på söder i Stockholm.

Ett dumt påstående säger du? Men även en stor trend börjar i det lilla och faktum är att modeskapare från hela världen gärna åker till Sverige för att se vart modevindarna blåser och hur vi skandinaver klär oss.

För en trend måste ju börja någonstans. Det måste börja med att någon bestämmer sig för vad som är spännande just nu. Enkelt sagt, någon måste visa på vad som är rätt och hett. Det kan låta enkelt. Men ändå så svårt. För, vem kan egentligen ha några bra argument för att bära äkta päls? Ändå kom trenden tillbaka trots att den varit skydd som pesten sedan 80-talet. Och den här gången större än någonsin. Varför?

Lika delar okunskap som vissa människors drift att vara originell, tror jag.

Trendsättaren (varje stad, by, skola har minst en) har en enda drivkraft – att sticka ut. Att gå emot konventionerna. Att absolut inte klä sig som alla andra. Den sätter trenden. När trenden väl är skapad och när tillräckligt många apat efter, då byter trendsättaren till något nytt. Och vad var det mest provocerande och utstickande plagget att ta på sig för några år sedan? Jo, pälsen. Trendbollen var åter i rullning. Nu har bollen rullat några varv och pälsen varit inne och aktuellt ett tag. Alltså har trendsättaren redan för länge sedan slutat använda päls och demonstrerar nu vilt om hur fel det är med äkta päls. Vilka tror ni kommer apa efter nu?

Till den andra delen handlar det om en så enkel sak som att säga sanningen och visa upp verkligheten. På 80-talet stod supermodellerna, de största kändisarna tänkas kan, upp för djuren och propagerade tydligt att det var fel att bära päls. Diskussionen var i full gång. På 2000-talet har det varit tyst. Inte ett ord har hörts och pälsindustrin har gnuggat sina händer. Finns det inget bråk finns det inget problem. Någon måste ställa sig upp och skrika för djuren för att vi, kunderna, ska förstå. Och när kunderna förstått. Då förstår modehusen. Trots allt: money talks. Kanske den enda regeln som inte har något undantag. Cynisk – absolut. Men inte ens Gucci älskar päls så mycket att de skulle tillverka dem om ingen köpte.

Pälstrenden är redan på återgående. Allt fler stoppar in sina pälsvästar i förråden eller säljer dem online. Du ser inte en pälsjacka på Södermalm längre. Snart är det tomt även på Stureplan. Sånär som på någon enstaka förbipasserande äldre dam. Dem rår ingen på.

Pälstrenden är död. Länge leve djuren.

Ps: Södermalms/Stureplans-teorin går att applicera på vilken stad, by eller skola som helst. Den har aldrig fel.

Birgitta Wiberg

Jobbar som vikarierande redaktör på Tidningen Djurskyddet.
Det här inlägget publicerades i Gästen. Bokmärk permalänken.