Fortsätt kämpa med ert viktiga arbete!


Dela artikeln:


Keep up the good work! Det ni gör är helt jäkla fantastiskt! Det skriver programledaren Sofia Rågenklint som vill hylla alla de som kämpar för att djur ska få ett drägligare liv.

Det är kolsvart ute förutom en och annan gatlykta som lyser upp vägbanan. Regnet vräker ner och vindrutetorkarna svänger ettrigt fram och tillbaka. Tittar på klockan som visar 02.30. Känner mig förvånansvärt pigg på väg hem från jobbet och tar försiktigt en klunk av det nyupphällda kaffet från termosen. Plötsligt tvärnitar bilen framför mig och jag ställer mig på bromsen. Kaffet bränner handen som krampaktigt håller fast kaffekoppen. Aj! Vad i helsicke?!

Vad är det där…? En varg? Det var ju faktiskt inte så länge sedan man såg en varg just här. Nej, efter någon minut kan jag konstatera att det är en jättestor jämthund som springer mitt ute i vägen och skäller. Han springer rakt mot mötande bilar! Förarna bromsar in och väjer försiktigt undan, liksom den framvarande bilen. Alla fordon fortsätter obesvärat sin planerade rutt. Alla utom jag.

Sätter på varningsblinkers och stänger av motorn. Öppnar sakta bildörren, börjar locka på vovven som genast kommer rusandes och skällandes rakt emot bilen. Känner hur pulsen ökar ju närmare den kommer, bara några meter kvar nu och hals över huvud, hoppar den rakt upp i knäet! Cocktailklänningen som redan har spår av utspillt kaffe täcks nu även med leriga hundtassar och i mitt chockade ansikte placeras ett flertal blöta pussar, innan den, som på beställning, tar ett ordentligt skutt över axeln och bak till baksätet. Där sitter den nu och fullkomligt stirrar på mig i backspegeln. Andningen är häftig, tungan vittnar om stress och blicken utstrålar någon slags tacksamhet.

Så vad sjutton gör jag nu? Känner mig smått generad när jag ringer nödnumret men knappar ändå in 112 och förklarar snabbt att det inte handlar om en nödsituation utan helt enkelt om en bortsprungen hund. De har dessvärre inte fått in någon anmälan och undrar om jag har möjlighet att ta med den hem över natten. Sagt och gjort. Jag och min nyfunna vän styr kosan mot Äppelbo. Trots att det är mitt i natten så väljer jag att ringa en kompis som känner många jägare i trakten. Jorå, han vet en kille som har en jämthund som bor just där jag hittade honom skällandes mitt på vägen. Han ringde ägaren och bingo. Det blev ett kärt återseende trots att hunden bara varit borta i några timmar och själv kändes det ärligt talat lite tomt att bli av med min fyrfotade charmknutte.

Det här var inte första gången jag tagit upp en hund längs vägen. För några år sedan, på väg hem från Stockholm, kom en basetthane kryssandes mellan bilarna och för att för att få in honom i bilen var jag tvungen att lägga mig raklång med hakan på asfalten och yla. Vet inte vem som tyckte jag var mest knäpp? Trafikanterna eller hunden i fråga men även denna historia slutade lyckligt. Dessa två insatser har berikat mitt liv och jag får ett leende på läpparna varje gång jag tänker tillbaka. Jag hade chansen att göra en insats och jag tog den.

Ofta förbannar jag djurtransporter eller gråter medlidande när jag ser en dokumentär för att nästa dag lägga tankarna på annat. Jag vill hylla alla er som inte gör som jag.Alla ni eldsjälar därute som, dagligen, engagerar er. Ni som driver organisationer, föreningar, djurhem, adopterar, gör insamlingar och så vidare. Ni som kämpar för att djur som far illa ska få ett drägligare liv. Ni som inte bara ser problemen utan faktiskt gör något åt dem. Jag har förmånen att känna några av er. Keep up the good work! Det ni gör är helt jäkla fantastiskt!

Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Sara Frick

Jobbar som informatör, webbredaktör och insamlingsansvarig på Djurskyddet Sverige.
Det här inlägget publicerades i Gästen. Bokmärk permalänken.