Jag föddes i ett stall


Dela artikeln:


Hästar kräver mycket av människor, men de ger ännu mer tillbaka. Artisten Richard Herrey hade som liten flera fyrbenta vänner, som som fanns där för honom i vått och torrt. Speciellt gotlandsrussen Bull, som troget ställde upp på tävlingar och ”cowboy-ridsätt”.

Nja kanske inte riktigt, men mina föräldrar drev ett stort ridläger utanför Strömstad under hela min uppväxt. Det medförde många underbara minnen förknippade med hästar från barndomsåren. Det är faktiskt så att när jag idag känner lukten av häst eller stall fylls jag omedelbart med värme och glädje. Jag är hemskt förtjust i djur rent allmänt och har tre stycken små hundar men det finns en speciell plats i mitt hjärta för just hästar. Dessa magnifika djur som genom historien varit människans absolut bästa vän. Som har ställt upp som arbetsdjur, transportmedel och varit en kamrat till oss människor i vått och torrt, i krig och fred.

Jag hade flera favorithästar som barn. En av de första var en liten ponny som hette Dragoon som jag ibland ställde upp framför en gammal diligens vi hade uppställd på Ranchen (som hela ridlägerområdet kallades). Jag satte mig på diligensen och ropade glatt: ”he-haw .. kom igen nu Dragoon, nu ska du och jag resa till Amerika” Vi hade två gotlandsruss som hette Bill och Bull och jag gillade Bull. En pålitlig och snäll häst som dessutom var full av energi. Jag kan minnas många tillfällen när vi var ute och red långa turer i skogen. Jag gillade att tävla redan då och utmanade gärna andra. Lille Bull var en snabb häst, riktigt snabb, tyckte jag i alla fall. Brukade hålla honom tillbaka lite när de andra galopperade iväg bara för att sedan jaga ikapp i högsta möjliga fart.

Han gjorde mig sällan besviken och så här i efterhand kan jag gilla honom ännu mer för att han stod ut med mig och var min kamrat trots att jag kanske var lite väl cowboy-aktig i mitt sätt att rida. Att i tidiga år fått möjligheten att umgås med hästar har betytt mycket i mitt liv. Jag lärde mig tidigt vikten av att arbeta hårt och att vad som helst kan hända och vikten av att ta ansvar och kunna lösa problem som dyker upp. Som de flesta vet är det inte helt ofarligt med hästar och det gäller att ha respekt och förståelse för olika personligheter och temperament. Klarade mig faktiskt mirakulöst nog från svåra skador under uppväxten. Oftast kom jag undan med blotta förskräckelsen men jag har ett långt ärr över höger öga där en häst nästan sparkade av ögat på mig som lite för nyfiken och närgången treåring.

Hästar kräver mycket arbete. Det skall mockas och städas i stallet. De skall ha mat och vatten. De ska borstas och hållas rena, de ska vårdas och skötas på alla möjliga sätt för att må bra. Jag har som barn varit med och hjälpt till när föl har kommit till världen, när hingstar kastrerats och till och med när man varit tvungen att avliva skadade hästar. Jag lärde mig faktiskt att sko hästar från min far redan som tioåring vilket är oerhört ansvarsfullt och känsligt eftersom det lätt kan bli fel med tråkiga konsekvenser för hästen.

Puff_startsida_Richard Herrey

Numera så blir det inte så mycket ridande eller tid med hästar av olika skäl. Livet rullar på och jag tar mig tyvärr inte tid. Vissa dagar kan jag dock känna oerhörd saknad och vill jag drömma mig tillbaka till barndomen finns det inget som är bättre än att trycka in näsan i en mjuk varm mule och kramas lite med ett av jordens finaste djur.

Sara Frick

Jobbar som informatör, webbredaktör och insamlingsansvarig på Djurskyddet Sverige.

Det här inlägget publicerades i Gästen. Bokmärk permalänken.