Ibland kallas det karisma, ibland utstrålning. Ofta säger man att någon har ”det”. Jag har just skiljts från en sådan individ, och därför känns hemmet ekande tomt just nu. Han kom som ett tre veckor gammalt yrväder en sommarkväll tillsammans med två systrar. Hade han haft något Höganäskrus runt halsen så hade det redan varit urdrucket vid ankomst. Systrarna var två alldeles förtjusande små burmakatter, men de får ursäkta, för brodern stal showen i den här skaran. Efter två dagar hade han begåvats med namnet Proppmätt, och det har sina skäl. Han hade två sinnesstämningar: glad och hungrig, alternativt trött och nöjd. Systrarna och modern lärde sig att äta i expressfart – annars hamnade även deras mat i gapet på Proppmätt. Alla matskålar var kliniskt renslickade senast tjugo sekunder efter servering. Därefter ansattes den mänskliga delen av hushållet för en charmoffensiv, lika oemotståndlig som fascinerande. Här snackar vi om en kattunge med järnmage. Proppmätt åt och drack allt.
En typisk dag började med en skål kattmat och diverse slukade slumpar. Därefter högg Proppmätt glatt in på hustruns knäckebröd med kaviar. Hela huset ekade av kraset från Proppmätts käftar. Efter en slurk apelsinjuice var nästa mission att knycka plastsonens rostade bröd med ost och marmelad. Man kunde se hur lidelsefullt Proppmätt njöt av detta. Själv undrade jag vart allt tog vägen i den där lilla katten. Efter att ha druckit en skvätt te (till slut fick han en egen kopp) brukade han hoppa ner i mitt knä. Där parkerade han sig, liggande på rygg med bakbenen i kors, och spann som en traktor på tomgång. Allt, från wasabi, chips, kantareller och ärtsoppa slank ner i den katten. Ett par gånger hoppade han ner i skurhinken och badade. Efteråt låg en nöjd Proppmätt och spann med en tydlig air av Ajax Citron runt sig. Hans dokumenterade bravader genererade hundratals kommentarer och mängder av fans på Facebook. Det startades en namninsamling som krävde att han skulle stanna hos oss, för många ville fortsätta att följa hans vidare äventyr.
Då hans nya ägare Lotta skulle hälsa på för första gången gick jag för att öppna dörren. När vi hunnit in i köket stod Proppmätt på diskbänken. Han hade redan burkat i sig två kokta potatisar och kvävde nysningarna efter att ha snortat nymalet kaffe. Naturligtvis blev det kärlek vid första ögonkastet. I morse, när jag städade i min ensamhet, hittade jag 
Proppmätts hemliga matgömma under soffan. Där låg en hög jordnötter och en bit indiskt naanbröd. I samma sekund kom en bild till mobilen från en upp över öronen förälskad Lotta. Proppmätt heter Assar nu, och där stod han på en piedestal. Det fanns ingen text – det behövdes inte. Budskapet var tydligt: Nöjd, mätt och älskad av alla! Men hur karisma och utstrålning uppstår vare sig kan eller vill jag förstå. Jag är bara glad att få ha träffat en varelse som är en på miljonen. Ha ett bra liv, älskade broder!
