Solskenshistorierna avlöser varandra på djurhemmet Spinnhuset i Eksjö: att ge ett nytt hem åt en övergiven kattunge eller när ett svårt sjukt djur mot alla odds överlever är ljusglimtar som ger personalen kraft att orka fortsätta det tunga arbetet.
– En positiv inställning är viktigt. Vi jobbar för djuren i första hand, och så länge vi får verksamheten att gå runt försöker vi inte att lägga energi på så mycket annat, förklarar ordförande Ann Sigvardsson, när Tidningen Djurskyddet tar pulsen på den lilla lokalföreningen i de småländska skogarna.
Djurskyddet i Eksjö är en av landets äldsta djurskyddsföreningar. När den anslöt sig till Djurskyddet Sverige 2004 hade föreningen redan funnits sedan 1889, då den startades av en prästhustru på orten. Själva djurhemmet Spinnhuset såg dagens ljus 2011.
– Vi blev uppsagda från våra dåvarande lokaler eftersom det skulle byggas bostäder på platsen. Det var en tuff period och länge trodde vi att vi skulle vara tvungna att avveckla verksamheten, säger Ann Sigvardsson, som varit ordförande sedan 2014.
Men när allt såg som mörkast ut kom vändningen.
– Då plötsligt fick vi via en bekant till en av våra volontärer tag i en lokal som lämpade sig perfekt som djurhem, och när kontraktet var klart så utlyste vi en tävling om vad det nya hemmet skulle heta. Ett av förslagen var just Spinnhuset, vilket vi fastnade för.
Katten Mimmi hos Djurskyddet Eksjö. Foto: Ann Sigvardsson.
Idag fungerar det mesta bra. Att anpassa sig efter sina resurser, både vad gäller ekonomi och volontärer, är en av huvudnycklarna till en välmående förening, anser Ann Sigvardsson.
– Vi försöker i första hand att fokusera på att hjälpa djur i nöd. Allt annat runtom- kring får ibland stå åt sidan. Det kan vara sådant som kontakter med politiker och näringsliv som vi tyvärr inte har så mycket tid med, förklarar Ann.
Trots detta tycker hon att föreningen ändå visar framfötterna när det gäller relationen med allmänheten. Bland annat har de nyligen genomfört en lyckad kampanj med så kallad bursponsring där samtliga av katthemmets nio burar redan efter några veckor hade sponsorer.
Men föreningen gör också mycket annat.
– Vi anordnar loppisar, håller öppet hus och deltar i olika evenemang här i Eksjö. Bland annat sålde vi egentillverkade granristomtar på Eksjös julmarknad och vi deltar i stadsfesten varje år. Vi är ganska nöjda med de sponsorer vi har i nuläget och tycker att vi klarar oss bra med det kontaktnät vi har, förklarar Ann, som också vill framhålla djurhemmets facebooksida som en av hörnstenarna i verksamheten.
– Vår facebooksida har idag 1 460 följare och är vårt viktigaste redskap när det gäller att efterlysa djur och söka efter nya hem till de katter vi tar hand om. Vi gjorde också nyligen två insamlingar via Facebook där vi föreslog att alla följare skulle swisha tio kronor till oss. Det bidrog till att vi fick in nästan 3 000 kronor per gång, vilket räckte till två månadshyror för djurhemmet.
En tung del av jobbet är de tillfällen då det kommer in djur det inte går att hjälpa, förklarar Ann Sigvardsson. Lyckligtvis sker det inte så ofta och i de fall djurhemmet beslutar om avlivning är det alltid i samråd med en av de veterinärer föreningen samarbetar med.
Men solskenshistorierna väger med råge upp de tråkiga fallen, betonar hon. Under åren har hon gång efter annan fått bekräftat att det finns övervägande godhjärtade människor som gärna hjälper djur i nöd.
– För varje människa som är elak mot ett djur så finns det hundratals som vill hjälpa det, säger hon och berättar om katten Kängans fantastiska öde, där föreningen efter mer än ett år kunde återförena katten med sina ägare. Hela den underbara historien finns här: Äntligen! Katten Kängan är hemma igen.
– Vi har haft liknande historier som när vi fick in en katt som bott hos en herre i två och ett halvt år. När mannen gick bort veterinär-undersöktes katten och det upptäcktes att den var öronmärkt och hade ett hem i Vrigstad en bit från Eksjö. Gissa om matte blev glad och förvånad när vi kontaktade henne. Hon var övertygad om att katten redan var död eftersom den varit försvunnen så länge, säger Ann Sigvardsson som också har sett hundar få lyckliga hem tack vare djurhemmets idoga arbete.
– Vi tog hand om tre hundar, en vuxen och två valpar, i början av vår verksamhet. Polisen kom in med dem. Vår dåvarande verksamhetsansvarige tog hand om den vuxna hunden som senare fick ett permanent hem medan valparna fick bo i jourhem ett bra tag. En dag ringde telefonen och det var ett par som ville komma och titta på valparna. När de undrade var de kunde landa undrade jourhemmet vad de menade. Det kom fram att de skulle komma med helikopter så de fick landa på en äng intill gården. De kom och landade utanför gården och bestämde sig för att de ville ha valparna, säger Ann Sigvardsson och skrattar.
En tid senare fick djurhemmet en hälsning och en bild på två välmående hundar sittandes på en enorm gräsmatta på Kanarieöarna.
– Det är sådana historier som får mig och alla andra att orka jobba vidare med detta!
Katten Freddy. Foto: Ann Sigvardsson.
OM DJURSKYDDET EKSJÖ ”SPINNHUSET”
Grundades: Föreningen startade 1889, gick med i Djurskyddet Sverige 2004.
Antal medlemmar: Cirka 100 och cirka 20 aktiva volontärer.
Antal omplacerade katter: År 2017 omplacerades sammanlagt 52 katter och sex katter hjälptes att komma till sitt rätta hem. Även hundar och kaniner har tagits emot. På djurhemmet finns plats för 20 vuxna katter.
Text Christer Persson
Foto Privat
