Den 14 april i år dömde Hovrätten för Västra Sverige en gärningsman att betala skadestånd till brottsoffret för hotet att elda upp hennes katter. En viktig dom som tydliggör att hot mot någons djur kan bedömas som brott mot personen, skriver Helena Striwing i sin Gästkrönika.
En ung kvinna hade anmält sin före detta pojkvän för att han misshandlat henne. Han fälldes också för detta. Mannen hade skickat flera meddelanden till henne som syftade till att få henne att återta sina uppgifter, däribland ett uttalat konkretiserat hot om att ”(—) nån hade tatt två katter o låst in dem i en bur sen hällt bensin o tänt på (—)”.
I vår rättsordning benämns detta brott ”övergrepp i rättssak”, det ses som ett allvarligt brott där utgångspunkten är att det förtjänar fängelse. Endast om brottet är ”ringa” kan böter komma i fråga men så blev det inte bedömt i detta fall utan som ett brott av normalgraden. Kvinnan stod fast vid sina uttalanden.
Kvinnan hade två katter som hon var mycket fäst vid. Katterna var hennes svaga punkt, något som mannen kände till, och under flera månader hade hon inte vågat lämna katterna för att hälsa på sin familj. Kvinnan begärde kränkningsersättning med 5 000 kronor för det lidande som hotet orsakat henne. Tingsrätten gjorde en strikt tolkning av ordalydelsen i regeln om kränkningsersättning i skadeståndslagen, som inte omfattar egendomsskador, och eftersom husdjur som katter är egendom, lösa saker, avslogs kravet.
Hovrätten (Mål B 4910-20) däremot framhöll att hotets effekt på kvinnans frid och privatliv motsvarade vad som hade gett rätt till ersättning uttryckt i mer allmänna ordalag som ett underförstått hot om brottslig gärning på person. Skadeståndet, 5 000 kronor, ansågs skäligt och utdömdes jämte ränta från dagen då hotet framfördes.
Det är bara domar från de högsta instanserna, Högsta domstolen, HD, och Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, som är prejudikat och avsedda att vara vägledande för lägre domstolar men en hovrättsdom är ändå viktig och vägledande för liknande fall, särskilt om prejudikat saknas. Domen är viktig genom att den tydliggör att hot som riktas mot någons djur kan bedömas som brott mot personen och inrymmas i kränkningsersättningen.
”Katterna var hennes svaga punkt,
något som mannen kände till
och under flera månader
hade hon inte vågat
lämna katterna
för att hälsa på sin
familj.”
Skada på saker ska normalt ersättas med sakens värde eller reparationskostnader och värdeminskning. Man brukar välja det alternativ som blir billigast för den skadeståndsskyldige. Nu kom lyckligtvis inte katterna till skada men redan för 20 år sedan bedömde HD att denna princip inte i alla avseenden kunde tillämpas på sällskapsdjur, då sådana inte var ”vilken sak som helst”.
I ett par mål där hundar hade angripit i ena fallet en katt, i andra fallet en annan hund, ålades hundägarna att ersätta de skadade djurens ägare för veterinärvårdskostnader som de lagt ut för sina djur, vida överstigande djurens ekonomiska värde (NJA 2001 s. 65 I och II). Principen är viktig, att majoriteten djurägare är villiga att kosta på sina djur veterinärvård, långt utöver djurens ekonomiska värde, och att skäliga sådana kostnader vid varje tidpunkt kan åläggas skadevållare att betala i vissa fall. Eftersom vi har en nära och vänskaplig relation med våra djur är de inte utbytbara på samma sätt som andra saker.
Hovrättsfallet (RH 2007:17) förtjänar också att framhållas. En kvinna som var ute och rastade sin hund blev vittne till hur tre lösa hundar, rottweiler och dobermann, angrep hennes hund utan att hon kunde hjälpa den egna hunden. Hunden dog av sina skador och efter att ha fått avslag i tingsrätten på begäran om ersättning för psykiskt lidande, utdömde hovrätten ersättning med 8 000 kronor och uttalade att när en hund först blir svårt skadad i ägarens åsyn utan att denne förmår förhindra angreppet, och sedan avlider, får psykiska besvär hos hundens ägare anses vara en typisk och närliggande skadeföljd. Ägaren till de angripande hundarna hade genom sin oaktsamhet att låta hundarna löpa lösa orsakat den avlidna hundens ägare psykiskt lidande som var betydande. Orsakssambandet stod klart.
Det är logiskt att kränkningsersättningen bör omfatta uttalanden och annat av innebörd att någons husdjur ska skadas eller dödas och uppfattas som ett hot om brottslig gärning riktat mot den angripnes person, dennes frihet och frid.
