Det moderna samhället skiljer sig från det traditionella, och djuren har förändrats genom avel. Priset på maten speglar djurhållningen. Med kunskap kan vi göra rätt val, skriver Per Jensen.
Medeltiden slutade så sent som 1962 – åtminstone vad gäller husdjursskötseln. Då lämnade mina svärföräldrar sitt arrende i Småland, tillsammans med sina barn. Med det försvann deras djur och mångtusenåriga skötselmetoder som ärvts sedan oräkneliga generationer. Nu, femtio år senare, har djuruppfödningen förändrats så i grunden att svärmor inte känner igen sig om hon besöker en modern ladugård eller ett värphönsstall. Inte bara metoderna, också djuren är helt annorlunda. I genomsnitt producerar kor, grisar och höns dubbelt så mycket som när hon var lantbrukare. Hon skulle ha lättare att delta i arbetet för tusen år sedan än om hon åker tio kilometer till närmaste slaktsvinsuppfödare.
Sedan smålandshagarna började växa igen har samhället urbaniserats på ett sätt som aldrig tidigare skådats under historien. I Sverige producerar mindre än en procent av befolkningen mat åt oss andra. De flesta konsumenter har mycket liten kunskap om vad som pågår inom lantbruket, samtidigt som djuruppfödningen förändrats i grunden. Mina egna barn, två generationer efter att medeltiden tog slut, har aldrig varit inne i ett slaktkycklingstall.
I detta perspektiv har vikten av att göra välgrundade val som konsument aldrig varit större. Vilken köttbit vi väljer att lägga på tallriken avgör vilken typ av djuruppfödning vi kommer att ha. Det här påverkar inte bara djurens väl och ve, utan också landskapet vi lever i och den miljö vi gemensamt ska lämna över till våra barn. Kunskapsklyftan mellan producent och konsument kan få oöverskådliga konsekvenser för vår framtid.
Inte många vet exempelvis skillnaden mellan det liv ett slaktsvin lever i Sverige och Danmark. Den svenska grisen lever från det att den uppnått 30 kg vikt i trånga boxar med ungefär en kvadratmeter till sitt förfogande, ända tills den slaktas vid omkring 120 kg (då är den ca 6 månader gammal). Men den danska grisen har normalt ännu mindre yta att röra sig på, oftast helt utan halm som är så viktig för den psykiska hälsan, och lever ibland i mörka, fönsterlösa stallar för att motverka aggressivitet och kannibalism. Väljer du den billiga danska fläskfilén är det en röst för den sortens djurhållning. Väljer du att inte köpa något kött alls är det en röst för igenväxande landskap och en utarmad landsbygd.
Som enskild konsument kan man inte förändra världen, men man kan bidra till att 
lägga press på handeln och politikerna. Är det rimligt att djur transporteras fyrtio miljoner kilometer om året för att slakterierna rationaliserats till en bråkdel av dem som fanns för några decennier sedan? Ska vi fortsätta att avla fram mer snabbväxande kycklingar när vi redan fått dem att bli slaktmogna tvåkilosdjur på 35 dagar? Utvecklingen handlar om pengar. Köttet har aldrig varit så billigt som i dag. Och priset för det betalar djuren.
