Hunden är människans bästa vän. Men är vänskapen besvarad? Danne från Salong Betong står upp för så kallade kamphundar, och påminner oss om att inga hundar föds aggressiva.
Jag får ofta frågan om min hund är en sån där ”kamphund”. Men vad är en kamphund? En terrier? Enschäfer? En dogo argentino? Visst finns det farliga hundar, men det finns farliga hundar i alla raser. Kollar man runt på nätet så kan man se pittbullhundar som slåss till döden, och det är det vidrigaste jag vet, men dessa hundar är fostrade till detta – det är ägaren som vill att hunden ska placeras i en bur och sen slåss för sitt liv, hunden blir tvingad till att agera. Det finns mycket kamp i vissa raser, precis som det finns mycket hästkrafter i vissa fordon, men i slutändan handlar allt om föraren och inte om hund eller fordon. Polisen använder sig av schäferhundar, så kallade K9s. Polisens hundar är tränade att gå till attack, till att bita och göra skada. Dessa hundar hyllas för att dom gör sitt jobb och för att dom är så duktiga som kan bita en människa på order. Dessa hundar avlivas inte för att dom är aggressiva, dessa hundar skrivs det inget om, det målas inte upp en bild av att schäferhundar är extremt farliga och lätta att dressera till just sånt – kamp. Flera av mina vänner har fått sina hundar avlivade av polisen, dom har skjutit ihjäl hunden på plats i lägenheten när dom trängt sig in, klart att hunden som bor där vaktar sitt revir. Hundarna har mördats med motiveringen att det var en aggressiv kamphund. Det är lätt att skylla allt på djuren även fast det är människan som gör fel i de flesta fall.
Jag är uppvuxen i en förort söder om Stockholm och här kryllar det av pittbulls och staffar, men det finns även ett gäng blandraser och långhåriga helt ”ofarliga” hundar. Min hund, som är en engelsk staff, gillar inte andra hundar speciellt mycket, han uppfattas säkert som aggressiv hos andra hundägare. Men det beror på att när han var liten och var på ett hunddagis blev han biten illa i ansiktet av just en schäfer. Ett år senare satt han kopplad och blev då attackerad av en lös blandras. Detta har gjort att mina lilla ”kamphund” inte gillar andra hundar. Självklart finns det kamphundar som är illa uppfostrade, men det finns det i alla raser och former av liv, även människan.
Jag tycker det är så tråkigt när folk ryggar tillbaka när jag kommer med mitt lilla glädjepaket, han är den gladaste, mysigaste hunden av alla. Han har aldrig nånsin visat nån som helst tendens att vara aggressiv mot människor, vi kan leka väldigt hårt till den grad att det morras, gläfser och käftarna slår, men det är på lek för att jag bestämmer över min hund, jag är hans ledare, det räcker med att jag hyschar honom så sätter han sig ner och börjar pussas. Han är min bästa vän och är vid min sida hela tiden. Jag är så trött på
fördomar kring hundarna, folk måste förstå vart problemet sitter. Det sitter i människan – människan är den sämsta varelsen på jorden (efter fästingen), olojal, egoistisk, fientlig, ond och maktgalen. Människan utrotar djuren, naturen och oss själva.
Detta är mina tankar och såklart en generalisering, det finns undantag i allt. Men i det stora hela är det inte hunden det är fel på, det är människan. Att hunden är människans bästa vän råder det inget snack om, hundar är så lojala att dom stannar hos sin ägare även fast ägaren av egoistiska skäl (pengar) tvingar hunden att slåss och bli skadad. Det är människan som inte är hundens bästa vän. Jag älskar min hund och står upp för hans ras alla dagar i veckan, han är bäst!
