Innan du spontandelar en hjärtknipande story eller lajkar ett upprop på nätet, fråga dig själv; Var kommer den här informationen ifrån? Det skriver Mia Sahl som menar att källkritik är allas ansvar.
Fotografiet sprids i ilfart via sociala medier, kommentarerna är stenhårt fördömande. ”Stackars jävla häst”, ”vilken idiot till ryttare”, ”kunde aldrig tro att X håller på med sån skit”.
Bilden är tagen på uppvärmningen inför en internationell hästtävling. En svensk ryttare tvingar med tygelns hjälp sin häst att böja nacken så djupt att nosen snuddar bringan. Tilltaget kallas rollkur, en kraftigt ifrågasatt träningsmetod som Internationella ridsportförbundet FEI tagit skarpt avstånd ifrån.
Jag ser bilden, ryser – först. Sen börjar jag leta på internet efter den ursprungliga källan. Under tiden jag letar hittar jag också andra åsikter än det spontana och högljudda ogillandet som omgärdade historien från början. Flera röster försöker bromsa hatmobben, säger att det som syns på bilden inte stämmer överens med verkligheten. Men bilder talar väl alltid sitt tydliga språk, eller?
Så småningom får jag tag på ett filmklipp. Det föreställer samma ryttare som, ytterst stillsamt och med långa tyglar, värmer upp sig och hästen inför tävling, omgivningarna är identiska med stillbilden.
En kvart in i klippet blir den tjusiga hästen skrämd, gör ett sekundsnabbt krumsprång rakt upp som bara en häst kan, lugnar sig omedelbart efteråt. Stillbilden, med den till synes tvångsmässigt hoprullade hästen, är tagen mitt i det språnget. Ryttaren har just då ingenting med hästens form att göra.
Internet kan vara ett ytterst effektivt medium för den som vill driva opinion för ett mer djurvänligt Sverige. Sociala medier lämpar sig ypperligt för behjärtansvärda djurskyddsämnen, i synnerhet de som är bildsatta med en halvvissen fyrfoting eller en luden djurkompis i trubbel. Djur väcker känslor, även på nätet, och det är en bra sak för oss som tycker att det är viktigt att behandla alla levande varelser med respekt.
Men för att diskussionerna kring djurens välfärd – och människors ansvar för densamma – ska ge större resultat än ett par tusen likes från de egna leden gör vi alla klokt i att tänka innan vi delar. Källkritiskt tänkande har på senare tid gått från att vara en angelägenhet i första hand för journalister, till ett mer allmänt ansvar.
Innan du spontandelar en hjärtknipande story eller lajkar ett upprop på nätet, fråga dig själv; Var kommer den här informationen ifrån och är det som står här verkligen sant?
En stunds eftertanke framför skärmen skulle definitivt kunna minska risken för att oskyldiga, både djur och människor, far illa i onödan.
