ALMEDALEN. Hemlösa katter saknar status. De får inte tillräckligt stöd i lagen. De far illa. Lagen måste ändras och stödet bli större.
– Hemlösa katter är ingen högstatusfråga och det är främst ideellt arbete som finansierar stödet till dem. Pinsamt att Sverige inte tar ansvar, sa Emma Brunberg, sakkunnig hos Djurskyddet Sverige, när hon inledde seminariet ”Nya djurskyddslagen – även för alla hemlösa katter?” i Almedalen.
Det finns inga säkra siffror på hur många hemlösa katter som rör sig i Sverige.
– En vanlig uppskattning är minst 100 000, men troligtvis är det betydligt fler katter som saknar hem. Vi vet inte. Vi vet bara att det är ett av de största djurskyddsproblemen i landet, sa Emma Brunberg.
Hon har precis färdigställt resultaten från en enkät utsänd till 110 svenska katthem. 50 svarade. Dessa hade tagit hand om 6 054 katter, varav 5092 hemlösa under år 2015.
– Den absolut största majoriteten av de upphittade katterna saknar alltså ägare. Om man räknar med att katthemmen som inte svarade tog emot lika många katter skulle de ha tagit emot 11 316 katter totalt, vilket tyder på att problemets omfattning nog är ännu större än vi tidigare trott.
Långdragna ärenden
I Stockholm finns en speciell grupp inom polisen som arbetar med djurärende. Den utreder brott mot djur, utför handräckningar åt länsstyrelsen, verkställer omhändertaganden av djur, återkräver kostnader från djurägaren, samt utbildar, samverkar och informerar.
Gruppchefen Pernilla Markström berättade att kattärenden ofta blir långdragna. En förklaring är att myndigheter kan ha olika syn på hur ärendet bör handläggas och av vem. Alltså vilken lagstiftning som ska användas som ingång i ett nytt kattärende.
– Om en katt antas vara förvildad och övergiven kan man använda sig av §21 i lagen om tillsyn av hundar och katter och avliva katten. Ärendet är inte polisärt annat än om markägaren ska skjuta katten inom tätbebyggt område. Då krävs tillstånd av polisen. Dessa ärende är väldigt ovanliga.
Mer komplicerade är fallen där katten inte är skadad och det inte med säkerhet går att säga om den är övergiven. Lagar, som hittegodslagen eller djurskyddslagen, kan då bli aktuella. Första steget för polisen blir att avgöra vilken lag som är tillämplig på just den aktuella kattens situation.
– Det kan ju vara så att katten trots att den är upphittad faktiskt har en ägare. Är den inte ID-märkt får vi eller länsstyrelsen lägga mycket tid på att hitta ägaren.
Katthemplaceras
Medan letandet pågår blir polisen djurhållare till den omhändertagna katten. Den placeras under tiden i katthem. Just i Stockholm samverkar polisen både med kattstall och länsstyrelsen, som äger handläggningen i vanvårdsärendena.
Kattärendena i Stockholm har också minskat. År 2012 omhändertogs 458 katter i enlighet med djurskyddslagen. År 2015 omhändertogs 153 katter.
– Men så här ser det inte ut i alla län. Det skiljer sig väldigt, både hur man handlägger ärendena och hur man samverkar, sa Pernilla Markström.
Djurskyddsinspektör Linnea Stålhandske vid länsstyrelsen i Skåne har mött tusentals katter i sitt arbete. Katter är de vanligaste djurskyddsärendena. De är också de svåraste.
– Är katten övergiven? Hemlösheten måste utredas. Vi hoppas alltid hitta en privatperson, som kan berätta vad som hänt. Ofta finns ingen sådan person, utan vi måste på andra sätt utreda om katten är hemlös.
Har den fästingar? Skabb? Tovig päls? Då kan vi som myndighet ta hand om den, förklarade Linnea Stålhandske. Samtidigt finns en ekonomisk verklighet på länsstyrelserna med nerdragningar, som framför allt drabbar arbetet med sällskapsdjur.
– Hos oss i Skåne finns ingen möjlighet att gå vidare och utreda om en katt inte är garanterat hemlös. Den kanske svälter men är inte så pass dålig att vi kan fastställa att den ÄR hemlös. Vi måste släppa den. Här fungerar inte djurskyddslagen. För alla andra djur är den preventiv. Den ska förebygga att djur far illa, men för en katt som går ute är det tvärtom: den måste lida innan vi kan ingripa.
Små tamdjur
Vår kultur tillskriver dessutom katter egenskaper de inte har, sa Linnea och gav några exempel: Katter tros ha ett extremt behov av att leva ett fritt vilt liv och jaga. De sägs ha en fantastisk förmåga att hitta hem, hur många har inte hört historier om katter som råkat följa med i en bil och sedan gått 90 mil hem? De sägs också ha nio liv.
– Det är en del av vår kultur att tro så. Men i själva verket är katten vårt enda tamdjur som inte har någon vild motsvarighet. Den är dessutom ett av våra äldsta tamdjur, och har funnits vid vår sida sedan 400 år före Kristus.
En katt har inte nio liv. Den har precis som alla andra ett liv. Bara ett. Alla katter kan inte falla oskadda från höga höjder, utan många spräcker gomtak och får frakturer. De vänder sig långt ifrån alltid i luften så att de landar på tassarna.
– Tvärtom är de rätt klantiga djur. De trasslar in sig i presenningar och kvävs. De blir inlåsta i förråd och svälter ihjäl. De är inga lejon, utan små människoberoende tamdjur, slog Linnea Stålhandske fast.
Rationaliseringar
Hon berättade också om hur människor rationaliserar kring katter. Uttryck som ”vägen tog katten” antyder att trafiken och vägar blivit naturfenomen omöjliga att värja katten från.
– Vi skulle aldrig släppa ut våra hundar och bara hoppas att de inte blir överkörda. Vi skulle heller aldrig säga att vi ”åker till Rhodos en vecka men hunden stannar hemma, det är ingen fara – grannen kommer in med mat på onsdag”.
Linnea Stålhandske gav även exempel på rationaliseringar hos ägare som ska förklara varför de inte kastrerar sin katt. ”Hon är inte kastrerad, men jag slår ihjäl ungarna”.
– Är de för stora för att slås ihjäl händer det att man dränker dem. Man tror att det är en behaglig död för ungarna. De bortser även helt ifrån katthonans lidande. Hon söker i veckor efter sina ungar.
Kattens status är låg. Den saknar ekonomiskt värde och den är dessutom tillgänglig för människor, som är psykiskt sjuka och/eller tar hand om dem på fel sätt. Några av de svåraste ärende Linnea Stålhandske upplevt är de där så kallade ”kattsamlare” tagit hem flera katter till sig och låtit dem bo i fullständig misär.
– Personen har trott att katten är hemlös, men i själva verket har de ibland både varit chipmärkta och kastrerade. Katterna har fått bo i sin avföring och varit instängda. Jag berättar inte detta för att väcka avsky mot sjuka människor, utan för att de här fallen visar att katter är väldigt utsatta. Okastrerade och omärkta katter som går fritt utan tillsyn gör dem skyddslösa.
Vad ska vi då göra för att förbättra för katter?
– Märk katten! Kastrera den! Och gör katten värdefull! Det ska vara lika jobbigt att vara kattägare som det ska vara att hålla en hund eller häst. Och det ska det vara eftersom det är precis det som behövs. För kattens skull. Den är inget lejon, inte ens släkt med lejonen, utan ett litet tamdjur helt beroende av oss människor.
Text och Foto: Katarina Hörlin.
Så vill Djurskyddet Sverige förbättra för katterna
Just nu pågår Djurskyddet Sveriges kampanj #allakatter. Den kräver att nya djurskyddslagen ska höja skyddet för alla katter. Kraven är:
- Obligatorisk ID-märkning och registrering.
- Obligatorisk kastrering för utekatter.
- Tydligare ägarkrav, inklusive 16-års gräns.
- Förbud att överge djur.
Vill du skriva under namninsamlingen för att punkterna ska ingå i nya djurskyddslagen? Här är länken Skriv på för alla katter
Lagen om tillsyn över hundar och katter
Om Övergivna eller förvildade katter
21 § En katt som med skäl kan antas vara övergiven eller
förvildad, får avlivas av jakträttshavaren eller av någon som
företräder denne. Inom tätbebyggt område krävs dock tillstånd
av Polismyndigheten. Lag (2014:707).
Läs hela lagen här
Pernilla Markström, Linnea Stålhandske och Emma Brunberg.
